Dop eller namngivning - vad valde ni och varför?

Vi hade ett namngivnings/välkomstkalas för mitt barn. Orsaken att vi valde bort dop är för att vi föräldrar ej ar troende. Orsaken att vi hade namngivnings/välkomstkalas är för att det är kul med kalas och tradition att ha en större sammankomst när ett nytt barn kommer till världen.

Vi valde att avstå från båda. Dop blev det inte av just anledningen att barnen själva skall få välja sin religion om de vill ha någon. Ingen av oss föräldrar är troende.
Vi är inte så värst sociala, inte mycket för att ordna kalas, och de som vi träffar hade ju sett barnen redan och visste deras namn, så vi hoppade över även namngivningsceremoni. För mig känns det som ett "konstlat" kalas bara för att få lite gåvor till barnet.

Valde inget av det.

Dop - är inte religiösa.

Namngivning- varför ska man ha det? Barnen hade sina namn när de föddes.

Vi hade den 3:e varianten få utom frikyrkans väggar känner till, nämligen barnvälsignelse. Kort ceremoni, fika och presenter med ett antal inbjudna.

Inget av dem, eftersom både jag och maken är ateister men inte kände för att ta till den hedniska traditionen heller, även om det ligger närmare till hands av de två. Hela namngivningsgrejen verkar mest löjlig och onödig. Vi skickade in pappren till Skv, det var vår "ceremoni".

Dop
Vi vill bli påminda om den kärlek som omsluter vårt barn.

Dop. Jag har alltid varit agnostiker. Tvivlat men ändå varit öppen för att de religiösa kan ha rätt. Är medlem i Svenska Kyrkan eftersom jag inte har någon anledning att inte vara det. Att mina barn automatiskt blev medlemmar i och med dopet, ser jag som en bonus.
Största anledningarna till att döpa då? Tja, det är en tillräckligt gammal tradition för att släktingarna skulle orka resa hit och vara med. Ett krystat namnkalas skulle inte ha samma tyngd bakom sig. Dop i dopklänning och den vackra interiören i kyrkan ger vackra foton. Gratis festlokal för kalaset efteråt också. Kunde inte varit bättre!

Vi hade namngivning då framförallt sambon var/är emot dop (inte troende, inte med i kyrkan). Det var viktigare för honom att inte döpa än det var för mig (hade kunnat tänka mig döpa av tradition men inte viktigt).

Däremot hade jag som liten en (självklart helt felaktig) bild att de som inte döpt sina barn hade "glömt bort" det och därför var det viktigt för mig att göra något motsvarande för att uppmärksamma. Blev ett fint tillfälle att bjuda in släkten och "presentera" barnet.

Vi döpte båda barnen. Vi ville vara delaktiga i den kristna församlingen och deltar i flera av deras aktiviteter.

Jo, förstår tanken. Jag är inte heller mycket av en kalasperson, så kanske blir det inte något av det.

Är nånstans mellan agnostiker och icketroende själv men med i Svenska Kyrkan, dock går jag aldrig på något där. Däremot tycker jag att religion borde vara upp till barnet, inte att det ska få det valt åt sig. De dop jag varit på har varit vackra tillställningar i fina lokaler. Men hur mkt jag än tycker det så är det den där delen i mig som tycker att man ska få bestämma själv över sin tro eller icke-tro.

Lite känns det väl mest konstigt att inte göra endera, eftersom det varit en norm tidigare i samhället på nåt vis att samla släkt kring barnet en dag - så det är kanske det som fick mig att fundera på namngivning.

Våra barn är födda på 90-talet, och är döpta i kyrkan. Varken jag eller min man är konfirmerade eller gifta i kyrkan. Vi har båda gått ur svenska kyrkan (dock ej när barnen döptes, senare). Vi är inte religiösa. Vi döpte våra barn i kyrkan för det var norm, de allra flesta gjorde så då. Idag skulle vi inte göra det.

Men, jag ser det inte som att vi tvingat på våra barn någon religion. Vi är som sagt inte religiösa, inte heller våra barn. Ingen av dom har konfirmerat sig. Att de är med i Svenska kyrkan har ingen som helst inverkan på deras liv, mer än att de betalar kyrkoskatt. 

Inget. Namngivningscermoni är bara för dem som inte vågar släppa doptraditionen/stå emot trycket.