Orkar inte jobba

Fast det är ju därför vi jobbar. För att få mat och tak över huvudet. Inte för att utvecklas.

Finns möjlighet att sadla om till något som kan innebära att jobba hemma? Du kommer ju fortfarande behöva jobba, men möjligheten att göra det just hemifrån kanske kan hjälpa dig känna dig mer avslappnad?

Känner själv exakt likadant. Vårt fjärde barn var oplanerat, men otroligt älskad från första sekund, men just när jag fick veta att jag var gravid med henne var min första tanke "fy fan vad skönt, då får jag vara föräldraledig!". Nu under föräldraledigheten har jag börjat söka lite nya jobb... Främst såna som går att sköta hemifrån till stor del (är copywriter, vilket egentligen är som gjort för hemarbete, men jag har råkat hamna på en riktigt stor koncern som kräver mycket teamarbete på plats).

Nu är det väl knappast som att jag plötsligt kommer börja ÄLSKA att arbeta bara för att jag gör det hemifrån, men jag tänker ändå att det kan hjälpa. Dels enklare med barnen och deras förskola+skola, enkelt att kunna få bort enklare hemarbete under dagen - slippa på kvällen - och på så sätt få mer fritid (det är ju fullt möjligt att hinna starta en tvättmaskin OCH hinna med en kaffekopp på en rast), ha igång ett långkok utan att vara rädd att huset brinner ner, och på så vis är middagen klar utan att någon gör något o.s.v.

Du nej. Andra söker annat i sitt arbetsliv.

Som någon säger, andra söker annat i sitt arbete. Att du ser ditt jobb bara för att få mat och tak över huvudet betyder ju inte att andra ser det så. Men du kanske ser dig själv som förmer än andra? Varför ser du ditt arbete som ett fängelse månd-fredag? Hur kommer du överens med dina kollegor? Dom med dig? Hur länge har du varit på arbetsplatsen och på andra dessförinnan? Finns det händelser där du själv faktiskt är ansvarig för saker som gör att du sen känner dig ofri och då genast vill därifrån?

Du heter Drottningen 1970 och skriver att du tycker att folk "rent generellt ofta är rätt korkade och mitt behov av att få visa att jag tycker så, får jag utlopp för här på FL." Du själv då? Är du felfri och perfekt drottning som alla andra ska se upp till och serva? Dina arbetskamrater kanske är trötta på en "drottning 1970" och därför får du panik och vill därifrån och du känner dig ofri måndag-fredag?

Mitt tips är även att prata med den eller dem som du upplever som generellt korkade IRL. För säkert ingår där även arbetskamrater och vänner som du tillskriver som korkade när dom inte hör Bara genom att prata öga mot öga kan du även ändra på dig själv.

Det är därför du jobbar. Ganska korkad kommentar av dig, att inte kunna se utanför din egen bubbla.

Hade jag blivit ekonomiskt oberoende hade jag sagt upp mig på direkten!

Vill inte heller jobba, gör det för att jag måste. Drömjobben är tyvärr utom räckhåll men hade jag inte behövt lön hade jag kunnat syssla med det om jag var arbetsfri.

Att inte jobba behöver inte alls betyda att man är lat eller inte utvecklas. Det finns ju massor man kan göra som arbetsfri, och då har man ännu fler timmar på dygnet att göra utvecklande saker. Man är inte fast med schema och arbetsuppgifter.

Ni som bara utvecklas av att jobba, gör ni ingenting på fritiden?

Jag upplever att de som har intressanta utvecklande jobb även utvecklar sig på fritiden. Det ligger i personligheten liksom.

Vissa utvecklande saker och situationer kan bara göras i en omgivning där det finns tillräckligt med pengar och folk är mer eller mindre avlönade.

Det finns ju också exempel inom IT-världen där briljanta system tagits fram helt idellt, gratis shareware.

Idellt arbete är fantastiskt och det finns massor av utvecklande saker att göra om man vore ekonomiskt oberoende.

Jag är dock övertygad om att de som fortsätter jobba trots att de inte behöver förstår sina valmöjligheter.

I många fall kan det handla om företagare som inte vill göra en exit ut sitt livsverk. Eller vill utveckla något där det krävs pengar och volym av strukturerat arbete.

Nu riktade jag mig till de i tråden som kallar de som inte vill jobba för lata och för att inte vilja utvecklas.

Om de vet att man även kan utveckla sig på fritiden borde de veta att det även gäller de som inte vill jobba? För det låter ju på dem som att endast ett jobb kan vara utvecklande och inte fritiden.

Det finns de som lever för att jobba och det finns dem som jobbar för att leva, och i båda kategorierna finns det de som både älskar, hatar och är neutrala till sitt jobb.

Man kan hata sitt jobb men vilja stanna för lönen, eller älska sitt jobb men ändå egentligen inte vilja jobba pga att man värderar sin fritid högre, t ex.

Hade jag fått välja hade jag inte jobbat alls trots att jag inte hatar mitt jobb. Jag gillar det sociala och att åstakomma något. Men hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag kunnat utvecklas på det sätt jag vill på ett helt annat sätt än jag kan göra idag.

1. Gå till en annan läkare.

2. Gå ner i tid. Jag har inte jobbat heltid på flera år, inte p.g.a. ohälsa utan för att jag helt enkelt inte vill jobba bort livet.

Jag tycker mig se flera exempel i tråden på det jag skrev om - att det provocerar att vissa inte vill jobba. Att man helst skulle slippa jobba betyder inte att man är lat, trött, bortskämd eller inte vill utvecklas. Så här ser jag på saken. Vi har bara ett liv och då bör man passa på att njuta av det så mycket som möjligt. Jag tycker det är oerhört sorgligt att vi måste slösa bort en så stor del av våra liv på att jobba. Jag jobbar enbart för att jag måste, och ändå har jag ett stimulerande, varierande och utmanande jobb där jag gör skillnad i människors liv. Jag tycker faktiskt om mitt jobb. Och samtidigt inte. Jag kan relatera till allt som Drottningen skriver i den här tråden. Jag känner mig ofri. Jag känner mig tyngd av allt ansvar. Om man älskar sitt jobb och ser det som en möjlighet att utvecklas som människa, så är väl det jättebra. Men jag förstår inte varför det ska anses så fel att inte känna så. Som någon annan skrev så kan man ju faktiskt utvecklas på andra sätt än genom jobbet.

Sist vill jag bara förtydliga att jag bara skulle sluta jobba om jag blev så förmögen att jag kunde göra så. Att leva på bidrag är inte ett alternativ. Säger man upp sig självmant från jobbet så kommer man ju ändå inte att få bidrag.