Jag har hamnat i helvetet, ett sista rop på hjälp.

För mig kändes det stigmatiserande och ?pinsamt? att arbetsträna för jag skämdes för min psykiska ohälsa, precis som du TS. Obs menar absolut inte att det är pinsamt men så kände jag det. Min lösning var att söka till en tvåårig YH-utbildning och såg det lite som en övningsperiod för att bli ?normalfungerande?. Det är klart att mina klasskamrater säkert märkte att jag ibland inte var som vanliga människor och så men sen när jag var klar efter mycket möda och sökte jobb hade dom där två åren hjälpt mig att känna mig någorlunda normal och sen till slut blev det en sanning för mig. Mina arbetskamrater visste ju inget om mina problem så det var jätteskönt att bli bemött som en ?vanlig människa? och det kändes som att få en nystart. Har det fortfarande tufft med depressioner ibland men jobbet hjälper att hålla mig flytande på ett helt annat sätt.

Du gick natur på gymnasiet, du verkar logiskt lagd och intelligent, skulle du kunna tänka dig att plugga t ex en programmeringskurs på distans som en start? :)