• Anonym (Min)

    6 åring går ensam på rasterna

    Mitt barn går i f-klass. Går på en skola precis där vi bor. Jag har alltså i princip full utsikt både från bottenvåning och ovanvåning över skolgården.

    Var sjuk i fredags och därmed hemma från jobb och Jobbar idag hemma.

    Min observation; han går för det mesta ensam. Runt runt. Gungar lite. Sen vidare runt. En gång fångar någon pedagog upp honom och då leker han. (En gång under den tiden jag ser ska tilläggas...så jag tror och hoppas att det sker mer ofta!)

    Annan observation; de flesta pedagoger tittar antingen bara runt eller så är de engagerade fast då med de barn som man tydligt ser är goda lekare och påhittiga själva. De som redan är 4-5 barn tillsammans.

    Förstå mig rätt. Även lekstarka barn som har lätt i det sociala ska absolut ha vuxenengagemang. Absolut. Precis som kunskapsstarka barn inte ska glömmas bort för de som kräver mer stöd med inlärningen. Det är självklart för mig.

    Jag kan dock tycka att när man som vuxen ute på raster är där för att ha koll och leka med barnen, då borde se de där barnen som inte riktigt vågar eller vet hur man ska göra för att komma in i leken och hjälpa dom? Jag kan ju inte ha fel i detta! Såg mitt barn ströva omkring och tre pedagoger passerar utan att ens stanna till och bara kolla läget. Ytterligare någon pedagog hoppar hage med några barn och ser (utifrån vad jag såg) mitt barn stå och titta på, utan att säga eller visa kom med här och lek eller något.

    Mitt barn är otroligt duktig inlärningsmässigt. Mycket lätt för att lära. Men svårare socialt. Vill väldigt gärna vara med men behöver stöttning. Dels för att han inte känner sig riktigt säker på hur han ska göra och dels för han är blyg. Vågar inte riktigt. Detta har vi pratat om med pedagogerna.

    Ändå ser jag detta och det gör så ont i hjärtat. Hans pappa har också sett det när han var hemma förra veckan sjuk.

    Vet att vår son är omtyckt sedan förskolan. Men nu är sammanhanget så mkt större och han hittar inte riktigt sin plats. Men gör ej heller väsen av sig ute och drar därmed inte till sig några vuxna ögon o öron.

    Vad hade ni gjort i detta läge? Jag hade kunnat säga att jag observerat detta när jag jobbat hemma eftersom vi bor så nära (endast en smal cykelväg som skiljer vår trädgård från skolans gård liksom) och det gör mig bekymrad. Eller tänker jag fel?

  • Svar på tråden 6 åring går ensam på rasterna
  • Anonym (G)

    Enligt min livserfarenhet så skiter världen i de blyga och de som har det svårt socialt. Det börjar tidigt.

  • LadyJane

    Har upplevt exakt samma.
    Det jag gjorde var att gå dit och leka med barnen på rasterna. Visst att man kan tycka att pedagogerna ska ta tag i det men iom att jag hade möjlighet (jobbade hemma med företaget) och jag kände att det inte fanns tid att tjata, tjata och tjata mig till något som i bästa fall kanske skulle bli av så tog jag tag i det själv.

    Jag höll på några veckor kanske, minns inte riktigt, men jag var där varje dag vid varje rast i början för att glesa ut det i slutet. Det var egentligen så himla enkelt. Jag tog tag i mitt barn och sen ropade jag till mig några: kom så leker vi, gungar, hoppar hopprep, bygger sandslott. Så himla enkla små grejer egentligen.

    Det råd jag skulle ge är att först prata med skolan, vilket du verkar ha gjort. Blir det inte ändring tar du tag i det själv om du har möjlighet, annars blir det ju liksom svårt.

  • elin1989

    Vuxna i grundskolan leker väl inte med barnen på rasten? De är väl mer där som rastvakter för att se till att ingen far illa? De förväntas väl inte engagera barnen i aktiviteter? Sen att gå fram och försöka engagera ett barn som går ensamt är förstås en annan grej, typ att uppmuntra dem till att delta eller fråga hur de mår etc.

  • elin1989
    LadyJane skrev 2021-09-06 12:48:19 följande:

    Har upplevt exakt samma.

    Det jag gjorde var att gå dit och leka med barnen på rasterna. Visst att man kan tycka att pedagogerna ska ta tag i det men iom att jag hade möjlighet (jobbade hemma med företaget) och jag kände att det inte fanns tid att tjata, tjata och tjata mig till något som i bästa fall kanske skulle bli av så tog jag tag i det själv.

    Jag höll på några veckor kanske, minns inte riktigt, men jag var där varje dag vid varje rast i början för att glesa ut det i slutet. Det var egentligen så himla enkelt. Jag tog tag i mitt barn och sen ropade jag till mig några: kom så leker vi, gungar, hoppar hopprep, bygger sandslott. Så himla enkla små grejer egentligen.

    Det råd jag skulle ge är att först prata med skolan, vilket du verkar ha gjort. Blir det inte ändring tar du tag i det själv om du har möjlighet, annars blir det ju liksom svårt.


    Det där skulle nog inte de flesta skolor gå med på, om det inte var i samförstånd med skolan.
  • LadyJane
    elin1989 skrev 2021-09-06 12:53:47 följande:
    Det där skulle nog inte de flesta skolor gå med på, om det inte var i samförstånd med skolan.
    Nej, jag vet och det var knorr från deras sida.
    Å andra sidan är mitt barns väl och ve viktigare än skolans principer.
    Klarar de inte av att se till att ingen är ensam så får man faktiskt lov att praktisera civil olydnad och ta sig den rätten.
  • lövet2

    Prata med ditt barn och lyssna framförallt på vad det är han vill. En del barn tycker det är jobbigt att plötsligt hamna i ett klassrum med en massa andra barn. De får ett behov av att vila hjärnan på rasterna och mår bäst av att vara just ensam. Han är bara 6 år och kanske inte själv vet vad han vill och varför. Vill han vara med ett speciellt barn eller i en speciell lek men vågar inte fråga? Vill han kanske först titta på så han vet hur lekarna ska gå till? Vill han vara en bit i från för att han blir trött i huvudet av allt prat och allt socialt som han inte riktigt förstår?

  • elin1989
    LadyJane skrev 2021-09-06 12:58:25 följande:

    Nej, jag vet och det var knorr från deras sida.

    Å andra sidan är mitt barns väl och ve viktigare än skolans principer.

    Klarar de inte av att se till att ingen är ensam så får man faktiskt lov att praktisera civil olydnad och ta sig den rätten.


    Men kan ju inte ha vuxna som man inte har någon bakgrundskoll gjord på hänga på skolgården på rasterna. Det är ju inte bara skolans principer, om de blev anmälda skulle de ju kunna få problem. Jag skulle inte vilja att vuxna drog in på skolan utan tillåtelse och drog med mitt barn på lek.
  • LadyJane
    elin1989 skrev 2021-09-06 18:33:29 följande:
    Men kan ju inte ha vuxna som man inte har någon bakgrundskoll gjord på hänga på skolgården på rasterna. Det är ju inte bara skolans principer, om de blev anmälda skulle de ju kunna få problem. Jag skulle inte vilja att vuxna drog in på skolan utan tillåtelse och drog med mitt barn på lek.
    Om skolan inte sköter sitt jobb så får de finna sig i att föräldrar tar det ansvaret åt dem.

    Så vill de inte ha problem får de i första hand åtgärda problemen och inte motarbeta problemlösningen.
    Du ger dig helt enkelt på fel person om du försöker göra något åt föräldern om skolan inte gör någonting.

    Har du problem med föräldrar som motarbetar mobbing och utfrysning, ja då har du ganska stora problem anser jag. Eftersom du ifrågasätter symtomen och inte roten till problemen.
  • Anonym (Min)
    LadyJane skrev 2021-09-06 12:48:19 följande:

    Har upplevt exakt samma.

    Det jag gjorde var att gå dit och leka med barnen på rasterna. Visst att man kan tycka att pedagogerna ska ta tag i det men iom att jag hade möjlighet (jobbade hemma med företaget) och jag kände att det inte fanns tid att tjata, tjata och tjata mig till något som i bästa fall kanske skulle bli av så tog jag tag i det själv.

    Jag höll på några veckor kanske, minns inte riktigt, men jag var där varje dag vid varje rast i början för att glesa ut det i slutet. Det var egentligen så himla enkelt. Jag tog tag i mitt barn och sen ropade jag till mig några: kom så leker vi, gungar, hoppar hopprep, bygger sandslott. Så himla enkla små grejer egentligen.

    Det råd jag skulle ge är att först prata med skolan, vilket du verkar ha gjort. Blir det inte ändring tar du tag i det själv om du har möjlighet, annars blir det ju liksom svårt.


    Jag förstår dig på ett sätt. Fick en stark känsla för att gå ner och dels bara krama om honom och sedan gå med honom till en pedagog och ta det vidare med hen. Men av bland annat de anledningar andra i tråden skrivit så avhöll jag mig från det. Jag tar det en vända med pedagogerna igen. Jag har gjort det tidigare men då utan att veta hur det faktiskt ligger till.

    Så hemskt att det ens ska behöva vara så här. En så simpel sak som att inkludera alla. Ständigt detta prat om inkludering, vara god vän, bjuda in osv och så kan inte pedagogerna praktisera det själva ens en gång.
  • Anonym (Min)
    Anonym (G) skrev 2021-09-06 12:44:11 följande:

    Enligt min livserfarenhet så skiter världen i de blyga och de som har det svårt socialt. Det börjar tidigt.


    Gör mig så otroligt ledsen. Min son är framåt på ett sätt men just i stora sammanhang där han inte riktigt känner alla osv så flyter han mest runt. O glöms bort. Han är försiktig av sig och är inte den som skriker högst och springer snabbast heller.

    Däremot kan han mer ta för sig när de är inne i klassrum där ramarna är tydligare. Så han är inte tyst och säger inget då. Utan tvärtom. Svarar på frågor och kan stoja till det lite emellanåt också. Men ute, ensam och vet ej hur han ska göra. Och behöver således hjälp och stöttning.
  • Anonym (Min)
    elin1989 skrev 2021-09-06 12:52:00 följande:

    Vuxna i grundskolan leker väl inte med barnen på rasten? De är väl mer där som rastvakter för att se till att ingen far illa? De förväntas väl inte engagera barnen i aktiviteter? Sen att gå fram och försöka engagera ett barn som går ensamt är förstås en annan grej, typ att uppmuntra dem till att delta eller fråga hur de mår etc.


    De leker med barnen också. Inte sitta sandlåda leka. Men hoppar hage, går på ?skattjakt?, skapar hinderbanor med barnen, kastar boll, hoppar hopprep osv.

    Men ja precis det sistnämnda där som du skrev. Det är väl det minsta man kan begära. Kolla hur någon mår eller frågar om de vill delta. Eller kanske vill de ha en vuxen att samtala med lite. Min pojke skulle ju högt uppskatta om en vuxen tog sig en stund att promenera runt på gården med honom och någon kompis och pratade.
  • Anonym (Min)
    lövet2 skrev 2021-09-06 17:50:22 följande:

    Prata med ditt barn och lyssna framförallt på vad det är han vill. En del barn tycker det är jobbigt att plötsligt hamna i ett klassrum med en massa andra barn. De får ett behov av att vila hjärnan på rasterna och mår bäst av att vara just ensam. Han är bara 6 år och kanske inte själv vet vad han vill och varför. Vill han vara med ett speciellt barn eller i en speciell lek men vågar inte fråga? Vill han kanske först titta på så han vet hur lekarna ska gå till? Vill han vara en bit i från för att han blir trött i huvudet av allt prat och allt socialt som han inte riktigt förstår?


    Bra tips. Tack! Vi pratar med honom och har frågat och hans svar är då att han inte vet vad han ska göra ibland. Ibland säger han att han inte hittar sin kompis. Stor gård. Mkt barn. Sen är han en observatör. Så den biten stämmer nog. Han vill inte kastas in i något. Men däremot vet jag att han hade uppskattat att någon vuxen fångar upp honom och kanske går en runda på gården med honom. Medan de ändå går runt liksom. Pratat med honom. Han gillar ju sånt. O jag tänker att det ger pedagogerna en värdefull insyn i alla barns inre när lite sådana stunder kan skapas lite då och då. Det räcker med någon minut.

    Tack. Jag ska ha med mig dina frågor och feedback när jag samtalar med honom nästa gång.
  • Anonym (softy)

    Vill ditt barn leka med andra på rasterna eller är det du som vill det?

    Var själv ett ensambarn och har mestadels gillat ensamheten framför sällskap hela livet, har inga problem med att ta för mej när det behövs eller när jag vill men att ständigt umgås med andra är bara energikrävande.

  • LadyJane
    Anonym (Min) skrev 2021-09-06 21:10:42 följande:
    De leker med barnen också. Inte sitta sandlåda leka. Men hoppar hage, går på skattjakt, skapar hinderbanor med barnen, kastar boll, hoppar hopprep osv.
    Men ja precis det sistnämnda där som du skrev. Det är väl det minsta man kan begära. Kolla hur någon mår eller frågar om de vill delta. Eller kanske vill de ha en vuxen att samtala med lite. Min pojke skulle ju högt uppskatta om en vuxen tog sig en stund att promenera runt på gården med honom och någon kompis och pratade.
    Saken som inte framgick förut av mina inlägg var att jag pratade med mitt barn och hen sa att den hade lekt så mycket och gjort så mycket på rasterna och pratade massor om det.
    Ändå hade barnet ont i magen varje morgon hen skulle gå till skolan. Hela mammakroppen sa att någott inte stämde.
    Jag pratade med pedagogerna och de sa också att allt var så bra så bra.
     Så jag spionerade helt enkelt och såg att allt var lögn.
    Och jag pratade med pedagogerna som lovade ta tag i det.

    Och inget hände.

    Då tog jag tag i det själv. Pedagogerna protesterade och jag sa som det var, att jag spionerat oc´h sett att de inte gjort ett skit. Så antingen att de gjorde något av alla fina dokument om likabehandlingsplan och annat snömos eller så skulle jag komma och leka (vilket absurt hot).
    Så de gav sig.
    Och det löste sig på ett par veckor.

    Egentligen kritiserar jag inte pedagogerna utan de gör så bra de kan med de förutsättningar de har. Det jag egentligen är kritisk till är ett skolsystem som inte fungerar där vi kräver att pedagogerna ska vara ungefär allt förutom pedagoger i dess ursprungliga betydelse.
  • Anonym (Jag)
    LadyJane skrev 2021-09-06 12:48:19 följande:

    Har upplevt exakt samma.

    Det jag gjorde var att gå dit och leka med barnen på rasterna. Visst att man kan tycka att pedagogerna ska ta tag i det men iom att jag hade möjlighet (jobbade hemma med företaget) och jag kände att det inte fanns tid att tjata, tjata och tjata mig till något som i bästa fall kanske skulle bli av så tog jag tag i det själv.

    Jag höll på några veckor kanske, minns inte riktigt, men jag var där varje dag vid varje rast i början för att glesa ut det i slutet. Det var egentligen så himla enkelt. Jag tog tag i mitt barn och sen ropade jag till mig några: kom så leker vi, gungar, hoppar hopprep, bygger sandslott. Så himla enkla små grejer egentligen.

    Det råd jag skulle ge är att först prata med skolan, vilket du verkar ha gjort. Blir det inte ändring tar du tag i det själv om du har möjlighet, annars blir det ju liksom svårt.


    Men fy vad pinsamt.
  • Anonym (Min)
    Anonym (softy) skrev 2021-09-06 21:15:08 följande:

    Vill ditt barn leka med andra på rasterna eller är det du som vill det?

    Var själv ett ensambarn och har mestadels gillat ensamheten framför sällskap hela livet, har inga problem med att ta för mej när det behövs eller när jag vill men att ständigt umgås med andra är bara energikrävande.


    Jag vill väl det. Men även han. Eller leka och leka. Han vill vara med. Så brukar han säga. Men han har nog inte heller emot att vara lite för sig själv också. Men hans största oro inför att börja fklass var att han inte skulle känna någon (bara två från hans förskola hamna i hans klass) och oro att ingen skulle vilja vara med honom. Så jag tolkar det då som att han ändå vill ha gemenskap med andra barn.
  • Anonym

    Ta kontakt med klassläraren. Berätta vad du och din man sett. Säg att ni vill att skolan arbetar på en förändring. Får ni svar att klassläraren ska försöka ändra detta och ger förslag på hur detta ska förändras så kan ni avvakta lite. Får ni negativ respons eller allt för vagt svar, tex ger inte konkreta exempel på vad de ska göra så gå vidare till rektor. 
    Detta är skolans ansvar att lösa

Svar på tråden 6 åring går ensam på rasterna