• joni86

    Flytta ihop med barn

    Hej!

    Jag och min kille har börjat prata om att flytta ihop. Han har 2 flickor som är 4 och 5 år. Jag har aldrig velat ha egna barn och är inte så förtjust i barn egentligen. Flickorna är snälla o allt, de gillar mig och jag dom.

    Men jag är smått livrädd över att flytta ihop. Jag är inte lika tolerant som min kille. Jag har svårt för klet och kladd, barnprogram och allt stök som kommer med barn. Han är en riktig curling pappa också, kommer springandes och tröstar över minsta sak, plockar undan efter dem, ger dem vad de pekar på osv. Jag är uppvuxen med väldigt stränga föräldrar, för stränga, mina föräldrar borde faktiskt aldrig ha fått ta hand om mig och min bror. Jag är smått traumatiserad av min barndom.

    Så det är så mycket känslor när han (egentligen) är en fantastisk pappa men samtidigt tänker jag "sådär fick vi minsann aldrig bete oss när vi var små". Jag hatar den känslan.

    Men om vi flyttar ihop vill jag ändå ha lite mer regler. Inte härja fritt överallt o klabba ner eller sova i vår säng så fort de vaknar o är lite gnälliga.

    Kan man "kräva" att ha lite mer regler om vi flyttar ihop? Eller ska jag bara acceptera att han och barnen är högst upp o jag längst ner? Om ni förstår hur jag menar. Ska jag falla in i deras mönster eller kan vi skapa nya?

    Jag har mycket prylar som jag är väldigt rädd om, jag vill inte dela med mig av det för att de tjatar.

    När barnen är hos mig så märker jag hur tjatig jag blir. "låt bli det, rör inte det, nej det får du inte, det är ömtåligt, dra inte katterna I svansen.." medan min kille tycker att allt är ok, de är ju bara barn.

    Jag vill inte bli den där tjatiga personen om vi flyttar ihop , som jag nu är rädd för att bli.

  • Svar på tråden Flytta ihop med barn
  • joni86
    Drottningen1970 skrev 2021-10-01 17:53:01 följande:

    Nej ni bör inte flytta ihop. Barnen kommer såklart alltid att vara nummer ett för en förälder och har man svårt att acceptera det så bör man skaffa en partner utan barn. Du har noll mandat att bestämma över barnens uppfostran och vilken typ av fostran barnen ges. Det bestämmer föräldrarna.

    Alla i familjen ska givetvis trivas i ett gemensamt hem, även en ny parner. Såklart du inte behöver låna ut dyra saker eller låta barnen dra din katt i svansen, men,

    Barn kletar, får utbrott och är ganska jobbiga. Det är fakta. Det är en del av dealen.

    Varför skulle en förälder låta bli att trösta tänker du?


    Tack för ditt svar.

    Ang att trösta, om det ena barnet petar på det andra o börjar gråta för att det gjorde jätteont och pappa kommer springandes o säger "men oj oj gjorde det ont" och tröstar o blåser o tar fram plåster. Så känns det som att de gör det för uppmärksamheten och inte för att det faktiskt gjorde ont. Eftersom jag själv inte är mamma, så vet jag inte men kanske lära barnen att det inte är farligt att få lite ont ibland när det snabbt går över. För de får ont o gråter över allt, små bagateller, som bara ökar på gnället. Världen går inte under, jag tycker det känns viktigt i barns utveckling att lära dem det också. Men SJÄLVKLART måste man kunna trösta, jag tröstar dem ofta också, men försöker istället också säga att det är så ibland, och försöka avdramatisera istället för att öka på dramat. Eller är jag helt fel ute?
  • joni86
    Anonym (Elin) skrev 2021-10-01 17:56:46 följande:

    Var särbo. Du låter exakt som en person jag känner som flyttade ihop med en kvinna som hade barn sen innan. Det gick inte bra.

    Han berättade för mig ett par gånger att hans föräldrar varit mycket hårda och ofta behandlat honom kärlekslöst. De hade nog egentligen inte velat ha barn. Han hade mått mycket dåligt av detta som barn och det hade ärrat honom som vuxen. Jag såg sen hur han behandlade kvinnans barn precis så som han berättat att hans föräldrar behandlat honom. Alltså ner på detaljnivå, han upprepade till och med de hårda ord föräldrarna sagt, ord för ord, till barnen.

    Bo ihop de veckor som barnen är hos mamman.


    Tack för ditt svar! Jag skulle absolut inte behandla barnen så som jag blev behandlad. Men jag vill ändå ha några regler, inte fritt härjande som sagt o alltid låta dem få som de vill. Det kan väl inte vara hjälpsamt?

    Att växa upp när allting kretsar kring dem känns inte så bra på lång sikt? Eller jag kanske har fel
  • joni86
    Anonym (Ann) skrev 2021-10-02 14:48:13 följande:

    TS har försvunnit från denna tråd verkar det som. Såg att hon startat en ny där hon vill höra solskenshistorier om bonuslivet, så hon verkar inställd på att flytta ihop. 


    Nejdå, jag är kvar. Men intressant att mitt andra inlägg inte fått några svar om några solskenshistorier, men detta inlägget är bombaderat med att jag är en olämplig bonusmamma. Hur många bra relationer kan det då finnas när man är bonusmamma om ingen kan svara på vad som är bra, bara dåligt... Så det verkar inte vara något fel på hur jag känner.

    Ingen verkar ju ha bra erfarenheter, så antingen är det att chansa eller låta bli. Och se vad som händer.

    Ville bara försöka fokusera på det som är positivt, men det enligt denna sidan så är ingen villig att dela med sig av det. Säger mer om forumets medlemmar än om mig.
Svar på tråden Flytta ihop med barn