Under IVF-behandling - vill ni följas åt?

Skönt att allt går bra för er! Jag har faktiskt mått lite halvkasst efter avbrottet i behandlingen. Fysiskt, inte så mycket psykiskt mer än vanlig besvikelse osv. Fysiskt har jag känt mig svullen och fick även superont i ryggen. Vet inte om det hänger ihop men känns så, vore lite märkligt annars.

Jag tänker nu att jag skall försöka återhämta mig så gott det går och så får nästa försök bli först i mars och hoppas på bättre gång då!

Åh, det förstår jag, det är ju ett himla mixtrande med hormonerna. Kanske blir det extra konstigt eftersom du pga den avbrutna behandlingen inte fick gå över till progesteron, vilket väl vore det naturliga. Men jag vet såklart inte. Jobbigt att du har känt dig svullen och framförallt att du haft så ont i ryggen :(

Ja, ta hand om dig! Mars låter väldigt rimligt. Hoppas så att det blir en bättre omgång för dig!

Hur går det elinelisabetj och Jonisa, samt övriga i tråden?

Vi har nu varit på vårt första UL och fått se ett fint litet foster med tickande hjärta. Svårt att ta in att det är så, men vilken lättnad. Och vad tacksamma och lyckligt lottade vi känner oss; enda embryot som överlevde från första ägguttaget. 

Åh stort grattis!! Vilken lycka! Vilken vecka+ dag är du i och hur stort var embryo? 

Tack!
Är 8+0 och embryot var 16mm
Hur går det för dig? 

Men åh vad glad jag blir att höra dessa positiva nyheter. Det är ju fantastiskt! Vilken lättnad. Har tänkt på dig. Hur mår du? Känner du dig gravid? Jag har inte så mycket känningar faktiskt, illamående är lite bättre. Sover visserligen riktigt kasst och drömmer massor. Skulle eg på första ultraljudet imorgon, men de är sjuka på kliniken så det är framflyttat nästan en vecka. Känns jättejobbigt med denna väntan. 

Tack tack tack! Vad fint att du tänkt på mig, jag har tänkt på dig också och hoppas du blir ?alla goda ting är tre? nu när även Frida123 hade ett fint UL. 
Jag mår finfint och känner mig således inte supergravid. Trött, lite lite illamående men framförallt andfådd vid träning som är ?det värsta?. Molande och lätta känningar i livmodern. 

Vad trist att UL blev framflyttat, hela processen är ju så mycket väntan redan. Enda man kan lugna sig i är att resultat inte förändras för att man måste vänta men jag förstår. Vi fick själva flytta fram vår tid en vecka för jag blev sjuk i covid när vi skulle ha det planerade UL förra veckan

Ja, det får vi verkligen hoppas :) Allt känns så osäkert och skört än så länge.

Det där med andningen verkar vanligt. Tycker själv att min andning känns tyngre och låter lite mer. Härligt ändå att du mår finfint! Blev du dålig av covid? Min man har testat positivt nu och jag väntar på svar, så hoppas verkligen att det inte äventyrar UL i nästa vecka. Vi mår dock bra, jag är bara lite krasslig. 

Eller hur, man får se det så. Det är ju t o m ?säkrare? att göra det längre fram, eller rättare sagt: ju fler kritiska veckor man tagit sig förbi desto tryggare kan man nog känna sig :)

Det är ju det? fick en liten blödning idag igen, lite mer än vad det brukar vara. Blir ju orolig direkt, trots UL etc. Har nu kommit typ en varannan vecka. Hur har det varit för er andra, inget alls? 

Fick en vanlig förkylning av covids, men blev så fruktansvärt trött! Har nog aldrig varit så trött i mitt liv över en period. Säkert i kombo m graviditet också såklart. 

Så är det verkligen! Vi hade en fin läkare som sa efter UL att hon förväntade sig att det skulle födas ett levande barn utefter resultatet av undersökningen. Så skönt att höra det. 

Förstår verkligen att du blir orolig över blödningarna, men tänk ändå att du haft flera innan som inte visat sig vara nåt konstigt. Mot den bakgrunden är ju sannolikheten att denna är i sin ordning större än att den inte är det. Men fattar såklart att du oroar ändå. För mig har det inte kommit nåt alls, men orolig som jag är tänker jag ibland att det beror på att det liksom ligger därinne och gottar sig i väntan på att bara forsa ut. Så dumt! 

Skönt att du inte blev så dålig av covid. Tröttheten är nog en kombo som du skriver.

Men gud var skönt att hon sa så. Bra läkare! Förstår att det lugnade er massor. Pratade med en kompis igår som inte riktigt fattar varför jag oroar mig så mkt och inte riktigt kan glädjas åt att jag ju faktiskt är gravid vad det verkar. Men jag tror att det är så här det är för den som kämpat länge för en graviditet och varit igenom IVF med allt vad det innebär. Det är svårt att verkligen tro på att det kommer att gå hela vägen när man haft så mycket motgång. Hoppas att ett fint UL nästa vecka lugnar mig något iaf :)