Varför måste man dejta?

Att dejta är norm. Men man väljer själv om man vill följa normer.

Ursäkta jag förklarade nog lite dåligt!
Jag menar att jag aldrig träffat en kille efter första mötet tex på krogen när jag var yngre på en dejt som på en restaurang eller liknande utan vi har bytt telefon nr och pratat och sen träffats hemma hos mig eller honom och blivit tillsammans efter det! 

Och tex 2 ggr har jag träffat killar på mina jobb och lärt känna dom på jobbet och  då var det dom som försökte få mig intresserad  och så har vi blivit tillsammans. Då visste jag inte vid första mötet i och för sig att jag ville bli tillsammans med dom - på jobben förut alltså.

Min man träffade jag på ett annat jobb och då visste jag i alla fall allra första gången jag såg honom - att honom vill jag ha och så blev det - vi har nu varit  gifta i snart 20 år men vi gick aldrig på någon dejt
om man inte kan kalla att träffas på jobbet som "dejt"..

Skillnaden är väl att jag lärt känna dom via telefon/ chatt/ på jobben tex, men inte på en dejt på tex en restaurang - som jag ser mer som en riktig dejt (men jag kan ha fel!)

Man, alltså hur menar du då? Att bara för att du är intresserad så är det en dejt om ni är på tu man hand? Det måste väl ändå vara på nåt sätt ömsesidigt uppgjort för att det ska kallas en dejt?

Om jag tex var med en lab-kompis på universitetet som jag var intresserad av och vi pluggade ihop ensamma eller tog en fika bara vi två på en rast några gånger. Det är väl inte en dejt då om vi inte på nåt sätt gjort klart för varann att vi båda är intresserade av det? Jag skulle ju kunnat vara jätteintresserad och hoppas på mer medan han såg det som rent pluggande och inget mer? Eller hur tänker du med "tilltänkt"? Bör det inte vara typ vidtalad också?

Däremot är ju såna tillfällen när man umgås lite avslappnat ensamma i nåt sammanhang utmärkta tillfällen att dels känna på kemin och även sondera om den andra är intresserad tillbaka. 

Det du nämner är inga dejter. Man måste bestämma att man ska ses ensamma, tex utanför jobbet eller plugget om det är där man lärt känna varandra. Att man råkar sitta ensamma på en rasten räknas inte nej.

Idag är det kanske det, men så var det inte när jag var singel för ca 25 år sedan. 

Nej, och det till priset av en bitter befolkning...

Menar du att folk är bittra nu pga kravet att dejta?

Är 45 år, har aldrig någonsin varit på en dejt :)

Såklart har du dejtat då. Man kan säga att alla träffar du haft med män på tu man hand, även om dom bara skett i soffan, är dejter.

Man träffar ju inte bara någon på jobbet, blir intresserad, och sen frågar chans liksom