Vandraren80 skrev 2021-11-23 12:13:49 följande:
Ah okej, jag förstår. Förståeligt att du vid tillfället sparade vardsgsbilderna men kanske inte håriga bröst-bilderna som han var så frikostig med. Ja du var inte förolämpande eller respektlös, vilket han var.
Jo det blir så ibland. Och vissa människor är otroligt duktiga på att klura ut vad för typ den andra personen gillar, och sen "skräddarsy" sin fasad efter det. Vet inte i hur stor utsträckning det var det han gjorde, men det finns lite tecken på det. Sen att du som du säger ville dit, ja då är det inte så konstigt att du kanske missade lite rödflagg. Vi människor är lite lustiga där (på gott och ont), för när vi sätter ett mål så reglerar det mycket av vad vi uppfattar och inte uppfattar. Men redan nu ser du honom i annorlunda ljus, trots att du såklart är ledsen. Tid och distans kommer säkerligen att få dig att se ännu klarare.
Jo jag känner igen det där med lugn kontra drivande. Och det är inte fel, man liksom kompletterar varandra. Men är man fullständiga motpoler blir det nog dock svårt, antar att det optimala är någon slags balans där.. Yin/Yang, typ.
Ah bra att du bara sparat skärmdumpar. Sålänge inget poppar upp och river upp saker. Jag har väl lite mellan raderna vid det här laget förstått att du bearbetar saker på det viset. Kanske lite destruktivt ja, men inte i närheten så destruktivt som att trycka undan det och låtsas för dig själv att allt är bra. Själv kopplar jag kanske emotionellt bort något snabbare, men har även ett behov av att analysera ihjäl saken först.
Du kan nog vara rätt på det, att han inte vill gå miste om vad du har att säga om du skriver något. Kanske hoppas han på det. Det kan ju vara så att i hans värld så har du "jagat" honom, och någonstans kanske han tror att det kommer att fortsätta. Detta är dock spekulationer.
En sak som jag tycker att du bör vara mentalt förberedd på är att sålänge han inte är helt blockad så KAN han kontakta dig (uppfattade inte riktigt om du blockade honom på snap eller inte). Som sagt.. kontroll. Troligtvis gör han det inte, men man kan aldrig veta säkert. Jag hade ett ex som messade mig 4 månader efter att vi gjort slut och haft noll kontakt, jag insåg att det bara var en kontrollgrej från hennes sida (till hennes besvikelse så var/är jag envis som en dement mulåsna). Det bästa att göra då är ignorering, det är dessutom ofta det som svider mest hos sådana människor. DÄR tar man automatiskt bort deras kontroll över en, fullständigt.
Det gläder mig att du har landat i att inte skriva nåt, och gå vidare. Sen hur du bearbetar det eller hur länge du gör det är upp till dig, där finns inget facit.
Vem gillar inte håriga bröstvårtor? ????Eller inte. Skönt att du inte heller tyckte jag var det. Läste genom konversationen samma dag flera gånger, men hittar inte heller det. Han fastnade i dessa frågor om honom själv och fick spel. Medan jag pratade om annat.
Upplevde inte honom som en sådan kameleont, mer att han sa normala saker utom det sexuella. Och jag gillade det och fortsatte bygga mitt lyftslott. Sen hjälpte han absolut till. Men inte som dessa kameleonter ofta gör som lurar ut vem man är och nästan gör sig till en själv. Allt liksom stämmer.
Absolut, någon balans får det ju vara. Men lite olikheter tror jag kan vara bra. Att man kompletterar varandra. I hans fall dock verkar ju allt handla om vilken period han är i.
Jag tror det är just det jag gör, analyserar sönder och inser att jag inget kunde göra. Jag tycker inte jag kunde gjort så mycket annorlunda utom att möjligtvis väntat ut honom på obestämd framtid. Till sist tröttnar jag, hjärnan vill inte ens se människan eller ens höra hans namn. I detta fallet har jag ju fördelen att vi inte lär springa på varandra. Känslorna börjar försvinna, det är mer själva grejen som blev så otroligt jobbig. Som en separationsångest.
Ja, han kan nog uppleva det som att jag jagat honom trots att det ju inte alls är så. Varken innan eller sista dagen.
Han jagade mig och som sagt han sa hejdå och att han loggar ut för idag. Men pressad, hispig och trängd var han ju?trots att jag inte ens ville prata då. Och trots att det inte var några konstiga saker jag frågade om. Jag grävde ju liksom inte i hans hjärna med en massa personliga saker. Sista handlade ju mer om att jag ville veta vad jag hade att förhålla mig till. Eftersom vi i så fall ju var 2 i en fortsatt relation. Men i hans ögon var det ju bara han. Take it or leave it liksom? på obestämd framtid.
Idag skulle jag inte bry mig om han hörde av sig, hade nog tyckt det varit märkligt. Lyssnat till vad han ville? samtidigt börjar det ju mer och mer sjunka in att det inte går att föra en dialog med killen. Inte just nu iaf, han gör ju inga fel, han är bara ett offer.
Nu kan jag inte ditt och ditt ex historia, men var ni osams innan och hon hörde av sig? Annars tänker jag att det även kan vara en skön grej om man gjort slut att liksom få ett hej, här är jag. Är det bra? Men jag gissar att det fanns mer bakom där. I denne killes fall skulle det ju kanske t.o.m. funkat att höra av sig om 4 månader om han är i en annan period då. Inte för att jag ska, men jag tror kanske det varit en annan person jag mött då.
Nej det finns ju inget facit, men det är just denna min kanske destruktiva metod som funkat innan. Att sitta och låtsas och forcera och ljuga för mig själv mitt i den ångesten hade inte funkat. Jag blir snarare lite knäpp och frustrerad, för att jag inte kan, för att det ligger en stor klump jag skäms för att den ligger där. Men redan sista halva av natten igår kände jag att? nej, nu läser jag min bok och skiter i honom?. Jag orkar inte. Till sist brukar de perioderna bli längre och längre. I slutet brukar jag tänka att klockan 17, då kan jag tänka på det och då inse att jag antingen skjuter på det för att det inte är viktigt eller tänker att ?varför skulle jag tänka på den personen, det är klart?. Lite märklig strategi kanske men den funkar.