Men du blir ju inte tillfredsställd av sexet? Han vill att du runkar av honom men vill tydligt inte tillfredsställa dig på motsvarande sätt. Varför accepterar du att han är så dålig i sängen?
Men snälla, det innebär inte att det är bra.
Nej, det innebär det verkligen inte. Du har aldrig upplevt bra sex, det är uppenbart- troligtvis inte din stackars partner heller
Orgasm är inte ett bevis eller ens en indikation på att sex är bra. Vi kommer var gång vi har sex, det handlar bara om att hålla på tillräckligt länge, för vissa män går det fort för andra tar det lite längre tid.
Sex handlar om ett intimt samspel mellan två parter, ett givande och tagande och en känsla av att ge sig hän och bli sedd och accepterad för ens innersta önskningar och fantasier och känslan av att kunna det samma tillbaka. Det handlar om att en nakenhet som är svår att beskriva i text.
Sex handlar inte om en mekanisk aktivitet, det vill säga det är inte något man gör på varandra utan en inre plats (tanke, fantasi, upphetsning) man tar med sig sin partner till och upplever tillsammans. Man tar sin partner någonstans där man själv och framförallt partner inte kan gå på egen hand.
Det du beskriver är den typen av sex som man har med en ONS eller möjligen prostituerad. Det är inte vad sex i ett äktenskap handlar om. Det är också anledningen till varför man inte kan ha sex mot sin vilja eller sex med någon som inte vill. Inte för att det är besvärligt och man inte orkar ställa upp, utan för att det är omöjligt att göra den här resan inombords. Jag tror aldrig att du har reflekterat över det eller så förstår inget av det jag som skriver, möjligen för att du aldrig har fått uppleva bra sex
De flesta som skriver här till dig säger samma sak, att det som du beskriver här är inte bra sex, men det verkar inte riktigt gå fram till dig . Men det du beskriver är inte sex i ett äktenskap och framförallt inte bra sex.
Förstår du vad jag har beskrivit här? Den biten om att sex inte är något man gör utan en inre resa man gör tillsammans?
Orgasm är inte ett bevis eller ens en indikation på att sex är bra. Vi kommer var gång vi har sex, det handlar bara om att hålla på tillräckligt länge, för vissa män går det fort för andra tar det lite längre tid.
Sex handlar om ett intimt samspel mellan två parter, ett givande och tagande och en känsla av att ge sig hän och bli sedd och accepterad för ens innersta önskningar och fantasier och känslan av att kunna det samma tillbaka. Det handlar om att en nakenhet som är svår att beskriva i text.
Sex handlar inte om en mekanisk aktivitet, det vill säga det är inte något man gör på varandra utan en inre plats (tanke, fantasi, upphetsning) man tar med sig sin partner till och upplever tillsammans. Man tar sin partner någonstans där man själv och framförallt partner inte kan gå på egen hand.
Det du beskriver är den typen av sex som man har med en ONS eller möjligen prostituerad. Det är inte vad sex i ett äktenskap handlar om. Det är också anledningen till varför man inte kan ha sex mot sin vilja eller sex med någon som inte vill. Inte för att det är besvärligt och man inte orkar ställa upp, utan för att det är omöjligt att göra den här resan inombords. Jag tror aldrig att du har reflekterat över det eller så förstår inget av det jag som skriver, möjligen för att du aldrig har fått uppleva bra sex
De flesta som skriver här till dig säger samma sak, att det som du beskriver här är inte bra sex, men det verkar inte riktigt gå fram till dig . Men det du beskriver är inte sex i ett äktenskap och framförallt inte bra sex.
Förstår du vad jag har beskrivit här? Den biten om att sex inte är något man gör utan en inre resa man gör tillsammans?
Jag förstår precis vad han menar. Det handlar om en speciell form av intimt samspel där man ger sig hän åt varandra.
Det är långt ifrån alla som har förmågan att ge och ta i ett sexuellt intimt samspel. Det kan finnas en mängd olika skäl till det men jag tycker att ni gör fel som framställer det som något självklart. Det är det absolut inte för en del.
Ok, då ska jag försöka förklara det för dig på ett sätt som kanske är enklare att förstå.
Det är lite som att säga att målet med att äta är att få i sig näring. Det stämmer ju på ett plan, för om vi inte äter så får vi inte i oss näring. På samma sätt behöver man ha sex, med sig själv eller någon annan för att få orgasm. Det är ett väldigt endimensionellt synsätt.
Du kan äta bantningspulver som du kan blanda med vatten och som innehåller precis rätt näringsämnen, du äta en välbalanserad hemlagad middag eller så kan du äta en fantastisk middag på en restaurang med många stjärnor i guide michelin. I samtliga fall så har du tillfredsställt behovet av näring, skillnaden mellan dessa finns i de andra dimensionerna av att äta, t.ex. att det är trevligt, att det är en smak upplevelse eller att det är något som du kommer att minnas under lång tid framöver.
På samma sätt finns det många dimensioner eller nyanser av att ha sex och de är de nyanserna som jag försöker förklara för dig och som du inte förstår. Jag går inte på något alls, men jag lever idag i ett lyckligt förhållande och har fantastiskt sex, just för att jag har den här kontakten med min fru. Hon tillfredsställer mig på ett plan som berikar mitt liv, ger mig möjlighet att utforska sidor av mig själv som jag inte hade kunnat innan och som gör mig lycklig in i själen.
Men här pratar människor med dig om smakupplevelse och du svarar med att han har fått i sig alla näringsämnen han behöver och han därför bör vara nöjd. Det blir liksom meningslöst och är lika lätt som att försöka beskriva färgnyanser för någon som bara ser svartvitt.
Mitt råd är att ta hjälp av någon professionell samtalspartner annars riskerar du eller din man att en dag vakna och inse att ni har gått miste om den mest fantastiska upplevelsen ni hade kunnat ha i livet.
Vi som bor i lyckliga förhållanden har det så här
du som inte fattar
När jag läser några av de inlägg som du har skrivit här, framkommer ett mönster som får mig att misstänka att du nog inte riktigt kan förstå vad det är vi pratar om.Du skriver bl.a. att din kille var snäll och därför bestämde du att du ville bli ihop med någon. Jag bestämde mig inte för att bli ihop med min fru, det var inte ett logiskt avvägande. Det var en emotionell drift, jag ville vara med henne mer än något annat.
Du skriver att du inte är olycklig, men du var olycklig innan du träffade din man. Du skriver att han inte kommer slå dig och att du dejtade i 15 år och han var den ende som du fick kontakt med och därför kommer du inte att lämna honom. För han ger dig trygghet och är din bästa vän.
Samtidigt skriver du: Varför ska jag gå hans vilja till mötes till 100% och så har du ett resonemang kring vilken frekvens som innebär en jämnbördig kompromiss.
För mig är det här ett väldigt obehagligt sätt att resonera på och jag blir kall i kroppen när tänker på det. Det finns ingen empati i dina formuleringar, det är kallt och beräknande resonemang som saknar skam, ånger eller skuld.
Min fru är min bästa vän, hon vill mig väl och gör allt för mig, det gör att jag känner värme, tacksamhet och samhörighet med henne. Hon behandlar mig väl och instinktivt vill jag återgälda det. Om jag kände att jag förnekade henne något som är av betydelse för henne i livet eller som gjorde henne ledsen så skulle jag känna skuld över att vara orsaken till att hon inte kan få sina behov tillfredsställda. Jag skulle ångra mitt beslut ganska omgående, skämmas över mitt agerande och känna att jag inte varit den maken som hon förtjänar att ha. Mitt driv till att ställa upp det som betyder något för henne, kommer inte från huruvida det är lämpligt, bekvämt eller passande för mig utan det skulle vara drivet ur känslan av att vilja hennes bästa.
Skillnaden mellan mitt resonemang och ditt resonemang är att du resonerar kring vad du behöver göra för att nå dina mål, vilket i princip är att ha lägst antal samlag som säkerställer att han inte lämnar dig över tid. Det är fokuserat på dig och dina behov. Mitt resonemang, är inriktad på hur mitt agerande påverkar de jag bryr mig om och deras behov.
Jag säger inte att du är en elak person, för det tror jag genuint inte att du är. Jag tror bara att du just nu saknar förmågan att förstå det vi säger och att det är därför allt vi säger känns så konstigt för dig. För inget av det här som vi pratar om här gå att fullt ut förstå genom att föra ett logiskt resonemang och då blir det konstigt i din värld.
Jag berättar det här för dig, för att jag vill att du ska förstå att du nog inte resonerar på samma sätt som vi andra och att du nog bör kolla upp varför. Jag tror att mycket skulle bli både klarare och enklare i ditt liv.
Varför är ni överhuvudtaget ihop då,om ni inte vill varandras bästa?
Om det är det enda som du reagerar på av allt som jag skriver till dig så är jag mer övertygad om att det här inte är något som du gör frivilligt. Jag tror att du är fungerar annorlunda än vad vi gör.
Jag gissar på att du inte skäms om du gör bort dig.
Jag gissar att du inte känner skuld eller ånger när någon blir ledsen av något du gör ledsen.
Jag tror inte heller att du har särskilt lätt för att förstå hur andra känner.
Stämmer det på dig tycker du?