Kär i min arbetskamrat

Nu är min situation inte samma som din, men jag har insett en viktig detalj. Jag tänder inte på veliga män. Oavsett hur mycket attraktionskraft och ömhet och respekt det kan finnas oss emellan, görs inte nåt åt det inom en rimlig tidsperiod...så är han ändå inte en man för mig. Så vill han ha mig som vän går det bra, men jag har redan tagit initiativ med veliga män tidigare och jag vet alltför väl vilken plåga det blir för min självkänsla. Så där är jag nu.

Jag förstår vad du menar.

Hade hon varit singel så hade problemet inte funnits, jag känner mig rätt säker på att hon faktiskt tycker om mig väldigt mycket. Precis som jag är rätt så säker på att hon vet att jag tycker om henne väldigt mycket.

Med tanke på hennes situation med man och små barn så tror jag dessvärre inte att det räcker, hon kommer nog inte lämna honom. Därför har jag intalat mig att det bör vara hon som tar initiativet ifall hon är öppen för det. Framförallt eftersom jag tror det är klart för henne vart jag står.

Oklart varför jag egentligen tvekar, hur jag än vrider och vänder på det i huvudet så hittar jag inte att det kan bli katastrof om jag berättar för henne. I värsta fall så är hon inte intresserad och då berättar hon det för mig. Vår relation kan efter det bli lite ansträngd och vi kanske måste göra något åt arbetssituationen. 

Ställer jag den nedsidan mot vad uppsidan med att berätta kan bli om hon verkligen känner samma som jag så är allt annat än att berätta vansinnigt.

Insatsen är 1kr och vinsten en miljon.

Ditt inlägg gör det inte lättare.

Jag har i alla fall just nu landat i att jag får finna mig i att vara olyckligt kär ett tag framöver. Vilket smärtar enormt.

Får försöka tänka mig henne som en god vän istället. Vilket inte borde bli så svårt då hon faktiskt är det. 

Tog ett litet grepp häromdagen och aktiverade min profil på en dejtingsida igen och har nu en trevlig konversation med två tjejer som verkar intressanta. Hoppas att en eventuell träff med någon av dom eller någon annan ska leda mig till lyckan.  

 Innerst inne drömmer jag fortfarande om att hon ska ta min hand eller stryka mig på kinden. Ska aktivt försöka mota såna drömmar from nu.

Det känns så himla svårt att inte bli varm inombords när han rör vid min hand... och om han bara ser mig som en liten fling, hur dum måste jag ändå inte se ut när jag blir generad av det? Argh skönt med lite helg.

Hur känns det? Kommer du ta tag i honom? Eller fortsätter du avvakta?

Fredagen var riktigt bra, vi hade några bra samtal. Hon råkade nudda min hand igen och la en hand på min axel. 

Försöket att tänka mig henne som en vän går sådär, säger högt för mig själv att jag älskar henne med jämna mellanrum så jag har lite att jobba på 

Hon dyker upp i tankarna hela tiden.

Har bokat in en träff med en av nättjejerna på söndag nästa vecka och tror jag kommer boka en träff i veckan med den andra. Hoppas verkligen att nån av dom är toppen.