Jag har märkt att jag inte hör hemma någonstans..Knappt
Det är en vanlig känsla hos de som är födda och uppvuxna här, men ändå utsätts för rasism.
Det positiva som jag ser det är att jag kan passa in lite överallt om man vänder på det. Jag har lätt att glida in och ut i olika, ganska vitt skilda sammanhang och känner mig tillrätta i princip överallt. Jag kan lika lätt umgås med en helsvensk grupp och har rätt jargong och liknande erfarenheter som när jag umgås med folk från andra länder (särskilt svarta då, eftersom min pappa var svart).
Det är verkligen något jag vill föra vidare till min son. Livet blir så mycket rikare och roligare om man har den här förmågan. Den förmågan har också du. Du har bara valt att se den som något negativt.
Det är inte fel att säga att du är svensk - du är svensk. Du har också rötter i andra länder. Den erfarenheten delar du med 30-40% av Sveriges befolkning. Mitt tips är att omfamna det istället för att känna dig utanför.
Du är inte ensam, vi känner oss inte hemma med er heller, vi är många som flyttar från områden och tar våra barn ur skolan när ni kommer dit. Det kommer nog tyvärr alltid vara så.
Och dina barnbarn ser ut som vi? You can run, but you can't hide. Trevlig helg på dig!