Har ingen relation med Bonusbarnet

Jag är lärare, när jag inte fungerar med en elev (alltså inte riktigt hittar relationen), brukar jag prata med eleven om det.

?Jag känner inte riktigt att det här fungerar, jag upplever att du ofta känner dig (fyll i hur du tolkar situationen). Jag vill gärna att detta ska fungera, men känner att jag har slut på idéer. Kan du hjälpa mig med förslag hur vi ska trivas ihop? Eller har jag kanske till och med tolkat dig fel??

Lyssna in och ställ frågor där du leder barnet till att svara konkreta grejer barnet vill ändra. Hos mig i skolan är det allt från ?ha grejerna i din sal?, ?få låna penna?, ?låt mig vara arg färdigt, vänta fem minuter sen prata om det osv?.

Ofta kan de bli rätt kloka i sina förslag och helt plötsligt delar man ansvaret för relationen tillsammans. Jag bjöd ju till och ändrade detta, ska vi göra så behöver du upprätthålla din del osv.

Kan det vara så att det blir konfrontativt när han ljuger? Är det lättare att säga det i en annan situation eller formulerat sätt? Läs på om lågaffektivt bemötande. Undvik att dra upp felen när syskon eller dina barn lyssnar, det är jobbigt för barnet. Då riskerar ni dessutom bägge två att tappa ansiktet. Är det bara ni försvinner prestigen?