• Ma1986

    Under IVF-behandling - vill ni följas åt?

    Elinelisabet skrev 2021-12-15 14:25:06 följande:
    Håller helt med! Det betyder mycket för mig. Känner mig ofta så ensam i det här, gråter typ varje dag och tappar hoppet ibland. Då ser jag de värsta scenarierna framför mig.

    Känns skönt att veta att ni är där ute någonstans och delar detta med mig :)

    Min man fattar inte riktigt vad jag går igenom och kan inte vara det stöd jag hade velat. Jag kan inte klandra honom heller, det är ju min kropp och min biologiska klocka.
    Vad tungt, framförallt att din man inte kan känna in med dig. Trots det är din kropp, är det ju just med din kropp ni tillsammans kämpar för ett barn med. 
    Tyvärr är väl man så som människa, vill se det värsta framför sig för att skydda sig mot besvikelsen om det inte skulle gå vägen.

    Har du inga vänner eller familj att dela med?

    Jag har varit öppen med det med mina vänner och mamma och det känns fint att kunna dela med sig av vår resa faktiskt. Men det är en prövning, för några veckor sen ringde en av mina bästa vänner som försökt i typ ett halvår, och berättade att hon var gravid i vecka 6.

    Visste inte först i hur jag skulle känna, men har landat i att jag är glad för hennes skull. Hjälper ju knappt mig att andra inte kan få barn. Sen känns det ju såklart orättvist varje gång man hör om någon som är gravid och det inte är vi.
  • Ma1986
    Elinelisabet skrev 2021-12-16 09:42:03 följande:
    Wow, vilka lovande siffror! Vad kul för dig :) Vet du vilka bedömningskriterier de utgår ifrån?

    Vad tråkigt att höra om missfallet. Vilken vecka var du i? Vi har försökt i snart tre år, men jag har aldrig blivit gravid. Inte heller i yngre år. Tvivlar nästan på om jag har förmågan. Jag har rätt regelbunden mens, det kan väl diffa på nån dag, men den brukar komma när den ska. Vid ett par tillfällen de sista åren har den dock varit fördröjd med ca fyra dagar. Kan det vara en kemisk graviditet tro? Om jag nu använder begreppet rätt...

    Jag har inte fått någon procent, vet egentligen ingenting om mina chanser.
    Utredningen (som inte visade något fel) och vår ålder gissar jag? Relevant fråga, som jag inte själv ställde i allt informationsflöde på vårt första möte

    Det vet jag heller inte, var så upptagen av processen kring MA. Upptäcktes på UL ca v8 men fostret hade nog dött långt mycket tidigare. Satt på inskrivningen hos BM, innan UL, och så plötsligt dök en tanke upp, lika snabbt som den försvann "vad sjukt att jag sitter här och skriver in mig om inte ens fostret lever". Livet är bra märkligt ibland
  • Ma1986
    Elinelisabet skrev 2021-12-16 10:10:38 följande:
    Ja, det är tungt, men jag försöker att inta ha så höga förväntningar på honom. Blir bara besviken då. Jag tror det hela bottnar i att barn inte är lika viktigt för honom som för mig. Tråkigt men sant. 

    Eller hur! Nån slags självbevarelsedrift kanske. 

    Jo då, jag pratar ofta med min mamma och mina närmsta vänner. Jag håller med dig, det känns fint att dela. De vill detta så mycket de med. Men det blir en slags ojämlikhet, de har alla fått barn på naturlig väg utan några svårigheter. Jag märker att det bubblar upp känslor av avundsjuka inom mig.

    Åh, vad tufft för dig att höra om din kompis graviditet. Verkligen en prövning! Stort av dig att du landade i att känna glädje. Som du skriver hjälper det inte dig att andra inte kan få barn. 

    Min mans bästa vän plus tjej ska komma hem till oss ikväll. Känns jobbigt. Hon är gravid i vecka 12 och de började försöka i somras. Jag är orolig för att inte kunna känna/visa glädje, att det kommer vara så genomskinligt. Som det är nu känner jag avundsjuka eftersom jag ställer det i relation till mig själv. Men innerst inne unnar jag dem verkligen detta, de har varit igenom så mycket svårt så nu var de det deras tur att ha lite flyt. Men det är en prövning!
    Man kan ju också finna stöd i det, tex att din mamma lyckades få barn iaf och varför skulle inte du då? :) Men ja, det är ju mycket som känns orättvist.

    Och det är klart man får vara avundsjuk och tycka det är orättvist, för så är det. Dessa känslor är så svartmålade och förbjudna att känna/ tala om, men det är ju så det känns för oss utan att missunna/tycka illa om den andra parten. Kanske också lite lättande att låta sig själv känna så, för det är en orättvis situation vi är i! De andra har ju vunnit högvinsten i livets lotteri.
    Sen påminner jag mig själv, ofta om, alla gravida/nyförlösta man ser på stan och man känner avund för - jag vet inte vilken resa de har gjort. De kanske har längtat i många många år, troligtvis inte, men man vet ju inget om deras resa.

    Annat ämne:
    Vilken klinik går ni till?
  • Ma1986
    Jonisa skrev 2021-12-16 14:17:01 följande:
    Jag instämmer till fullo! Att känna avund mm är helt naturligt i den här situationen, jag tror att man måste tillåta sig själv att känna de känslor man känner, utan att gå runt och ha dåligt samvete.

    Vi går i Stockholm till en privatklinik som har avtal med landstinget. Ni?
    Sophiahemmet
  • Ma1986
    Elinelisabet skrev 2021-12-17 08:55:42 följande:

    MA1986: Vilken ruvardag är du på nu? Tänker du tjuvstarta med gravtest?

    Jag är på RD fem och tänker testa innan. Förra gången gjorde jag inte det. Så kom mensen som en störtflod på min officiella testdag. Blev skitledsen och kände mig liksom snuvad på spänningen och glädjen i att få testa. Tror jag tar ett test på RD tio denna gången. Resonerar som så, att om det tagit sig så vill jag veta det även om kroppen sen stöter ut det några dagar senare. Hur tänker du?


    Dag 7, men tror inte jag kommer att testa tidigare. Ska ju testa på dag 18 enligt kliniken. Är en vän av ordning ;) Känner mig mer skräckslagen för att testa och få ett negativt test. Usch, kommer blir nervöst :( 

    10 det var tidigt, visste inte att man kunde se det redan då. Tror inte jag vågar testa innan julafton iaf, heller lyckligt ovetandes. Förstår att du vill testa tidigare när du upplevde det så sist. Men spännande ändå! Jag håller verkligen tummarna!

    Men det är en skakig resa dethär, var så säker på att våra fyra embryon som skulle odlas till dag 5 för frys alla skulle klara sig eftersom det, de satte in (2-dagars) var perfekt. Fick brev igår att inget kunde frysas - och så besviken. Hade ju varit skönt med en backup om detta inte tar sig vilket jag såklart hoppas. Sen vet man ju å andra sidan inte om de klarat tining. Har du något i frysen?
  • Ma1986
    Elinelisabet skrev 2021-12-17 12:40:22 följande:
    Så otroligt tråkigt att höra att inget gick att frysa. Vilken besvikelse för er! Embryon i frysen är ju verkligen en backup. Förra ivf:en blev bara ett ägg befruktat så vi visste från början att om det inte tar sig så blir det en ny behandling. Hur det gått denna gången har vi inte fått besked om än. Borde väl dimpa ner ett brev snart. Vi fick iaf två embryon som skulle odlas vidare. Hoppas intensivt på dem!

    Men alltså, det är så nedslående att inget av dina fyra embryon klarade sig :( Det säger en del om hur svårt det ändå är att få till det på naturlig väg. Det är liksom fyra månader med ägglossningar där det inte hade tagit sig. Eller kan man verkligen räkna så? Hade något/några kanske klarat sig längre om de befunnit sig i sin naturliga miljö i livmodern istället...?

    Mm, jag förstår hur du tänker. Jag är så deppig över att, mig veterligen, aldrig ha blivit gravid att jag vill veta om jag blir det, även om det inte ens håller till testdagen. Ett bevis på att min livmoder funkar liksom.

    Jo men jag tror att man kan få ett sånt där svagt spökstreck t o m tidigare än så. Men det ska ha gått ca 10-14 dagar efter man tagit ovitrellen.
    Vi har inte pratat med kliniken efter beskedet m embryona, men tydligen är den bästa miljön för dem att växa i, i livmodern. Därför man sätter in 2/3 dagars och inte odlar till dag 5 alltid. Sen tror jag också att det behöver vara toppkvalité för att frysas, de kanske hade klarat sig i livmodern så vet inte om man kan jämföra rakt av med vanlig befruktning.

    Då förstår jag att du vill testa tidigare! Ja man vill ju gärna ha check på att allt funkar. Vad som var så förbryllande för oss var att vi blev gravid efter att bara ha försökt i 6 månader, vilket då slutade i MA, men sen inte igen. Då undrar man om något gammal skrafs sitter kvar, men enligt läkaren så är allt som det ska... 

    Ah tog Ovitrellen den 6e
  • Ma1986
    Elinelisabet skrev 2021-12-17 16:56:52 följande:

    Ok. Nej, och det går kanske inte att få ett exakt svar heller. Jag kan snöa loss på statistik. Inte alltid helt sunt. Tror jag måste pausa från allt ibland och tänka på helt andra saker.

    Åh jag förstår. Men säger läkaren att allt är som det ska är det nog det. Hur längesen är det? Jag tänker att det i regel tar ganska lång tid att bli gravid på naturlig väg när man är 35+. Man har nog inte så många chanser per år. Generellt alltså.

    Fick brev om nedfrysning nu på em och de lyckades faktiskt frysa in ett av våra två. Blev så glad! Känns som jag fått en gratischans :)


    Det var i juni 2020. Visst är det så men ändå så märkligt med utdelning efter 6 mån och sen inget mer på 1,5år. Men det hjälper ju inte att grotta i det ;)

    Åh grattis, underbart! Skönt att veta att det finns två i frysen som dessutom hade hög kvalite! Hoppas dock att det som sattes in är guldläget!

    Har du några symptom redan?
  • Ma1986

    Elinelisabeth: har symptom som molvärk till och från, trötthet, spända och ömma bröst, men som du säger kan allt det vara biverkning från Lutinusen. Däremot är jag blir ovanligt andfådd, har tränat 4 ggr/veckan i flera år så inget fel på konditionen.

    Väldigt märkligt förslag att få barngrejer när man inte är gravid. Typ som att få hundsaker fast man inte har hund? 

    Jonisa: Så tråkigt att du fick avbyta, lider med dig i denna frustration och väntan väntan väntan. 

    Jag har berättat öppet för mina vänner och mamma. Kanske lite för detaljerat känner jag nu, men har blivit bemött väldigt fint av alla så vet inte varför jag kände så. Har inte sagt något till min chef, har arbetat hemifrån en del av dagarna jag haft tider på kliniken, bla ägguttaget. I övrigt är min chef motsatsen till "micromanager", har inga synpunkter öht på mina arbetstider och skulle _aldrig_ fråga något om jag sa att jag skulle komma in senare pga läkartid. Så det är väldigt skönt.

    Tydligen standard. Lättare att komma fram än att försöka nå någon på telefon antar jag Glad

    Detta är vårt första försök. Fick dock vänta 3 mån från remissgodkännande/ inskrivning tills behandlingen påbörjades.

  • Ma1986

    Vaknade i morse med - blod! Förvånad Fruktar/de det värsta att det var mens så ringde kliniken direkt, men tydligen vanligt att det kommer mindre blödningar, så hade vi en lite dialog om hur jag skulle "ta det" de närmsta dagarna. Kunden iaf testa den 25e tidigast så kanske gör det. 
    Har iaf inte kommit något nytt blod sedan i morse, men har molvärk. Usch så jobbigt. Ruvardag 12 idag så kanske i tidigaste laget också.
    Igår var jag nervös och orolig prick hela dagen över detta jag går igenom. Men kunde inte sätta fingret på precis vad... 
    Hur mår ni och känns det för er, framförallt du elinelisabeth?

  • Ma1986
    Jonisa skrev 2021-12-22 09:43:32 följande:

    Ja jag har hämtat mig i stort efter beskedet men känns så himla tråkigt bara! Särskilt att ha tagit alla sprutor mm i onödan. Det har ju hänt 2 ggr nu! Jaja bara att gå vidare.

    Det där med andfåddhet kan jag VERKLIGEN relatera till! Dock kopplar jag det inte till Lutinus eftersom jag aldrig gått på det. Men båda gånger jag kört nu så har jag blivit extremt andfådd! Särskilt förra gången efter ÄP men även lite innan förra gången och även denna gången utan ÄP. Samma sak förra gången med ömma bröst osv, vilket jag aldrig får i vanliga fall men fick gånger 10 första gången efter ÄP. Jag kopplade det till Ovitrellen.

    Låter som ett mycket bra arbete, med chef som är motsatsen till detaljstyrande. Det är ju drömmen! Framöver kanske du kan tipsa om ni behöver mer folk hos er ..hahaha!

    Mycket märkligt att fråga om barnsakerna. Man kan ju tycka att även om man nu menar väl så bör man väl kunna tänka ett steg längre och inse att om någon genomgår IVF så kanske man skall ta det lite lugnt med sådana frågor! Kanske tänkte personen att det är så självklart att behandlingen lyckas.


    Åh ja man måste vara stark och inte ge upp hoppet i denna process! Heja dig, även det känns som en klen tröst i allt detta. Du får blicka framåt till nästa behandling. Vet du när du kommer att få starta den?

    Okej intressant, trodde att svullnaden borde har gått ner 2v efter äggplock men det kanske är segdraget. Ömma/stora bröst var ett symptom jag hade när jag blev naturligt gravid.

    Ja har en fantastisk chef, ska trots det byta jobba om ca en månad. Men min nya chef är mycket lik den nuvarande, så om jag behöver fortsätta processen känns det som att det inte kommer vara något problem. Om nu detta embyro skulle fästa blir det ju ett "kärt problem" och meddela graviditet när man precis börjat. Men känns osäkert idag med tanke på mitt andra inlägg.
Svar på tråden Under IVF-behandling - vill ni följas åt?