Träffar bara svin :(

Jag har många vänner som träffat sin partner via just Tinder inklusive jag själv. Vi har alla varit runt 23-26 när detta skett och idag är alla sambos osv. Ville skriva detta för att ge en annan bild av tinder än den som skrivits här. Många andra par jag känner lite ytligt, kompisars kompisar osv har också träffats via tinder så det är vanligt och det finns bra män.

Mitt tips är att du ska swipea på män som ser genuint trevliga ut, inte de snygga osv. En tinderdejt är inte heller som en vanlig klassisk dejt eftersom man aldrig träffats förut. Det är därför bra att ha en mer avslappnad inställning och inte tänka giftemål och barn. Man ses, hänger lite och känner av varandra över en glass, promenad, öl, fika. Man äter inte middag på första dejten liksom.

Jag undrar också lite över vilka bilder du lägger ut, är de långt ifrån verkligheten skulle det absolut kunna vara en förklaring till dessa händelser du varit med om. Tyvärr framförallt om du är mer överviktig än kurvig. Bättre att visa lite mer då så du slipper gå på dejter där ingen hör av sig sen.

Men vad spelar det för roll om man har några kg för mycket? Är inte 20 längre... och har inte tid att springa på gymmet i tid och otid. Går på spinning eller yogapass en gång i veckan ungefär och promenerar ibland snabbt.

Jag har väldigt bra stil enligt många, det är inte heller så att jag är gravt överviktig eller så utan snarare åt det kurviga hållet...

lägger ut bilder på ansiktet och där jag det glad ut. Och bilder från sommaren (nya alltså) där jag badar och så.

Träffar du bara hunkar eller har killarna också lite extrakilon?

Det som spelar roll är ju att du träffar en likasinnad. Så därför är det väldigt viktigt att din profil visar vem du är.

Har aldrig påstått jag träffar hunkar ...

Rika killar? Killar med väldigt mycket pengar utan barn/familj tenderar att utveckla en slit och släng- approach till dejting, där bara om de skulle snubbla över någon som är helt perfekt på alla sätt och vis är det någon som duger mer än till slit och släng.

För att kanske muntra upp så dejtade jag tre olika killar (inte samtidigt). Första verkade jättetrevlig och hade världens blåaste ögon och snyggaste överarmar. Men han var nazist. Inte sådär casual som när man kallar en sverigedemokrat nazist, utan nazist-nazist. Ville inte bli fru nazist. Så han gick bort. Nästa var supergullig och charmig. Såg ut som 16 trots att han var 36 eller så. Trodde jag det att han var den gulliga typen, han hade ibland flera dejter om dagen och dum som jag var så...ja väldigt glad att jag inte fick något. Sexmissbrukaren gick bort. Tredje var en eldig passionerad spanjor, egentligen inte spanjor, nånstans från Balkan men skitsamma. Han var väldigt på, för på, och när jag avbröt så fortsatte han att skriva meddelande på meddelande och kallade mig fula saker.

Verkade så snäll först men så jävla det ena och det andra, kallade mig allt möjligt. Fick intrycket av att han var psykotisk och farlig. Spanske stalkern går bort.

Sedan tänkte jag att snygga killar går nog fetbort helt som grupp.

Jag känner att jag inte har någon värde när jag dejtar någon.Det finns ju så många andra att dejta.Männen går vidare direkt om man inte följer deras plan.Kärleken finns inte (för alla).

Ja, det finns jättemånga andra att dejta. Men inte alla känns rätt. Man vill hitta den där speciella, som känner likadant för dig. Ge inte upp 

Många kvinnor är inte mycket bättre. Känns fruktansvärt att säga det men så är det. Har blivit skyttegravskrig av allt känns det som, känns som tilliten mellan könen är nästan helt borta nuförtiden. Dags för alla att ta sig en riktig funderare och riktig look i spegeln. Det man sår det skördar man också.