Hur förberedde ni er för förlossning?

Tycker inte man behöver förbereda sig så mycket om man inte är orolig. Jag var inte heller orolig innan min första förlossning, men kollade ändå lite förlossningsvideos eftersom det var intressant. Det gick otroligt bra.

Är gravid med andra barnet nu och samma nu också, för mig finns ingen anledning till att gå på förlossningskurser, läsa böcker, öva på en massa saker och skriva förlossningsbrev osv. Man åker dit, föder, kommer hem. Det behöver inte vara krångligare än så.

Jag tycker att man bör läsa på så gott man kan om förlossningens faser och smärtlindring. Inte så att man kan ha dialog på läkarspråk men så att man förstår vad barnmorskan säger, varför hen rekommenderar si eller så.

Samt när kan det vara lämpligt med tens, när bör man ta eller inte ta epidural osv. Så att man inte sitter där i panik sen och det är för sent för det ena eller det andra eller inte hade en aning om att öppen 10cm inte betyder att barnet är fött om en kvart...

Man kommer förhoppningsvis att få det stöd och råd man behöver under sin förlossning av dem man har hos sig när man kommer till förlossningen. Men det skadar ju inte att man vet vad dom pratar om.

OCH sen sist men inte minst att man aldrig vet exakt hur det kommer bli. Man har ingen aning. Det kan rulla på som tåget eller det kan sluta med urakut snitt. Så ett råd är också att inte lägga någon prestation i vad man hade tänkt och hur det blev. Man hamnade inte i ett akut snitt pga man "gjorde fel" eller borde gjort något annat.

Jag läste boken Att Föda. Tyckte det var bra för att lära mig om förlossningens faser, och fördelar och nackdelar med olika smärtlindring. Jag läste även på om bl.a. vad värkstimulerande dropp, sen avnavling, navelsträngsprov innebär för att kunna ta ställning till hur jag ville ha det. Gick även en profylaxkurs. Vet inte om den hjälpte mig något men det kändes bra att gå den. Skrev förlossningsbrev.

Sen i slutändan kom jag in med krystvärkar så hann inte med någon smärtlindring och det där brevet hann inte heller läsas xD Men det gick bra det med. Tror ändå det var bra att jag skrev brevet för att reflektera vad som är viktigt för mig.

Jag var som du, inte speciellt oroad och förberedde mig inte heller speciellt mycket, det gick fint ändå.

Det jag gjorde var att skumma mig igenom en förlossningsbok (Föda utan rädsla). Där lärde jag mig lite om förlossningens olika faser, och det var faktiskt användbart att ha i bakhuvudet under förlossningen. "Oj, varför gör det plötsligt mer ont!? Åh, justja, barnet ska nog förbi den där punkten nu, allt i sin ordning alltså, bra bra."

Ens vanliga MVC-barnmorska brukar fråga om ens inställning till smärtstillande och skriva ner det så det följer med till förlossningen. Väl där är det väl bara att ta det som det kommer och lita på personalen ifall något oförutsett skulle hända.

Kan rekommendera att ta med en laptop med nåt att titta på/lite musik ifall det skulle ta lång tid (annars trevligt att ha på BB) och massa goda snacks till efteråt.

Jag var som du, inte speciellt oroad och förberedde mig inte heller speciellt mycket, det gick fint ändå.

Det jag gjorde var att skumma mig igenom en förlossningsbok (Föda utan rädsla). Där lärde jag mig lite om förlossningens olika faser, och det var faktiskt användbart att ha i bakhuvudet under förlossningen. "Oj, varför gör det plötsligt mer ont!? Åh, justja, barnet ska nog förbi den där punkten nu, allt i sin ordning alltså, bra bra."

Ens vanliga MVC-barnmorska brukar fråga om ens inställning till smärtstillande och skriva ner det så det följer med till förlossningen. Väl där är det väl bara att ta det som det kommer och lita på personalen ifall något oförutsett skulle hända.

Kan rekommendera att ta med en laptop med nåt att titta på/lite musik ifall det skulle ta lång tid (annars trevligt att ha på BB) och massa goda snacks till efteråt.

Skulle säga inte alls. Vi gick på en föreläsning som Mvc ordnade och det var det. Jag kände inte en stor oro och tänkte att det där ger sig helt naturligt och det gjorde det.

Jag gick en digital profylaxkurs - det gick på friskvårdsbidraget från jobbet. Läste även en del i gravidappar. Hade ingen användning av profylaxandning under förlossningen, men däremot efter. Det blev inte alls som jag tänkt mig, men det blir det väl aldrig iofs. Vi överlevde, men det var på håret.

Jag gick på föreläsningarna som landstinget ordnade, om faser, smärtlindring mm. Sen läste jag själv på om hur man använder lustgasen effektivast. Det hade jag nytta av.

Jag hade också läst lite om dykmetoden. Jag klarade inte att "dyka" men att slappna av så mycket det gick var effektivt redan det. Så fort jag spände mig gjorde det mycket ondare.

Det jag önskar att jag hade läst på om i förväg var amning och allt runt det. Detta låter kanske konstigt, men även om jag inte var ett dugg orolig för förlossningen, så var jag inte heller helt säker på att lämna förlossningen med ett levande barn. Allt som kom efter hade jag därför inte alls tänkt på. Så det här med amningskupor, att det kan vara bra med Purelan etc lärde jag mig den hårda vägen.

Till första önskade jag att jag hade förberett mig mer, sen vet jag ju inte om jag upplevt det annorlunda. Tänkte mycket att det löser sig och smärtan är positiv men blev lite överrumplad.

Kan rekommendera boken "föda utan rädsla" och att fundera igenom (gärna diskutera med din partner) hur du funkar bäst, vad du vill ha för typ av stöd etc.

Inför andra så läste jag boken, förlossningsförberdande samtal med vården, lyssnade på poddar mm. Gällande podd så krävs viss försiktighet beroende på vad man vill ta del av, vissa innehåller även problemförlossningar på olika sätt.

Skriv ett förlossningsbrev med dina önskemål. Det finns risk att du inte kan framföra dina resonemang när du väl ligger där. Jag kan rekommendera dig att fråga om de använder perinealgreppet på förlossningen som rutin, be om det annars. Kan också rekommendera att föda på sidan istället för på rygg för att ge kroppen bästa utrymmet att släppa ut bebisen.

Se till att ha BB-väska packad en månad i förväg, man vet aldrig när bebisen kommer, faktiskt.

Instruera din partner om vilket slags stöd du kommer att behöva från hen, om du får ha med någon i rummet.

Se till att ni har babyskydd för bilfärd hem, sovplats åt bebisen, lite kläder, blöjor och annat som ni behöver första tiden.

Alltså, inser att jag kanske har förberett en del ändå. Babyskydd klarmonterat i bilen, blöjor och kläder i olika storlekar finns hemma, partner vet exakt vilket stöd jag funkar med och vad jag ogillar. Har tom beställt boken Föda utan Rädsla - men får erkänna att det mest var för att kunna säga att jag läst den (eftersom man ?ska ha gjort det?).

Men bra tips i tråden ändå om olika saker - tack! Jag är ju glad att jag inte är så nervös alls direkt med, såklart.

För mig kändes det bra att ha läst på om förlossningens olika faser, det gjorde att jag i bakhuvudet kund ha lite koll på var i processen jag befann mig och att jag kände till begreppen som används vid en förlossning. Jag hade också kollat upp lite om smärtlindring så att jag hade lite koll där vad som finns och hur de används.

Min man hade också läst på och var både påläst och lyhörd under förlossningen i hur jag behövde bli stöttad. Tex så ville jag under fösta förlossningen inte ens att han skulle röra vid mig, det tog kraft från mig att hantera värkarna. Andra gången var det tvärtom, jag ville ha hans hand, att han skulle massera etc. Och det hängde han ju bara med på och anpassade sig till vad jag behövde just då. 

Jag kom in i nåt slags naturlig andning och hanterade smärtan bra, jag var inte rädd mer än för att nåt skulle gå fel med bebisen, men inte för smärtan eller så. Jag kände mig trygg med att barnmorskan skulle göra det som krävdes och hjälpa mig på bästa sätt och så var det också.

Jag tror att det är bra att gå in i det lite naivt sådär, vara påläst om förloppet, men i övrigt inte ha några förväntningar på hur man ska reagera eller hantera det utan bara ta det som det kommer. 

Rekommenderar ocksä att föda. Väldigt informativ och tydlig. Jag upplevde att det hjälpte att veta vad som händer i kroppen. Sen kan det gå hur som helst men oavsett vad som står i tidningarna så har vi på det stora hela fantastisk vård i sverige. Hjälp finns att få om något blir fel.