Jag har märkt att jag inte hör hemma någonstans..Knappt
Hej,
jag har precis kommit på mig att jag inte känner mig hemma. Jag tycker om Sverige och säger jämnt att jag är svensk.
Min ursprung är ifrån Kazakiskan och Afghanistan. Men jag har i tidigt ålder som barn fått inbillningen att människor inte tycker om sådana etniciteter. Det beror mycket på grund av min mamma, för hennes prat om att andra människor är rasister. Idag vet jag att hon är den som är rasist.
Men överallt har jag hört från adnra håll att Afghaner begår mycket brott o.s.v. Vilket gjort att jag i femtonårs åldern börjat känna skam för min ursprung och började ha större fokus för att vara svensk. Med tiden, började jag mer och mer ha en viljan av att vara svensk eller i alla fall bli accepterad som svensk.
Jag gick med i en förening på fritiden där det mest består av etniska svenskar. Jag märkte plötsligt över hur hårt jag vart emot mig. Att jag på något vis måste skärpa mig för att dessa människor är strikta. Jag måste visa att jag är en svensk, på något vis. Jag vill inte göra dessa människor besvikna.
P.g.a dessa tankegångar, så slog det mig att jag nog innerst inne inte känner mig hemma.
Jag har tänkt mycket på detta och det är verkligen känslor av att vilja bli accepterad. Inte just för den jag är, utan att faktiskt bli accepterad som svensk.
Jag har till och med börja med att säga att jag är svensk. Jag säger ingenting om min ursprung. Jag säger bara att jag är svensk.
Jag har märkt hur sorgligt människa jag är . . . . . .
