• Anonym (Star2­)
    Tis 31 aug 2021 07:58
    2414 visningar
    156 svar
    156
    2414

    Känns som att vi nått botten!

    Jag har varit tillsammans med min sambo i 5 år och bor med honom och hans tonårsbarn i hans hus. Vi har haft väldigt många ups & downs, vilket troligtvis har förstört känslorna och tilliten till varandra och till förhållandet långsiktigt. Vi hade redan ifrån start helt olika syn på barnuppfostran och hur mycket barn ska styra och ställa i ett hem. Jag är för den strängare uppfostran där barn visar respekt för vuxna och där vi har regler i hemmet. Han är precis tvärtom, det är barnen som styr och vi anpassar oss till dem.

    Detta har gjort det omöjligt för mig att bara vara tyst i huset, utan jag har klagat en hel del och känt att jag ibland inte står ut. Han var ifrån början livrädd att förlora mig och försökte göra som jag ville, men nu sedan ett år har han vänt och blivit ännu värre. Barnen är det som bestämmer allt, och jag får inte säga ett ljud som är negativt.

    Det har gått så långt att om jag bara suckar någon gång eller inte går runt med ett leende på läpparna hela tiden när barnen är där, så exploderar han och säger att jag hatar hans barn. Tidigare var han livrädd för att jag skulle flytta, då särbolivet är något som definitivt hade passat oss bättre, men nu kan han efter varje litet tjafs säga att "dörren är där! Dra nu om det inte passar! Flytta!" 

    Jag hyr ut min lägenhet i 2:a hand så jag kan flytta dig, men då han säger att det är helt slut om jag flyttar så har jag tvekat hela tiden.

    Känner att han helt förlorat respekt för mig och har 0 tolerans. Jag vill och försöker prata med honom som en vuxen, dvs försöka komma fram till om vi ska fortsätta försöka men att båda då måste kämpa, eller om vi helt enkelt vill helt olika saker och att det är för infekterat så att vi borde gå skilda vägar! Han vägrar prata, utan säger bara att jag är en idiot som inte ändrar på mig och accepterar hans barn. Jag accepterar dem, men önskar bara att där finns respekt och regler i ett hem där alla är lika mycket värda.

    Varför är jag kvar? Jo, för att när vi har det bra och när inte barnen är här så är det underbart. Han är generös, lojal, pålitlig, omtänksam och helt enkelt den bäste mannen, så länge man inte säger något om hans barn. Jag måste avguda hans barn och hela tiden fjäska för dem, trots att de inte tycker om mig. Jag vet inte hur det kan fungera när barnen och jag inte alls går ihop efter 5 år!! Hur ska man hitta en lösning på detta?

  • Svar på tråden Känns som att vi nått botten!
  • Anonym (Gurka­n)
    Tor 2 sep 2021 19:33
    #81
    +1
    Drottningen1970 skrev 2021-09-02 19:20:53 följande:

    Utifrån vad TS berättar kan jag konstatera att hon helt och hållet själv skapat den situation de nu befinner sig i där barnen har noll respekt för henne.

    Man kan inte komma som utomstående och börja styra om när barnen får komma till mamma och pappa eller hur och när de äter. Man bygger FÖRST relation. Sedan kan man tillsammans diskutera vilka regler som ska gälla i hemmet med ömsesidig respekt.


    TS har ju varit i relation med mannen i fem år, det måste väl vara tillräcklig tid för att byga relationer och kunna ta upp ämnet spelregler?

    Men sen är det klart aldrig lätt att komma in med regler för tonåringar om de har haft laissez-faire-föräldraskap hela sin uppväxt.
  • Tor 2 sep 2021 19:51
    #82
    +1
    Tom Araya skrev 2021-09-02 19:23:07 följande:

    Ja, jag tycker att man som vuxen i sitt hem får bestämma tider måltider.

    I det här fallet är det väl problemet snarare att TS's sambo klivit av sin bestämmande roll som vuxen och förälder i familjen.


    Nej man kommer inte in som ny i en befintlig familj med befintliga regler eller möjligtvis avsaknad av regler och dikterar hur andras barn ska göra. Det är helt inkompetent. Skulle aldrig acceptera att någon försökte bestämma över mina barn. JAG bestämmer vad de får och inte får göra så länge det inte skadar någon annan. Barnen har redan två föräldrar som bestämmer om de får småäta eller ej. TS har noll mandat att lägga sig i sådant och har skjutit sig rejält i foten.
  • Tor 2 sep 2021 19:52
    #83
    -1 +1
    Anonym (Gurkan) skrev 2021-09-02 19:33:42 följande:

    TS har ju varit i relation med mannen i fem år, det måste väl vara tillräcklig tid för att byga relationer och kunna ta upp ämnet spelregler?

    Men sen är det klart aldrig lätt att komma in med regler för tonåringar om de har haft laissez-faire-föräldraskap hela sin uppväxt.


    Vid det här laget har tåget redan gått. Felet uppstod när hon från början dundrade in med sina regler som tydligen var det enda rätta.
  • Tor 2 sep 2021 19:57
    #84
    +3
    Drottningen1970 skrev 2021-09-02 19:51:02 följande:
    Nej man kommer inte in som ny i en befintlig familj med befintliga regler eller möjligtvis avsaknad av regler och dikterar hur andras barn ska göra. Det är helt inkompetent. Skulle aldrig acceptera att någon försökte bestämma över mina barn. JAG bestämmer vad de får och inte får göra så länge det inte skadar någon annan. Barnen har redan två föräldrar som bestämmer om de får småäta eller ej. TS har noll mandat att lägga sig i sådant och har skjutit sig rejält i foten.
    Med den inställningen ska man förbli ensam med barnen.
  • Tor 2 sep 2021 20:00
    #85
    +1
    Tom Araya skrev 2021-09-02 19:28:05 följande:

    Jag håller inte med dig alls. Jag anser att läget har uppstått främst av att barnen lärt sig att de är de och inte mamma, pappa och andra vuxna i familjen som styr. TS's sambo har bäddat illa för att ta in en ny familjemedlem.


    Obegripligt hur du kan anse att en ny partner ska diktera vad barnen får och inte får göra om barnens föräldrar är överens. Man kan ha olika regler i olika familjer. Men vilka regler som gäller för barnen är det föräldrarna som bestämmer. De hade ett system som tillät barnen att gå till den andre föräldrar vid exempelvis pappavecka. Om föräldrar efter en separation fixar ett sånt samarbete så är det superbra för barnen, men detta försökte TS sätta stopp för, för att HON tycket att de minsann ska lära sig att hålla sig hos den ena. Vad är det för jävla stil?

    Men visst håller jag med om att farsan verkar ha kapitulerat. Ryggradslöst att inte göra sig av med tanten i ett mycket tidigare skede och på så vis undvika att alla, men främst barnen får leva i ett osunt hem där all respekt åt alla håll tydligen rykt.

    Mem som jag sa först TS inställning till barns roll i en familj lyste igenom när hon sa att barn ska ha respekt för de vuxna, istället för att tala om ömsesidigt respekt.
  • Tor 2 sep 2021 20:08
    #86
    +2
    Drottningen1970 skrev 2021-09-02 20:00:16 följande:
    Obegripligt hur du kan anse att en ny partner ska diktera vad barnen får och inte får göra om barnens föräldrar är överens. Man kan ha olika regler i olika familjer. Men vilka regler som gäller för barnen är det föräldrarna som bestämmer. De hade ett system som tillät barnen att gå till den andre föräldrar vid exempelvis pappavecka. Om föräldrar efter en separation fixar ett sånt samarbete så är det superbra för barnen, men detta försökte TS sätta stopp för, för att HON tycket att de minsann ska lära sig att hålla sig hos den ena. Vad är det för jävla stil?

    Men visst håller jag med om att farsan verkar ha kapitulerat. Ryggradslöst att inte göra sig av med tanten i ett mycket tidigare skede och på så vis undvika att alla, men främst barnen får leva i ett osunt hem där all respekt åt alla håll tydligen rykt.

    Mem som jag sa först TS inställning till barns roll i en familj lyste igenom när hon sa att barn ska ha respekt för de vuxna, istället för att tala om ömsesidigt respekt.
    Förälder som inte bor i huset bestämmer inte reglerna där.
    Vuxna i familjen/hushållet är de som borde bestämma, men i detta fall verkar barnen bestämma mer än både sin pappa och hans sambo. Jag kan inte begripa hur man inte kan se problemet i detta.

    Respekt åt alla hade nog rykt långt innan TS klev innanför dörren.

    De rutiner TS förespråkar är definitivt inte osunda. Relationen mellan pappan och barnen är däremot osund.
  • Anonym (suck)
    Tor 2 sep 2021 20:09
    #87
    +2

    Med tanke på de åsikter som uttrycks i såna här trådar är det inte konstigt att många väljer bort att dejta personer med barn sen tidigare. Som bonusmamma ska man tydligen bara hålla käften och lyda bonusbarnens och exets minsta vink.

  • Anonym (suck)
    Tor 2 sep 2021 20:15
    #88
    +1
    Virriga Vera skrev 2021-09-02 15:30:10 följande:
    Den dagen hon flyttade in så blev det även hennes hem. Hon är inte förälder, men bor där på lika villkor och då bör även hon ha något att säga till om.
    Eller hur! Bonusföräldrar ska inte vara några slag tjänstehjon som trippar omkring på tå för resten av familjen.
  • Anonym (J)
    Tor 2 sep 2021 20:40
    #89
    Anonym (Star2) skrev 2021-08-31 17:53:22 följande:

    Precis! Han är naiv och skyller allt på mig och att jag är en barnhatare! Han tror att alla andra kvinnor älskar andras barn, men så är det sällan. Samtidigt så kommer det bli samma sak igen med nästa kvinna, att flytta in till honom och barnen. Det tar tid att få det att fungera. Där kanske tom finns den andra kvinnans barn med i bilden som både han och hans barn ska acceptera, samt att den andra familjen ska acceptera dem. Han förstår nog inte hur enkelt det var att ta in en ensam kvinna som bara lämnade allt och flyttade in utan möbler och utan egna barn. Det enda kravet jag hade var att man ska visa lite respekt för vuxna människor och följa regler när man nästan är vuxen, dvs ta undan efter sig och inte småäta hela dagarna. Än idag äter vi aldrig tillsammans utan i detta hushåll går man och småäter varje timme istället.


    Skulle du ha stannat i 5 år om du inte fick flytta in i hans hus utan i en hyrestvåa?
  • Tor 2 sep 2021 20:55
    #90
    +1
    Tom Araya skrev 2021-09-02 19:57:04 följande:

    Med den inställningen ska man förbli ensam med barnen.


    Eller så skaffar man en partner som delar ens inställning att man respekterar varandras föräldraskap och inte försöker diktera vilka regler som ska gälla för andras barn.
Svar på tråden Känns som att vi nått botten!
Logga in
Bli medlem