.. vad skulle du göra då?
Köpa massa grejer som du egentligen inte behöver el skulle du hjälpa andra behövande när du äntligen har resurser att göra vad du tänkt under hela ditt liv för att förändra världen till det bättre för alla som har det mindra bra än dig själv?
Vad skulle du i så fall börja med att göra?
Vet inte, leva ungefär som nu. Har inga lån på bilar eller hus.
Skulle nog fortsätta leva rätt vanligt. Arbeta mindre faktiskt. Hjälpa andra beror på hur... Har hjälpt folk, föreningar, och allt möjligt sedan var barn i princip, så nä inte slänga ut pengar bara hit och dit. Utan som ovanstående skriver, ta sig tid att faktiskt göra något är väl en bra idé.
Hade dock donerat pengar till sjukhus, lekterapi, "Min Stora Dag" tex. Skulle unna mina närmaste familj, vänner lite guldkant med glädje. Resa eller vad nu kan vara.
Köpt ett mindre boende utomlands där en stor del av släkten bor. Detta var en svår fråga ju.
Skänka till vad? :)
Tänke typ 100 miljoner till dig o 100 miljoner för att göra nåt bra för mänskligheten :) Vad skulle ni göra för den då?
.. vad skulle du göra då?
Köpa massa grejer som du egentligen inte behöver el skulle du hjälpa andra behövande när du äntligen har resurser att göra vad du tänkt under hela ditt liv för att förändra världen till det bättre för alla som har det mindra bra än dig själv?
Vad skulle du i så fall börja med att göra?
Precis som Anonvm säger måste man även definiera vad "väsentligt mycket mer än man behöver" är för något och framförallt, hur definieras "behöver"?
För som sagt, de flesta i Sverige har ett sparkapital som bara ligger och förräntar sig i väntan på ... något. Många har en framtida plan för det men de flesta har det inte utan det handlar om att det är bra att ha reserver.
Är det "väsentligt mycket mer än man behöver"?
Alltså. Jag förstår ju din fråga men det jag värjer mig emot är att det alltid, alltid handlar om att skänka pengar. Den som skänker pengar är god och visar hur empatisk och sympatisk den är. Den som inte skänker pengar är ju då bevisligen det motsatta. Det finns alltid sådana toner i dessa diskussioner, utan undantag.
För att förtydliga, hela din ansats är ett jäkla moraliserande där du först tar dig rätten att bestämma att människor "köper onödiga grejer" och denna egoism ställer du mot att man kan förändra hela världen om man gör "rätt" val. Du tänkte nog inte på det men i en och samma mening så är du både fördömande och moraliserande på ett sätt som jag tycker skaver ganska illa. För hur man än resonerar om folket i Sverige så överkonsumerar vi alla, från den fattigaste till den mest förmögna utom möjligen ett fåtal som tex hemlösa
Saken är ju den att vi kan samla ihop enorma förmögenheter till behövande men så länge som ingen står på golvet och faktiskt hjälper till, med hand- och muskelkraft, är det ingen hjälp alls. Då är pengainsamlandet bara ett sätt att döva sitt eget dåliga samvete och för att kunna klappa sig själv på axeln i självgodhet.
Om du har svårt att förstå vad jag menar så är det kott och gott att jag har svårt för de här övertonerna av moraliserande och självgodheten i diskussioner vad man gör för att hjälpa behövande och att det alltid, alltid handlar om att köpa sig fri.
För rent krasst, det måste finnas de som kramar och håller handen hos traumatiserade behövande världsmedborgare eller handgripligen delar ut smörgåsar till hemlösa eller handgripligen delar ut kläder till barnhusbarnen i Långtbortistan och så vidare.
Jag har varit engagerad, i många år, men till slut tröttnade jag eftersom ingen kunde avvara sin dyrbara tid, inte ens en timme utan alltid, utan undantag, svarade det: "Nej tyvärr, jag hinner inte men jag kan skänka lite pengar. det är ett såååå himla viktigt jobb ni gör, fortsätt så!".
Det är inte så man gör världen bättre! Man gör världen bättre genom att handgripligen visa sin sympati och empati, genom att handgripligen sträcka ut sin hand till den som behöver. Eller varför inte pröva att bara le mot främlingen på gatan? Det börjar faktiskt där och inte i plånboken.
För att svara innan du skriver frågan: nej jag förminskar inte pengarnas värde i sammanhanget och ja jag förstår hur viktigt det är. Men sanningen är att stora organisationer har problem att göra av med alla sina pengar. De har pengar men inte den handkraft som faktiskt behövs.
Så jag vill vända på frågan, vad gör du, handgripligen, för att hjälpa alla behövande i världen?
Jag skulle säga upp mig från jobbet, bygga ett fint litet hus vid någon sjö och skaffa hund. Sen skulle jag leva där i resten av mina dagar, pyssla i trädgården, måla och umgås med nära och kära. Skulle behålla så mycket att jag klarar mig och kan leva gott, resten skulle jag skänka.
Jag skulle inte skänka pengar, men starta något idé styrt företag f.a erbjuda jobb åt människor som annars riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden, tex med intellektuellt funktionshinder och/eller autism. (Det är dock så hypotetiska omständigheter att jag inte tänkt ut några detaljer 
)
Nu har jag inte pengar i överflöd, men jag har så det räcker gott och väl, men jag har ingen att göra en massa roligt med ens i dagsläget så pengar i överflöd i framtiden skulle inte ändra på så värst mycket. Tyvärr.
Visst skulle jag avsätta pengar till barnen som de kan använda som unga vuxna istället för att vänta på arv efter mig och deras pappa, men sedan/resten?
Skulle skänka en del till världsnaturfonden och troligen kvinnojourer.
Jag skulle så gärna vilja dela med mig till vänner och bekanta, bjuda på resor och ordna fester osv. men fyller snart 50 och skulle så gärna vilja ha värsta rejvpartyt, men det blir ju lite fånigt med brakfest för bara mig och barnen i stor lokal med inhyrd DJ. Så kan livet vara när man inte har någon annan nära än sina egna barn.
Vill inte hamna i den sitsen att folk helt plötsligt vill umgås med mig bara för att jag har pengar i överflöd och de vill rida på vågen. Kunde de inte vara vän med mig innan så blir det inget senare heller. Och eftersom jag inte har vänner är mitt arbete mitt enda sociala umgänge så säga upp mig är inget alternativ heller. Inte ens gå ned i arbetstid för jag vet att jag bara hamnar hemma ältandes i min ensamhet.
Ja ä inte bitter! 
.. vad skulle du göra då?
Köpa massa grejer som du egentligen inte behöver el skulle du hjälpa andra behövande när du äntligen har resurser att göra vad du tänkt under hela ditt liv för att förändra världen till det bättre för alla som har det mindra bra än dig själv?
Vad skulle du i så fall börja med att göra?
Jag skulle nog inte köpa så mycket till mig själv. Jag har inget intresse av designmöbler, dyra bilar, smycken eller handväskor. Möjligen skulle jag köpa en tomt och bygga ett stort hus med ett enormt bibliotek, och köpa alla böcker jag ville för att fylla det. Men jag trivs så bra i det område jag bor nu och det finns inga byggbara tomter här ...
Förutom det jag tror att de flesta skulle göra, betala av eventuella lån och skulder, upprätta fonder till barnen,och så vidare, skulle jag nog lägga en del pengar på att resa, och andra typer av upplevelser.
När det kommer till att skänka pengar till välgörenhet så lägger jag i nuläget en viss procent av min inkomst varje månad på det, och jag skulle nog fortsätta med det, fast summorna skulle bli större.
Jag skulle gå ned i arbetstid en aning, men inte sluta jobba helt förrän runt pensionsåldern. Jag gillar mitt jobb. Kanske skulle jag finansiera min egen forskning, ha ha.
Bytt bostad, köpt ny bil och sedan bara njutit och gjort vad jag vill, när jag vill.
Helt ärligt så hade jag inte ändrat något. Har redan till ett ganska stort
belopp som jag varken vill eller orkar spendera på något.
För mig förbättrades ekonomin drastiskt efter att jag började investera
på börsen och insåg att jag var nöjd med min tillvaro. Att vara nöjd med
vad man har istället för att sukta efter en nyare bil, större hus eller någon
teknikprul är en stor fördel om man vill bygga en förmögenhet.
Jag skulle behålla det jag behöver och ge bort resten.