6 åring går ensam på rasterna
Mitt barn går i f-klass. Går på en skola precis där vi bor. Jag har alltså i princip full utsikt både från bottenvåning och ovanvåning över skolgården.
Var sjuk i fredags och därmed hemma från jobb och Jobbar idag hemma.
Min observation; han går för det mesta ensam. Runt runt. Gungar lite. Sen vidare runt. En gång fångar någon pedagog upp honom och då leker han. (En gång under den tiden jag ser ska tilläggas...så jag tror och hoppas att det sker mer ofta!)
Annan observation; de flesta pedagoger tittar antingen bara runt eller så är de engagerade fast då med de barn som man tydligt ser är goda lekare och påhittiga själva. De som redan är 4-5 barn tillsammans.
Förstå mig rätt. Även lekstarka barn som har lätt i det sociala ska absolut ha vuxenengagemang. Absolut. Precis som kunskapsstarka barn inte ska glömmas bort för de som kräver mer stöd med inlärningen. Det är självklart för mig.
Jag kan dock tycka att när man som vuxen ute på raster är där för att ha koll och leka med barnen, då borde se de där barnen som inte riktigt vågar eller vet hur man ska göra för att komma in i leken och hjälpa dom? Jag kan ju inte ha fel i detta! Såg mitt barn ströva omkring och tre pedagoger passerar utan att ens stanna till och bara kolla läget. Ytterligare någon pedagog hoppar hage med några barn och ser (utifrån vad jag såg) mitt barn stå och titta på, utan att säga eller visa kom med här och lek eller något.
Mitt barn är otroligt duktig inlärningsmässigt. Mycket lätt för att lära. Men svårare socialt. Vill väldigt gärna vara med men behöver stöttning. Dels för att han inte känner sig riktigt säker på hur han ska göra och dels för han är blyg. Vågar inte riktigt. Detta har vi pratat om med pedagogerna.
Ändå ser jag detta och det gör så ont i hjärtat. Hans pappa har också sett det när han var hemma förra veckan sjuk.
Vet att vår son är omtyckt sedan förskolan. Men nu är sammanhanget så mkt större och han hittar inte riktigt sin plats. Men gör ej heller väsen av sig ute och drar därmed inte till sig några vuxna ögon o öron.
Vad hade ni gjort i detta läge? Jag hade kunnat säga att jag observerat detta när jag jobbat hemma eftersom vi bor så nära (endast en smal cykelväg som skiljer vår trädgård från skolans gård liksom) och det gör mig bekymrad. Eller tänker jag fel?