• Anonym (RockF)

    Kär i min arbetskamrat

    Började jobba med min kvinnliga kollega ca 2015, då jobbade vi i samma projekt ca 1 år. Tyckte då att hon var söt och trevlig och trivdes i hennes sällskap men inte mer än så. Vid det tillfället så var jag gift och hon hade pojkvän. Har träffat henne då och då på olika tillställningar på jobbet mellan 2016-2020. Visst har jag tänkt på henne nån gång, men inget mer än så.
    Nu är jag skild sen något år och hon är gift och har två små barn. Nu jobbar vi tillsammans igen sen ca ett halvår tillbaks, jag har också i samband med detta blivit hennes chef. Vi kommer väldigt bra överens och tycker om att prata med varandra. I slutet på juni minns jag att jag tänkte att jag skulle sakna henne under de 5 veckor vi inte skulle ses under sommaren. Senaste månaden har det exploderat, jag är så förälskad i henne att jag inte kan sluta tänka på henne. 
    Hon har naturligtvis märkt att jag är intresserad/kär och hon agerar likadant, men inget är uttalat. Tror inte hon är beredd att lämna sin man och då jag är hennes chef vill jag inte ta något initiativ.
    Jag kommer jag bli tvungen att på något sätt berätta för henne hur jag känner, kan inte minns att jag någonsin varit så förälskad. Var(lyckligt) gift i nästan 20 år, men vi växte ifrån varandra men kan som sagt inte minnas att jag varit så här förälskad förut.
    Ville bara skriva ner det här då jag inte har nån direkt att prata med om detta.

  • Svar på tråden Kär i min arbetskamrat
  • Anonym (RockF)
    Anonym (Outset) skrev 2021-12-20 19:37:41 följande:
    Hej! Jo så kan ett vara, han är ledsen att det blev såhär. Men jag är tvärsäker att han kände nåt, bara att han inte velat agera på det. Han sa aldrig rakt ut att han bara såg mig som en vän eller nåt om sina obefintliga känslor. Men jag respekterar hans val till fullo.

    Tror inte heller att han trodde att jag var ute efter ett snabbt nummer. Han nämnde att "vi var i så olika lägen i livet". Tror att han såg att jag gillade honom som mer än bara en snabbis.

    Men visst, jag tror också att han sörjer vår relation. Eller så är han ledsen för min skull, att han ofrivilligt orsakat mig smärta?
    På vilket sätt är ni i olika lägen i livet? Har han yngre barn?
  • Anonym (Outset)
    Anonym (RockF) skrev 2021-12-20 21:57:34 följande:

    På vilket sätt är ni i olika lägen i livet? Har han yngre barn?


    Vi blev avbrutna där, men helt klart att han är 12 år äldre än mig och har barn som är i princip utflugna eller på väg att bli. Jag har barn under 10.
  • Anonym (RockF)
    Anonym (Outset) skrev 2021-12-21 06:52:44 följande:
    Vi blev avbrutna där, men helt klart att han är 12 år äldre än mig och har barn som är i princip utflugna eller på väg att bli. Jag har barn under 10.
    Gissade det, men då vore det snarare han som borde vara mer öppen för något nytt. I hans läge så tycker jag det vore lättare att bryta upp än i ditt läge med mindre barn. 

    Eller så syftar han på att du har mindre barn och att han inte kan tänka sig att hamna i sitsen att bo med mindre barn igen.

    Eller vad tror du?
  • Anonym (Outset)
    Anonym (RockF) skrev 2021-12-21 17:47:16 följande:

    Gissade det, men då vore det snarare han som borde vara mer öppen för något nytt. I hans läge så tycker jag det vore lättare att bryta upp än i ditt läge med mindre barn. 

    Eller så syftar han på att du har mindre barn och att han inte kan tänka sig att hamna i sitsen att bo med mindre barn igen.

    Eller vad tror du?


    Helt säkert det sistnämnda. Han vill inte börja om nu, han vill inte ha en tjej som har barn i lägre ålder när han är precis klar med sina egna. Han har tidigare pratat om att han saknar att ha småbarn för att det hände mer men det kan ha varit småprat bara.

    Han är också relativt nöjd med sin relation, från det jag hört så har hon noll intressen och är inte intellektuellt lagd ö h t, vilket han inte är jättenöjd med. Men hon verkar vara grym med huset och barnen.

    Det gör så vidrigt ont alltihopa.

    Idag pratade vi helt normalt, han tittar på mig konstant när jag inte" ser". Inombords dör jag. Vi kunde ha en normal konversation där han skrattade mycket och verkligen försökte vara med fast det var en konversation som hade börjat mellan mig och en annan kollega. Sen körde han hem mig efteråt och pratade om alla saker vi brukar prata om. Lite vemodig men glad.

    Han verkar mest tycka synd om mig ärligt talat. Men också anstränga sig för att reparera relationen på jobbet och spendera tid ihop. Det betyder att han inte har känslor för mig. Annars skulle han ta mer avstånd.

    Han rör mig mycket mindre nu men nuddar fortfarande mina händer när han räcker mig saker, fast jag håller dem i kanten för att verkligen undvika sånt. Men han håller lite mer fysiskt avstånd i övrigt t ex när vi promenerar.
  • Anonym (Outset)

    Gott nytt år! Har det hänt nåt nytt för din del?

  • Anonym (RockF)
    Anonym (Outset) skrev 2022-01-25 20:31:04 följande:

    Gott nytt år! Har det hänt nåt nytt för din del?


    Tack och detsamma :)

    Jag har träffat dejten jag skrev om tidigare fler gånger, hon är riktigt trevlig och vi har haft kul. Dessvärre upptäckte jag att jag inte kände någon speciell attraktion till henne alls utan hon var mer som en kompis. Då det inte var en kompis jag sökte så har vi slutat träffas. 

    Min kollega har jag inte träffat jättemycket i år, semester första veckan sen har covid och karantän gjort att mer tid försvunnit. Men vi har arbetat ihop 5-7 dagar ändå. 

    Kemin är alldeles utmärkt när vi träffas, trivs så bra i hennes sällskap och upplever att hon känner likadant(vilket såklart inte betyder att hon känner på samma sätt som jag). 

    Känslorna har inte svalnat alls, har saknat henne så mycket att det gör ont. 

    Sammanfattningsvis så har det alltså inte hänt något nytt, mer eller mindre samma läge som innan jul.

    Hur går det för dig? Kommit över din kollega? Nytändning med din man?
  • Anonym (Outset)

    Hej! Synd att det inte gick vägen med dejten, men man kan inte trolla fram attraktion heller :) hoppas det löser sig snart med din kollega 

    Jag mår bättre, håller avstånd från kollegan och gör så mycket jag kan för att ha det roligt med min man. 

    Oklart om jag och kollegan kan jobba ihop i längden  men än så länge går det bra att arbeta i samma team. Jag undersöker ett annat jobb ifall att jag inte skulle palla att vara kvar. 

  • Anonym (Outset)

    Hej! Länge sen. Du sa att du skulle tänka på att göra nåt nu till våren så jag tänkte se hur du har det

  • Anonym (Jag med)
    Anonym (sådär) skrev 2022-04-07 18:43:32 följande:

    Jaha, och så har vi då ännu ett egoistisk resonemang inlindat i en massa romatiskt BS om kärlek... och det värsta är att det tyvärr oxå funkar... varenda gång  // Drömmer Men det är klart du ska paaata med henne diu är ju kääär, och är man kär så kan man såklart bara skita i allt och alla för alla vet ju att käääärlek är det ultimata frokortet för gosistsiskit beteende...

    Men om man skalar bort allt romantiskt BS. Vad har vi kvar egentligem?

    En snubbe som känner något och vill något. Han vet mycket väl att kvinnan är upptagen och för att han ska få det han vill ha så behöver andra (hennes man och barn) betala ett högt pris för det. Men det skiter han fullkomligen i för det enda han bryr sig om är sina egna behov och känslor och ska bara ha sitt till vilket pris som helst... för han kommer ju inte vara den som betalar, det är ju andra.

    Så vad vi egentligen pratar om är ett egoistiskt / narcissistisk beteende som påminner om bortskämda barn som aldrig fått lära sig att man inte alltid kan få som man vill. Men det verkar vara helt ok bara man är kääääär.


    Trist inställning och du vet ju inte bevisligen hur det gått till. om du följt med i tråden så skulle du se att han har hållit god min. 
  • Anonym (Lavinia)
    Anonym (sådär) skrev 2022-04-07 18:43:32 följande:

    Jaha, och så har vi då ännu ett egoistisk resonemang inlindat i en massa romatiskt BS om kärlek... och det värsta är att det tyvärr oxå funkar... varenda gång Drömmer Men det är klart du ska paaata med henne diu är ju kääär, och är man kär så kan man såklart bara skita i allt och alla för alla vet ju att käääärlek är det ultimata frokortet för gosistsiskit beteende...

    Men om man skalar bort allt romantiskt BS. Vad har vi kvar egentligem?

    En snubbe som känner något och vill något. Han vet mycket väl att kvinnan är upptagen och för att han ska få det han vill ha så behöver andra (hennes man och barn) betala ett högt pris för det. Men det skiter han fullkomligen i för det enda han bryr sig om är sina egna behov och känslor och ska bara ha sitt till vilket pris som helst... för han kommer ju inte vara den som betalar, det är ju andra.

    Så vad vi egentligen pratar om är ett egoistiskt / narcissistisk beteende som påminner om bortskämda barn som aldrig fått lära sig att man inte alltid kan få som man vill. Men det verkar vara helt ok bara man är kääääär.


    Har du glömt att du redan skrivit massa skit i den här tråden..?

    Det är uppenbart att du aldrig har varit kär, för då skulle du inte skriva som du gör. Därmed inte sagt att det alltid är moraliskt rätt att agera på sina kärlekskänslor. Men kärlek är ändå en kraft att räkna med. Om kärleken inte varit så stark, så skulle vi inte ha haft parbildning och familjer överhuvudtaget. Att kärleken ibland slår till på fel ställen, så att den bräcker upp en redan etablerad familj (eller två) är s.a.s. en oundviklig biverkning. 

    En annan tanke: jag tror att det var lättare att avstå från en besvarad (nu vet vi inte om just TS' är det) kärlek förr, när hela samhället och hela kulturen understödde det agerandet. Det fanns många filmer på det temat, för att nämna bara en: "Brief Encounter" från 1945.

    Den handlar om en man och en kvinna, båda gifta och med barn på var sitt håll, som råkar träffas av en slump. De börjar träffas som vänner en gång i veckan när hon åker in till stan för att göra inköp, och då gör de oskyldiga saker som att gå på bio och café och hyra en båt på kanalen. Sådant som man kan göra som vänner. Men en dag måste de förstås erkänna för varandra, att de har blivit kära. De får möjlighet att vara ensamma i en lägenhet, men blir avbrutna. Mannens vän, som äger lägenheten, uttalar sig i mycket fördömande och nedvärderande ord. Då fattar mannen och kvinnan att de inte kan fortsätta så, och mannen bestämmer sig för att ta sin familj och åka till Afrika och arbeta (han är läkare). Det är stort och tragiskt. 

    Jag tänker, hade man levt på den tiden och sett sådana filmer, så hade man känt ett stöd i att avstå från den olämpliga kärleken. Man hade kunnat känna sig i gott sällskap, upphöjd och nästan helig för att man gjorde det. Men idag när nästan alla människor har sex hit och dit, i alla fall i en period i livet, skilsmässor och separationer är helt accepterade - ja till och med abort är både lagligt och accepterat i breda lager. Då får man ju inte det där "stödet" - man får ändå inte känna sig tragisk, upphöjd och helig för att man avstår. Utan då kan man lika gärna ge efter och ha det roliga av det...
  • Anonym (RockF)
    Anonym (Outset) skrev 2022-04-06 21:42:25 följande:

    Hej! Länge sen. Du sa att du skulle tänka på att göra nåt nu till våren så jag tänkte se hur du har det


    Det går riktigt bra, har träffat en tjej som jag tycker väldigt mycket om. Vi har hängt ihop i knappt två månader och det känns bra att vara med henne. Hur det tar sig vidare får tiden utvisa. Vi är jämngamla och har barn i samma ålder så det är också mer praktiskt, men givetvis så är det vad jag känner för henne som styr. 

    Bytte jobb för ca en månad sen och har bara träffat min tidigare kollega två ggr senaste månaden. Men vi har messat och pratat lite i telefon. Tycker naturligtvis fortfarande väldigt mycket om henne men har kommit på att jag nästintill helt slutat tänka på henne. Jag har istället börjat bli kär i tjejen som jag träffar och det är hon som alltmer upptar mina tankar.
    Det känns väldigt bra, för framåt sommaren så kommer min kollega att börja på samma jobb som jag bytt till så vi är snart kollegor igen. Ser fram emot det då hon är väldigt bra på sitt jobb och dessutom så trivs jag i hennes sällskap.
    Förhoppningsvis så har jag kunnat släppa tankarna på henne tills dess så att även jag kan ha en normal arbets/kompis relation med henne istället.

    Om någon undrar så var den nya tjejen frånskild sen tidigare och ensamstående nu. (hennes barn bar inte heller några spår av att ha vadat i skit pga av att hon lämnade barnens pappa!)
  • Anonym (powerpuff)
    fornminne skrev 2021-10-11 03:30:55 följande:

    Jag undrar också hur du märker att hon är intresserad, om hon är gift och har barn. Risken är stor att du bara inbillar dig, särskilt om du är så hejdlöst förälskad själv. Du ser det du vill se. Och även om hon skulle vara attraherad av dig, är chansen liten att hon vill lämna det hon har, så vida hon inte vill skiljas av andra skäl. Det kan bli väldigt fel om du berättar hur du känner för henne, särskilt om du är hennes chef. Hade ni båda varit singlar hade det varit en annan sak.


    vanligt att män inbillar sig sådant här
  • Anonym (powerpuff)
    fornminne skrev 2021-10-11 03:30:55 följande:

     Det kan bli väldigt fel om du berättar hur du känner för henne, särskilt om du är hennes chef. Hade ni båda varit singlar hade det varit en annan sak.


    nej
  • Plupp73
    Anonym (Lavinia) skrev 2022-04-07 23:10:19 följande:
    Har du glömt att du redan skrivit massa skit i den här tråden..?

    Det är uppenbart att du aldrig har varit kär, för då skulle du inte skriva som du gör. Därmed inte sagt att det alltid är moraliskt rätt att agera på sina kärlekskänslor. Men kärlek är ändå en kraft att räkna med. Om kärleken inte varit så stark, så skulle vi inte ha haft parbildning och familjer överhuvudtaget. Att kärleken ibland slår till på fel ställen, så att den bräcker upp en redan etablerad familj (eller två) är s.a.s. en oundviklig biverkning. 

    En annan tanke: jag tror att det var lättare att avstå från en besvarad (nu vet vi inte om just TS' är det) kärlek förr, när hela samhället och hela kulturen understödde det agerandet. Det fanns många filmer på det temat, för att nämna bara en: "Brief Encounter" från 1945.

    Den handlar om en man och en kvinna, båda gifta och med barn på var sitt håll, som råkar träffas av en slump. De börjar träffas som vänner en gång i veckan när hon åker in till stan för att göra inköp, och då gör de oskyldiga saker som att gå på bio och café och hyra en båt på kanalen. Sådant som man kan göra som vänner. Men en dag måste de förstås erkänna för varandra, att de har blivit kära. De får möjlighet att vara ensamma i en lägenhet, men blir avbrutna. Mannens vän, som äger lägenheten, uttalar sig i mycket fördömande och nedvärderande ord. Då fattar mannen och kvinnan att de inte kan fortsätta så, och mannen bestämmer sig för att ta sin familj och åka till Afrika och arbeta (han är läkare). Det är stort och tragiskt. 

    Jag tänker, hade man levt på den tiden och sett sådana filmer, så hade man känt ett stöd i att avstå från den olämpliga kärleken. Man hade kunnat känna sig i gott sällskap, upphöjd och nästan helig för att man gjorde det. Men idag när nästan alla människor har sex hit och dit, i alla fall i en period i livet, skilsmässor och separationer är helt accepterade - ja till och med abort är både lagligt och accepterat i breda lager. Då får man ju inte det där "stödet" - man får ändå inte känna sig tragisk, upphöjd och helig för att man avstår. Utan då kan man lika gärna ge efter och ha det roliga av det...
    Brief encounter är en helt fantastisk film
Svar på tråden Kär i min arbetskamrat