Mina föräldrar favoriserar barnens kusiner ????

Vi växte upp med farfar/farmor som gav presenter till kusiner men inte till oss. Firade jul med dem men inte med oss osv. Det finns en historik av inte så god relation mellan pappa och dem, så det är ju en stor del av förklaringen.

Till slut fick mina föräldrar nog och sa i princip upp bekantskapen. Möjligt att farmor tyckte det var trist för anledningarna till beslutet berodde helt på farfar (bla att han drack för mycket och blev då otrevlig). Mina föräldrar tyckte inte att vi barn skulle behöva se igen och igen, hur han raglade omkring när man kom på besök, stank sprit och grät en skvätt medan han sluddrande pratade med oss) 

Idag långt efter att de båda är döda så har jag facit på hur det blev. Vi barn har inte saknat att inte ha närmare kontakt med farmor/farfar, men det beror nog mycket på att vi hade en jättemysig mormor som vi träffade väldigt ofta.

Det har säkert varit väldigt jobbigt för min pappa eftersom hans syskon aldrig tog något avstånd från farfars drickande utan de fortsatte umgås. Pappas bror uttryckte att han tyckte min pappa var löjlig som tog ett sånt beslut. Sedan har de haft kontakt vid olika tillfällen under livet ändå, men mest när det varit tvunget. När farfar dog återupptog mina föräldrar aktivt  kontakten med farmor, som då var gammal och hade flyttat till ett serviceboende. Då mötte jag henne också ett par gånger, men jag kände henne ju inte. Det var bara som att hälsa på en gammal människa, vilken som helst. 

Jag tycker mina föräldrar tog rätt beslut, men det var som sagt alkoholism inblandat. Om det hos er TS, inte finns något sådant så kanske du inte är beredd att ge upp än. Går det att ni bjuder hem dina föräldrar och de då engagerar sig i barnbarnen? Eller blir det mest då att de sitter och dricker kaffe? 

Har du sagt till dem vad ditt barn frågade om? Det kanske är sånt som tar skruv? 

Annars tror jag bara att det enda som fungerar är att du verkligen vädjar till dem, att du önskar att alla barnbarn ska kunna få en fin relation till dem, men att det inte fungerar pga de val som de själva tar. Ni behöver nog prata fler än en gång och det kan sätta igång en process hos dem. 

Skulle rekommendera dig att ni distanserar er. Man kan inte tvinga någon att älska. Om kusinerna nu är favoriter så är de favoriter. Sätt barnen istället i situationer där de är med människor som älskar den på riktigt.

Bra förslag!

Hej ts. Vad tråkigt att höra din historia, det känns i hjärtat när du berättar om hur dina föräldrar favoriserar din systers barn. 

En reflektion efter att ha läst ditt inlägg, vad säger din syster om det här?

Nu har jag redan stora barn, men hade mina föräldrar fokuserat bara på mina barn när dom var små och mer eller mindre struntat i min systers barn hade jag känt mig otroligt obekväm. 

Kanske ska du ta ett samtal med din syster och förklara hur du känner och vad tydligt dina barn märker skillnad på hur mormor och morfar behandlar sina barnbarn. Och gör det på samma fina sätt som du berättade att du gjorde med dina föräldrar, inte genom att lägga skuld utan att berätta hur ni känner. 

Tillsammans kanske ni lättare kan nå fram till era föräldrar. 

Stor kram på dig!

Jag tänker att man som vuxen behöver ha lite tålamod med sina föräldrar och pröva lite kommunikation för att få en bättre relation. MEN sen är man ju främst ansvarig för att hjälpa sina barn att vara sunda och hantera deras frågor på ett vuxet sätt.

Så jag tänker att man faktiskt inte skyddar barn genom att ljuga ihop en bättre relation än den som finns. Visst har det varit konstruktivt att faktiskt förmedla att du vill att de gör roliga saker ihop med dina barn. Du har pratat med dem om hur du upplever det hela och de har inte visat något intresse att ändra det när du tog upp det, eller plötsligt fokusera på dina barn.

Jag tänker att det är smartare att fokusera på andra relationer som faktiskt fungerar. Och att faktiskt vara ärlig mot dig själv. Är julen inte mysig och trevlig? Testa och gör på ett annat sätt. Fråga barnen vad de skulle vilja göra på jul!