Skilda sovrum

Tycker inte det är konstigt alls. Var och en gör som de vill och mår bra av. 

Att tro att man har en bättre relation för att man delar sovrum är rent nonsens. 

intressant frågeställning. tror sambon och jag hade mått bra av det, men vi bor för litet.

nu ska vi testa att vara särbos en tid. känns sorgligt men oxå hoppfullt.

Jag tycker det är upp till paret att välja. Jag förstår att det ger kan ge bättre nattsömn om parten stör (sparkas i sömnen, snarkar eller snor ens täcke).

Däremot är jag uppväxt med föräldrar som smusslade med att de hade delat sovrum. Mamma låtsades gå och lägga sig i deras gemensamma sovrum men gick sedan ut och la sig i gästrummet varje natt. Det är för mig underligt.

Två erfarenheter.

1 Min egen, det började som en grej när han skulle upp tidigt och behövde lägga sig tidigt. Sov i gästrummet. Sen efter skilsmässan sa han att jag låste dörren. Fel alltså.

Men, inget sex vare sig innan eller efter. Så ett dåligt tecken trots allt.

2. Min vän. Varsin våning och absolut inget sex what so ever. Varsin våning för att inte pressa frun som säger sig helt tappat lust.

Har aldrig hört om positiva varianter men antar att det finns.

Jag tycker att det är skönt. Vi lägger oss och kliver upp på olika tider, jag slipper bli störd både av det och att han rör sig på nätterna. I många år delade vi till och med täcke, för han tyckte att det skulle bli nåt slags mentalt avstånd mellan oss annars, så jag fick frysa om ryggen varje natt. Så otroligt skönt med eget täcke. Dessutom bråkar vi rätt ofta så jag slipper dela sovrum med en idiot de nätterna och kan slappna av istället. Win-win.

För mig och maken är det räddningen. Han är dels extremt lättväckt, jag snarkar och dessutom har vi olika arbetstider så vi skulle väcka varandra på väldigt dumma tider. Första två åren sov vi tillsammans för att det skulle man ju göra, men nu de sista tre åren har vi varsitt sovrum och båda sover så mycket bättre. Och vi är tillsammans så oerhört mycket och värnar om tiden tillsammans på andra sätt. Det viktigaste är ju inte att sova bredvid varandra utan vad man gör tillsammans när man är vakna.

Jag och min partner hade tidigare skilda sovrum, flyttade sen ihop till ett igen men ......håller i skrivande stund på att renovera 2 rum som ska bli våra egna. Partnern jobbar natt och sover om dagarna, för att inte bli störd väljs rummet längst bort (gästrummet). När partnern är långledig och sover på nätterna kan inte jag sova pga snarkande partner.

Så var sitt rum, brevid varandra så vi ändå har nära om lusten faller på.....

De jag vet som har separata rum har det för att de inte har sex, att de lever ihop mest som goda vänner. Någon skyller på att det är för att maken snarkar men jag vet att de inte har det så bra tillsammans så det tror jag mest är något de säger för att slippa förklara. 
Rent generellt tycker jag nog det är lite konstigt att ha separata sovrum men jag förstår att det kan finnas skäl till det, men som sagt, de jag känner till lever inte så intimt eller innerligt med varann. 

Vi sover i skilda sovrum och jag tycker det är så oerhört skönt. Nu har vi en liten här hemma som jag samsover med och det hade inte funkat om vi sov i samma rum. För det första så snarkar mannen något så otroligt och är ofta uppe och går på toaletten någon/några gånger per natt. Lägg på att liten oftast vaknar ett par gånger per natt och resultatet är att jag aldrig får sova.

Det har absolut inte påverkat vårt sexliv eller vår relation. Vi brukar faktiskt ligga och sms:a varandra på kvällarna, haha! Han ska dessutom upp och jobba på vardagarna och har tack vare vårt upplägg aldrig riktigt haft en dålig natts sömn sedan bebisen kom.

Tycker verkligen inte man ska vara dömande överhuvudtaget då det enbart är DU och din man och absolut ingen annan som vet vad som är bäst för er i er relation.

Jag och min gubbe funderar också på att skaffa olika sovrum men då pga av hans höga snarkningar, sedan kommer vi ju ändå kunna göra ett nattligt besök hos varandra vid (förhoppningsvis) en hel del tillfällen ;) ;)