Efter mer än ett decennium utan vettigt sex tog det slut..
Åh TS, jag känner igen mig! Jag har åtminstone liknande erfarenheter.
Jag är kvinna, 40+, och har tvingats inse att jag har kastat bort en lång rad år på en man som haft sexproblem sedan första stund.
Kortfattat: han har varit impotent i alla situationer där han inte fått utnyttja/våldföra sig på mig eller där inte allt fokus har varit på honom. Det började smygande och han hävdade själv att han "bara var nervös" och liknande. Jag var tålmodig och förstående, vrängde ut och in på mig för att "hjälpa" honom och det ledde så sakteliga till att jag reducerades till ett objekt och ett hjälpmedel för honom.
Jag har spenderat timme ut och in med honom gråtandes och skakande av ångest över detta med sex (och främst då det hemska att han skulle behöva ha sex med mig...) och varit en duktig liten sexualterapeut, allt i hopp om att han en dag skulle tina upp och klara av att älska och ha ömsesidigt sex. På vägen har det istället uppdagats att han lider av alexitymi och att han på grund av sin oförmåga att förstå människor, och inte minst kvinnor, hatar kvinnor och endast kan ha sex med sådana om han har total kontroll och får förnedra och utnyttja henne som han vill.
Sexlivet med honom utvecklades till ett slags våldtäktsscenario, vilket jag gick med på för att överhuvudtaget ha nåt slags sex, även om det innebar att han utnyttjade mig och med ett slags tyst tvång förmådde mig att "hjälpa honom" att uppleva lust och njutning alltmedan han noga undvek att beröra min kropp på något sätt som skulle kunna innebära njutning för min del (eftersom min njutning, min kropp, min sexualitet osv. var ett "hot" mot honom och alltid fick honom att "komma av sig", känna sig förminskad etc.).
Det är ju helt galet alltihop och utan normaliseringsprocessens inverkan hade jag förstås aldrig gått med på hans sjuka behandling, men så blev det nu.
Idag känner jag det som att han tagit ifrån mig all min kvinnliga stolthet, jag känner idag bara avsky för min kropp och min sexualitet. Jag har förlorat min tidigare starka sexdrift och glädje inför sex och känner det som att jag aldrig kommer klara av att ge min kropp till någon man igen. Att ha fått känna någon ta på ens kropp med iskalla händer (bildligt), röra vid en med äckel och obehag och endast vilja ha en om man ställer sig själv åt sidan- det är så traumatiskt!
Jag önskar jag kunde varna andra därute för att gå in i relationer med folk med sexproblem. Problem med sex är ofta sprunget ur djupare problem och är inget som ska lösas inom en parrelation.
TS, självklart finns det kvinnor som längtar efter innerlighet och närhet. Du har uppenbarligen haft oturen att träffa, och dras in i, en sexualstörd persons kraftfält. Jag tror inte det handlar om svaghet hos dig, utan tvärtom styrka. För att kunna vara en partner till en behövande person krävs empati, och mellan raderna ser jag den skymta fram. Att kunna sätta sig själv åt sidan är fostrande och utvecklande i lagoma doser, så jag hoppas att du en dag kan läka och lära känna den styrka som du byggt upp under dina år med en utsugande partner. Jag vill tro att i din nästa relation kommer det vara till glädje både för dig och en ny partner.
Kram!