Skilda sovrum

Vi har skilda sovrum och mår jättebra av det, det är inget konstigt i vårt förhållandet och vi har haft det såhär i över 10 år! Båda tycker det funkar jättebra, tex så jobbar min partner oftast på kvällen och skriver etc och jag går och lägger mig tidigare och läser etc

Folk har ibland reagerat på det för det anses som man inte tycker om varandra eller bråkar, vilket inte stämmer, det blev dock bråk förr i tiden när vi sov i samma säng, partner snarkar och rör på sig mycket och jag ligger alltid stilla och lugnt och snarkar inte, men vaknar lätt!

Vi har skilda sovrum, och maken säger många gånger att det har räddat vårt sexliv. Vi hade mer sex efter vi sov i skilda rum än innan och bättre sex, slentriansexet försvann.
Vi båda snarkar, olika arbetstider och maken är lättväckt

Vi slutade helt ha sex när vi skaffade skilda sovrum. Från att ha haft sex flera gånger i veckan och lustfyllt och längtat efter varandra så blev dwt plötsligt 0 sex från ena dagen till nästa... Vi fick plötsligt olika sovvanor och annan dygnsrytm att sexet försvann. Netflix och mobilen blev nya älskarinnan.

Vi gjorde två sovrum av den anledningen att mannen bytte jobb och fick skiftgång och behöver sova lite andra tider. Vi såg fram emot att få lite mer kvalitetstid ihop då skiften passar bättre ihop med mitt jobb och våra barns aktiviteter men tji fick jag... Det blev tydligen nyhetens behag att ha eget rum så maken sitter hellre där och ser tv själv än med oss i familjen och kan ostört prata i telefon med kompisar och halva rummet är ju kontor och han sköter räkningar och viss del av jobbet där. Plötsligt är han liksom alltid i sitt rum.

Jag fick en tredje tonåring och blev utan sex... Han skyller sexbristen på skiftgång men har uppenbarligen inga problem med att sträckkolla Netflix halva natten och mobilen plingar ständigt från Messenger. Han som tidigare blev grinig för att han inte fick det sexet han ville ha är nu den som nekar...

De jag känner som har skilda sovrum eller varsina sängar och fortfarande är lycklig är så pass gamla att sexlivet varit slut sedan länge av naturliga skäl. Vi pratar alltså om par i 70-80-års ålder.

De par i min egen ålder (45-ish)och som jag vet haft skilda sovrum har alla separerat/skilt sig efter ett par år.

Jag vill inte göra mig rolig över det du skriver men...mentalt avstånd? På natten? Menar han att man på natten i sovande tillstånd har nån typ av mental närhet som kräver att man är fysiskt nära? Detta är sånt mentalt mumbojumbo för mig så jag hade inte kunnat låta bli att skratta åt honom.

Det där är min erfarenhet också. Par som är under 70 (typ) skiljer sig efter några år.

Vi har haft skilda sovrum i över 10 år, har fortfarande sex och lever tillsammans än

Det där är ju precis som jag gör. Jag är lättstörd och har svårt att sova bredvid min partner, men jag vill ändå ha en stunds närhet på kvällen.

Jag vet såklart inte vad din mammas anledning var. Men att någon byter sovplats en gång under natten behöver inte nödvändigtvis innebära att skilsmässan är nära.

Ingen fara. Jag vet inte exakt hur jag ska förklara det men typ som att man sover så "separat" med olika täcken, då sover man inte "tillsammans", om du förstår. För vi har absolut inte legat nära varandra heller! Utan liksom på varsin kant av sängen så långt täcket tillåter, och då blir jag kall om ryggen så klart. Så jag ville ha varsitt täcke. Det tog ca 7-8 år innan jag satte ner foten om det (jaja, jag vet... Vi har alla vår utveckling att följa).

Bra att du satte ner foten om det. Att hålla sig varm om natten är ju viktigare än någons needy behov av "mental närhet" under sömn. Har han överlevt nu då eller är han mentalt utsvulten?