Inlägg från: Anonym (Hanna) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hanna)

    Legat med få?

    Anonym (Kvinna 50+) skrev 2021-11-22 08:12:23 följande:

    Vad bra att han har tagit bort och blockat dig. Det borde han ha gjort för längesen. Han har haft ett enormt tålamod med ditt beteende. Troligen för att du var "bra att ha/tillmötesgående när han var kåt". Något annat verkar ni inte ha haft.

    Skippa att skriva någonting då det inte ändrar något. Möjligen att han skulle bli mer förbannad, men troligen skulle han bara ignorera det helt.


    Tålamod alla gånger jag låtit honom vara i veckor för att han mått dåligt? Eller svarat mitt i natten för att HAN mådde dåligt? Är det de gånger du tänker att HAN haft tålamod? Eller alla gånger jag försökt förstå och peppa?

    Och till efter flera månader faktiskt tycker att ?nu får du prata??

    Ja stackars honom.
  • Anonym (Hanna)
    Anonym (Stolt eller?) skrev 2021-11-22 11:23:28 följande:

    Precis!

    Han har hela tiden varit öppen med om DU vill ha något med honom att göra då får det vara på HANS villkor. Du har ändå tjatat i VECKOR om att du vill ha mer och vägrat acceptera det uppenbara.

    När du har backat har han äntligen kunnat andas ut en stund!

    Sen var han testat att kontakta dig för att se om ni kan ha en NORMAL och lättsam chat medans ni spelar. Men nej, du har tolkat hans kontakt som allt annat än vad det är.

    Här är NOVELLER av analyser om en man du aldrig haft en relation eller ens träffat!!

    Vilken tur att han äntligen fattade mod till sig och blocka.

    Möjligen är han rädd för vad du kan göra med hans foton, men vi får väl helt enkelt hoppas att du är frisk nog att inte planera hämnd nu.


    Haha du har noll koll, du har löst det som skrivit sista dagen. Vad som sagts innan i flera månader har du inte en aning om.

    Jag var visst inte ens blockad. Och hans foton har jag redan sparade.

    Som sagt inte en nuffra rätt från ditt håll? precis som alla andra av dina inlägg
  • Anonym (Hanna)
    Anonym (1) skrev 2021-11-22 11:23:03 följande:

    Bara för att han varit singel och inte varit i ett förhållande med de övriga 10 du skriver han legat med betyder ju inte det att han inte kan ha haft en längre ''kk-relation'' med någon eller några av dem under flera år? 

    Herregud lugna ner dig. Vad har jag gjort dig för att du ska vara otrevlig? Lycka till med din kille 


    Suck, du kan inte jämföra ett 22 åring singelskap med någon som inte haft likande. Typ sig själv.
  • Anonym (Hanna)
    Vandraren80 skrev 2021-11-22 10:39:20 följande:

    Ja jag gillar också lite galen humor utan direkta spärrar, det är kul. Dina kollegor måste ha haft sjukt roligt när hans grej kom upp på datorskärmen haha. Men ja om personen dessutom inte verkar så ivrig att få dickpics så känns det ju knäppt att i princip tvinga på det. Men jaja.

    Ja att hon vågade prioritera barnen först, fruktansvärt.. Nog sant som du säger, likasinnade, och lustigt nog kan hans typ ofta vara rätt sneaky och duktiga på att kontrollera folk subtilt.

    Haha jösses, det låter lite stört, mer än lite faktiskt. Du kanske hade förträngt de delarna? Men nu när du tänker på det så känns det kanske redan lite lättare?

    Ah så han funderade lite under kvällen. Jag tycker inte att du ska se det som att han "vann" även om det säkert är det han försöker övertyga sig själv. Hmm sen att han inte blockar dog helt på t.ex snap kanske är för att ha en öppning att kunna kontakta dig framöver om han vill. Inte sagt att han nånsin gör det, men jag upplever att kontroll är viktigt för honom. Vi har ju sett vad som händer när han förlorar den för en stund.

    Mitt råd är att blocka honom på allt som inte redan är blockat, snap, ta bort de gamla konversationerna på WF, ta bort hans kontroll. Sen angående skriva nåt eller inte innan du blockar, egentligen har det inte så mycket mening, det är egentligen mest om du känner att du vill slänga iväg nån avslutning. Gör det som känns bäst för dig. Det viktiga är att du som sagt inte ger honom någon möjlighet att kontakta dig i framtiden.

    Kan tänkas att han hade sitt moment, men jag tror inte att han är helt tillfreds.


    Ja det var jättekul ???? ?ser att natten varit lugn, bra att du är sysselsatt? sa de ????????????

    Ja, han började väl med att visa genom byxorna men sen åkte de snabbt av. Och så skulle han visa genom att hålla i den ?storleken? ???? tydligen en viktig sak för honom.

    Japp, hon prioriterade barnen först. Han har ju syskonbarn och torde i hans ålder ha massor med vänner som har barn så att en förälder sätter den före i alla lägen borde inte vara en nyhet. Men just ?det är bara hon som styr när vi ska ses och jag som får anpassa mig efter henne? minns jag att jag tyckte lät lite illa. Den andra vet jag inte, frågan är vem som orkar vara liggkompis led någon som bara försvinner, eller om han byter ut dem periodvis. Vem orkar ha ett sug efter någon som försvinner på obestämd framtid. Inte många, eller möjligtvis nån som har honom utöver liksom.

    Haha, ja det var en del lustiga saker. Just nu kan jag skratta lite åt det. Men sov uselt inatt och var så ledsen och ångestfylld. Det var superjobbigt.

    Men ja, när man får en snap ?här är ett stycke hårigt bröst? så jaa????? lite lustigt är det. Själv är jag nog mer att jag velat veta vad den andra ville se/ tände på. Men det sparar ju kommunikationstid att chansa iaf.

    Det där är så superkonstigt, han ligger kvar på min vänlista på snap. Men man kan inte se hans snapscore vilket innebär att jag är borttagen. Jag kan också klicka i ?lägg till vän?. WF vet jag inte, testade med en vän igår som blockade mig på prov. Jag kunde då inte se något, men för henne försvann all konversation och min spelförfrågan kom inte fram föränn hon blockat upp. Så där får jag ju inte säkert veta men räknar med det. Lustiga var att i slutet är det han som bjäbbar och tjötar och ska ?ge igen?. Ser också att det är ganska tidigt i kommunikationen jag slutar fråga om hans ?hemliga mående? och egentligen gjorde jag ju aldrig det. Mer när/om han kommer tillbaka och hur lång tid det brukar vara. Så frågade jag iofs om han var manodepressiv, kanske träffade en öm punkt där. Men frågan i sig är inte så märklig? om man då kan se sitt eget betende vill säga .

    Japp han ska bort, tror inte det finns så mycket jag kan säga ändå. Han var ju som du vet bra förbannad och upprörd igår. Det är han säkert idag med och verkar ha varit igår kväll också uppenbarligen och troligtvis mer än jag. Superskumt egentligen. Jag tror rent krasst han inte blockade för att han vill att jag ska höra av mig igen framöver, förhoppningsvis när han är i fas och är kåt och sugen. Kan han ju drömma om. Annars är väl det mest rimliga att man blockar någon om man blir så förbannad, eller jag hade gjort det iaf.
  • Anonym (Hanna)
    Vandraren80 skrev 2021-11-22 20:35:14 följande:

    Hehe, ja det är kul med såna kollegor, och måna om att du håller dig sysselsatt.

    Hm, låter som att det "sexuella" för honom var väldigt mycket fokus på honom själv, även den visuella biten liksom.

    Nej precis, det där med att en förälder ska prioritera barnen först borde ju inte ha undgått honom. Jag har själv dejtat kvinnor som haft barn, och oftast så finns det ju någon form av plan (varannan vecka eller hur det nu läggs upp). Men det är klart, förväntade han sig att hon skulle stå redo närhelst lusten föll på hos honom så visst, klart att det blev jobbigt i hans värld.

    Ja exakt, man vill ju få den andre tänd, så då vill man ju luska lite om vad den andre går igång på, etc. Men men.. Lite som en "sexuell monolog" i hans fall.

    Ah bra att du kunde block-testa med din kompis. WF har jag typ testat för länge sedan, snap har jag men använt det ganska sällan, och har än så länge inte kommit i situationen då jag behövt blocka någon. Så med de bitarna kan jag inte vara mycket hjälp tyvärr.

    Ja, först ville han inte prata, sen ville han inte släppa. Väldigt intressant den där vändningen, tyckte att det sa mycket om honom. Frågan om han var manodepressiv kändes befogad tycker jag. Det var ju inte direkt någon nyhet ens för honom själv att han blev periodvis deprimerad.

    Tycker att det låter sunt att du kapar, han var ju uppenbart förbannad igår. Och som du säger så är det säkert inte bättre idag. Vissa människor som blir så har åtminstone förmågan att inse det efteråt och ibland t.o.m be om ursäkt, men inte ens där är han. Tragiskt. Och ja det kan mycket väl vara så att han hoppas att du hör av dig igen längre fram. Som du säger så skulle man ju i normala fall blocka någon som man inte vill ha fortsatt kontakt med.

    Förstår att natten har varit jobbig och att sömnen inte blev den bästa, det är förståeligt. Hoppas att det är lite bättre idag?


    Ja det är riktigt härligt, så glad att jag har dem.

    Ja, det verkar så? och lite som att testa hur mycket han fått göra, tänja lite på gränser. Samtidigt vad han aldrig om något mer tabulagt eller vad man ska säga utan ganska normalt Svensson-sex. Men mycket var ju sådär, en plötslig dickpic, eller ?här har du ett hårigt bröst?? inte sådär att man blev supertänd de gångerna. Men jag upplever att han nog på riktigt trodde det.

    Jag har aldrig heller blockat någon på snap, har mest kollegor med snuskig humor där som skickar roliga bilder och mina barn. Däremot har jag blockat på WF, men inte riktigt fattat hur det ser ut. Men som sagt på snap kan jag lätt skicka en vänförfrågan igen och även skriva då han ligger kvar på vänlistan vilket är lite märkligt.

    Nej, det är märkligt det där. För jag uppfattade inte det sista att han ville släppa. Och när han väl fick sitt ja så var vi bara cyberkompisar osv. Och det där ?vi kanske hörs, kanske inte??. Vad kan han menat med det när han ändå tog bort mig? Jag fattar inte och får väl acceptera att jag aldrig får nåt svar. Skulle ju kunna vara så att han faktiskt är manodepressiv som gjorde honom så jävla arg. Även om jag var tydlig med att det inte är något fel i det så räknas det väl som en av de mer skamfyllda diagnoserna, även fast många med rätt medicinering kan leva ett bra liv. Vilket jag gissar att han inte gör.

    Som sagt, superskumt att han inte blockat, hade jag gjort om jag var fly förbannad och dessutom (kanske) pinsamt påkommen med något tabulagt.

    Kanske skulle han om han kunnat bett om ursäkt när han är i en bättre period. Själv hade jag gjort det men jag är lite överdrivet skamfylld ibland. Men visst hade jag efter ett tag knåpat ihop ett förlåt, jag betedde mig som en idiot.

    Jag vet inte om jag kan säga att jag varit dum mot honom heller direkt i vår dialog. Jag ville mest lösa och gå vidare, han ville ju inte ens det och då hade jag för längesedan slutat fråga något om hans perioder. Mest bett honom komma till sans.

    Ja, natten var ingen hit. Inatt jobbar jag? så många timmars reflektionstid. Men jag antar att det får göra ont ett tag, men det är otroligt jobbigt. Dels att bli lämnad såhär? utan någon konflikt (från min sida) och dels för att jag investerat så mycket och väntat mm.
  • Anonym (Hanna)
    Vandraren80 skrev 2021-11-23 01:04:55 följande:

    Ja det där verkar rätt skumt, en dickpic eller hårigt bröst från ingenstans. Även om man nu gillar att skicka sånt så känns det ju mer som att det är läge i samband med att man t.ex chattar om sex, inte bara "out of the blue" sådär, men han tänkte kanske att han var på humör just då, irrelevant om du just då var med barnen eller på jobb.

    Att han inte blockat på snap kan man spekulera om varför. Jag tror lite på teorin som du skrev innan, att han vill att du ska kunna höra av dig till honom. Svårt att veta, och ibland finns det bara ingen logik.

    Jag tycker inte att det låter som om du varit dum mot honom, visst du pushade lite, men helt ärligt, han hade bara kunnat säga "Du, du har nog misstolkat saker, jag vill bara hålla det vid WF-kompisar, sorry om jag fått dig att tro annorlunda". Men istället har han varit tyst, fram tills du pushade honom. Själv känner jag inte att det är vanligt att slänga fram dasen till var och varannan WF-kompis, men vad vet jag?

    Ja kanske skulle han kunna be om ursäkt i en "bättre" period, men jag tvivlar ärligt talat på det, för även då verkar det mest handla om honom. Jag tror att du fått så nära svar som du kan få. Ibland måste man bara avskriva saker som "human fuckups" och lämna det därhän. Detta är en sån situation.

    Ja det blir väl säkerligen lite tid att reflektera inatt. Klart att det kommer att göra ont ett tag, det får det göra. Visst folk kan argumentera att det var "bara online", men är man investerad i något/någon så är det en smärtsam förlust. Som du säger, tid och även emotionell energi som du lagt ner spelar roll.

    Hoppas att det gradvis blir bättre. Ibland ska man tydligen gå på lite minor, man får bara låta det göra ont ett tag, försöka lära sig något, och resa sig och gå vidare.


    Tror också det, HAN var på humör och då skall världen bara anpassa sig liksom.

    Det där med snap var intressant, för igår alltså dagen efter har han tagit bort sina bilder också. Mina är kvar. Har dom ändå sparade vilket han vet så jag förstår inte poängen riktigt. Uppenbarligen hade han en hel del känslor kring detta? nej det finns verkligen ingen som helst logik i hans betende. Blockat hade han iallafall inte gjort när han tog bort bilderna. Man kan ju fråga sig varför när ?blockera? ligger på samma meny som ?ta bort vän? när han ändå är inne en vända till.

    Ja så är det ju och detta kommer att ta tid. Det fanns ju en tid innan han började må dåligt om man säger så där allt var väldigt bra 24/7.

    Natten blev tuff, iaf första halvan? andra lite bättre. Som du säger, man investerar. Ja vad lärde jag mig nu? Nästa gång något börjar kännas lite skumt så släta inte över det eller något? hmm?
  • Anonym (Hanna)
    Vandraren80 skrev 2021-11-23 09:56:51 följande:

    Precis, det verkar tveklöst vara ett genomgående tema hos honom.

    Det där med bilderna är en naturlig grej att göra om man vill klippa, så kanske vill han verkligen det. Eller så känner han sig nu exponerad, trots att han tidigare var stolt över att visa upp sig. Kanske kändes det bra innan när hans fasad var intakt, nu är det annorlunda. Logiken att bilderna ändå finns hos dig har han kanske inte ens övervägt, för syns de inte för honom så finns de inte.

    Jo klart, jag förstår ju att saker och ting säkert har varit jättebra och att du upplevt en anknytning och så, annars hade du säkerligen inte investerat av dig själv såhär pass.

    Ja som sagt, det får ta lite tid. Nästa natt går förhoppningsvis lite bättre, och nästa igen ytterligare lite bättre, och så vidare. Om du inte redan gjort det så underlättar det att ta bort konversationer och annat som påminner om honom, så att du inte har något sånt i fejset när du öppnar mobilen/laptopen.

    Angående lärdomar.. Precis, släta inte över det utan lyssna på magkänslan. Och alltid vara lite försiktig med att anknyta alltför emotionellt till någon online innan man setts irl över en kaffe. Lättare sagt än gjort ibland såklart.

    Det sägs att i genomsnitt kan en person man dejtar irl helt dölja vem de är i 90 dagar, över nätet är det säkert ännu längre. Det betyder såklart inte att man inte kan ha djupa samtal eller tycka om någon online, man får bara hålla sina egna känslor i check liksom. Men som sagt, lättare sagt än gjort, uppenbarligen så gjorde han ett bra jobb för att få dig att känna dig trygg.

    En annan lärdom skulle kunna vara, att när någon visar vem de verkligen är, tro på dem första gången.


    Det är det ju, men jag skulle tippa på väldigt upprörd, stressad och exponerad som du säger. Jag hade sparat dem på snap annars försvinner de inom ett dygn. Sexbilderna är dock inte sparade utan detta var vardagsbilder på hans ansikte, som jag tyckte var fint. Samtidigt hade han även där väldigt olika utseende. Skumt att förklara. Det syns ju att jag skärmdumpat dem innan. Alltså när det begav sig. Hade ju hoppats att han faktiskt trots sitt raseri faktiskt skämdes lite. Jag var åtminstone trevlig hela vägen. Det kan man inte säga om honom.

    Jag gjorde ju det, jag ser sällan någon som jag gillar. Det brukar få växa fram att jag lär känna personen. Men här stämde både insida och utsida?till en början. Idag ser jag någon som inte ens verkar säker på om han är kåt eller pissnödig. Men visst han hade nåt speciellt.

    90 dagar tog det nog ganska exakt här också. Kanske jag från början också VILLE ha just honom. Så brukar det inte vara. På sätt och vis fick han mig att känna mig trygg men jag ville verkligen dit också jämfört med annars. Samtidigt var han ju lugn och trygg med fötterna på jorden i början, just något vi brukade skämta om att det var väl såna som passade ihop. Han lugn, trygg och lite broms medan jag är lite tvärtom, jag är drivande, har en del humör och vill få saker gjorda.

    Konversationerna får ligga ett tag till. Men de är skärmdumpade så de poppar inte upp. Originalet finns inte kvar. Jag bearbetar lite konstigt och destruktivt, jag ältar sönder, läser och kollar på bilder mm allra plågsammaste sättet. Sen tröttnar jag?både på objektet ifråga och hela grejen. Samtidigt vet jag att när jag är klar så är jag det föralltid.

    Nu blev det ju att han tog bort men inte blockade? tänkte du att även om han gastade det sista att det var lika bra att skita i allt så avslutade han med att skriva ?jag checkat ut för ikväll? och när jag frågade om vi hörs igen så var det ?kanske, kanske inte??.jag vet faktiskt inte ens säkert om han gjort slut på det, eller satt mig på paus. Det är där jag tänker lite att beslutet faktiskt i slutänden är mitt. Jag vet inte om jag är blockad på WF, snap kan jag skriva på och skicka vänförfrågan på. Kanske ändå tog jag sista beslutet. Oavsett var han så besatt att skriva och läsa införrgår så frågan är ju om han verkligen insikt huvud känner att han vill gå miste om att se vad jag har att säga?kommer inte att skriva nåt. Men gissar att han förväntar sig det. Om jag ska vara paranoid
  • Anonym (Hanna)
    Vandraren80 skrev 2021-11-23 12:13:49 följande:

    Ah okej, jag förstår. Förståeligt att du vid tillfället sparade vardsgsbilderna men kanske inte håriga bröst-bilderna som han var så frikostig med. Ja du var inte förolämpande eller respektlös, vilket han var.

    Jo det blir så ibland. Och vissa människor är otroligt duktiga på att klura ut vad för typ den andra personen gillar, och sen "skräddarsy" sin fasad efter det. Vet inte i hur stor utsträckning det var det han gjorde, men det finns lite tecken på det. Sen att du som du säger ville dit, ja då är det inte så konstigt att du kanske missade lite rödflagg. Vi människor är lite lustiga där (på gott och ont), för när vi sätter ett mål så reglerar det mycket av vad vi uppfattar och inte uppfattar. Men redan nu ser du honom i annorlunda ljus, trots att du såklart är ledsen. Tid och distans kommer säkerligen att få dig att se ännu klarare.

    Jo jag känner igen det där med lugn kontra drivande. Och det är inte fel, man liksom kompletterar varandra. Men är man fullständiga motpoler blir det nog dock svårt, antar att det optimala är någon slags balans där.. Yin/Yang, typ.

    Ah bra att du bara sparat skärmdumpar. Sålänge inget poppar upp och river upp saker. Jag har väl lite mellan raderna vid det här laget förstått att du bearbetar saker på det viset. Kanske lite destruktivt ja, men inte i närheten så destruktivt som att trycka undan det och låtsas för dig själv att allt är bra. Själv kopplar jag kanske emotionellt bort något snabbare, men har även ett behov av att analysera ihjäl saken först.

    Du kan nog vara rätt på det, att han inte vill gå miste om vad du har att säga om du skriver något. Kanske hoppas han på det. Det kan ju vara så att i hans värld så har du "jagat" honom, och någonstans kanske han tror att det kommer att fortsätta. Detta är dock spekulationer.

    En sak som jag tycker att du bör vara mentalt förberedd på är att sålänge han inte är helt blockad så KAN han kontakta dig (uppfattade inte riktigt om du blockade honom på snap eller inte). Som sagt.. kontroll. Troligtvis gör han det inte, men man kan aldrig veta säkert. Jag hade ett ex som messade mig 4 månader efter att vi gjort slut och haft noll kontakt, jag insåg att det bara var en kontrollgrej från hennes sida (till hennes besvikelse så var/är jag envis som en dement mulåsna). Det bästa att göra då är ignorering, det är dessutom ofta det som svider mest hos sådana människor. DÄR tar man automatiskt bort deras kontroll över en, fullständigt.

    Det gläder mig att du har landat i att inte skriva nåt, och gå vidare. Sen hur du bearbetar det eller hur länge du gör det är upp till dig, där finns inget facit.


    Vem gillar inte håriga bröstvårtor? ????Eller inte. Skönt att du inte heller tyckte jag var det. Läste genom konversationen samma dag flera gånger, men hittar inte heller det. Han fastnade i dessa frågor om honom själv och fick spel. Medan jag pratade om annat.

    Upplevde inte honom som en sådan kameleont, mer att han sa normala saker utom det sexuella. Och jag gillade det och fortsatte bygga mitt lyftslott. Sen hjälpte han absolut till. Men inte som dessa kameleonter ofta gör som lurar ut vem man är och nästan gör sig till en själv. Allt liksom stämmer.

    Absolut, någon balans får det ju vara. Men lite olikheter tror jag kan vara bra. Att man kompletterar varandra. I hans fall dock verkar ju allt handla om vilken period han är i.

    Jag tror det är just det jag gör, analyserar sönder och inser att jag inget kunde göra. Jag tycker inte jag kunde gjort så mycket annorlunda utom att möjligtvis väntat ut honom på obestämd framtid. Till sist tröttnar jag, hjärnan vill inte ens se människan eller ens höra hans namn. I detta fallet har jag ju fördelen att vi inte lär springa på varandra. Känslorna börjar försvinna, det är mer själva grejen som blev så otroligt jobbig. Som en separationsångest.

    Ja, han kan nog uppleva det som att jag jagat honom trots att det ju inte alls är så. Varken innan eller sista dagen.

    Han jagade mig och som sagt han sa hejdå och att han loggar ut för idag. Men pressad, hispig och trängd var han ju?trots att jag inte ens ville prata då. Och trots att det inte var några konstiga saker jag frågade om. Jag grävde ju liksom inte i hans hjärna med en massa personliga saker. Sista handlade ju mer om att jag ville veta vad jag hade att förhålla mig till. Eftersom vi i så fall ju var 2 i en fortsatt relation. Men i hans ögon var det ju bara han. Take it or leave it liksom? på obestämd framtid.

    Idag skulle jag inte bry mig om han hörde av sig, hade nog tyckt det varit märkligt. Lyssnat till vad han ville? samtidigt börjar det ju mer och mer sjunka in att det inte går att föra en dialog med killen. Inte just nu iaf, han gör ju inga fel, han är bara ett offer.

    Nu kan jag inte ditt och ditt ex historia, men var ni osams innan och hon hörde av sig? Annars tänker jag att det även kan vara en skön grej om man gjort slut att liksom få ett hej, här är jag. Är det bra? Men jag gissar att det fanns mer bakom där. I denne killes fall skulle det ju kanske t.o.m. funkat att höra av sig om 4 månader om han är i en annan period då. Inte för att jag ska, men jag tror kanske det varit en annan person jag mött då.

    Nej det finns ju inget facit, men det är just denna min kanske destruktiva metod som funkat innan. Att sitta och låtsas och forcera och ljuga för mig själv mitt i den ångesten hade inte funkat. Jag blir snarare lite knäpp och frustrerad, för att jag inte kan, för att det ligger en stor klump jag skäms för att den ligger där. Men redan sista halva av natten igår kände jag att? nej, nu läser jag min bok och skiter i honom?. Jag orkar inte. Till sist brukar de perioderna bli längre och längre. I slutet brukar jag tänka att klockan 17, då kan jag tänka på det och då inse att jag antingen skjuter på det för att det inte är viktigt eller tänker att ?varför skulle jag tänka på den personen, det är klart?. Lite märklig strategi kanske men den funkar.
  • Anonym (Hanna)
    Vandraren80 skrev 2021-11-23 17:55:35 följande:

    Eller hur! Håriga bröstvårtor är the shit.

    Ah, makes sense, jag antar att man ofta själv är delaktig på något sätt, som du säger att du byggde ditt luftslott. Men jag tycker att det låter som att du har schysst självinsikt och kan analysera inte bara hans del i det, utan även de saker du kan ha bidragit med.

    Oh ja, det måste definitivt vara en del olikheter, jag menar hur kul är det att vara ihop med en kopia av sig själv? Det är kul med lite olika intressen och sätt att tänka.

    Nej precis, du hade ju antingen att vänta på något som troligtvis aldrig skulle hända, eller bryta. Och sånt kommer man ju mer och mer till insikt med när man får processa/analysera det lite. Separationsångest låter logiskt, inte konstigt, man är van vid någon liksom. Och det behöver ju inte ens vara sunt för att man ska bli bekväm med det, och där kommer potentialen för Separationsångest in.

    Exakt, du jagade ju inte honom, men kan tänka mig att han kände det så. Men som du säger så jagade ju han dig plötsligt, när han tappade det.

    Exet ifråga tog det väl slut med för knappt ett år sedan. Härlig tjej initialt, men det visade sig att hon kom rakt ut från ett flerårigt äktenskap, och hade liksom inte landat i det än. Ett par månader in började hon med märkliga grejer som att omboka/avboka träffar i sista stund, och bli sur när jag inte på studs anpassade mig, utan någon direkt motivering. Det var liksom ologiskt allting. Fick en känsla av kontrollbehov där. Envis som jag är satte jag mig ju lite på tvären, subtilt, vänligt och gulligt men ändå lite bestämt. Jag hade ju mina grejer också, med jobb och andra måsten, träning etc. Vi var väl ihop 5 månader, sen gjorde hon slut över sms (vi bodde en halvtimmes bilfärd från varandra). Det var inget långt förhållande och vid det laget insåg jag var det barkade hän. Så, ett odramatiskt avslut. Sen kom som sagt smsen 4 månader senare, med lite kommentarer som att hon saknade mig och dylikt, jag svarade kort och artigt på ett avstyrande sätt, jag var liksom förbi det där, precis som du skrev innan, efter en viss punkt blir det bara konstigt. En annan sak om det varit ett rent vänskapligt meddelande, det kunde ju bara vara trevligt.

    Är annars på vänskaplig nivå med ett par ex, på nivån att man slänger iväg ett god jul och så, och det ju trevligt om man kan avsluta på det viset.

    Jag tänkte dra det där kort, men det blev inte så kort hehe.

    Njae inte så märklig strategi, kanske lite, men jag förstår den faktiskt konstigt nog. Jag kan tänka mig att man bearbetar ner saker till grunden, och sen är de hanterade liksom.


    Visst är det, ungefär som håriga tår? bittert att jag missade dem.

    Jag är absolut delaktig som kastade mig in för fort. Där är vi olika, han är mer ta det med ro (trodde jag) jag är mer att antingen gör man eller så gör man inte. Samtidigt vittnar ju hans hysteriska avslut om det nu var det att något kändes för honom också. Vad vet jag inte? han har mer alltid varit att då skiter vi i det om det blir jobbigt för dig. Innebörden fattade jag dock inte på riktigt föränn i förrgår.

    Ja så är det ju, separationsångesten kommer ju från min mamma. Även om det inte är samma sak så är känslan ganska lika, man är övergiven och precis som ett litet barn som jag var då så ställer kroppen sig i skräck och nödläge, för man överlever inte. Även om jag vet att jag självklart klarar mig utan honom så fattar inte kroppen det utan reagerar därefter. Dessutom blir det ju en positiv vana att prata mycket med honom. Något jag tyckte om och knöt an till.

    Jag är lite valet och kvalet, ställer inte in mig på att han dyker upp. Men likaväl som han tydligen ville veta vad jag skulle säga är jag lite nyfiken. Samtidigt har jag upplevt mer och mer att spänningen lite försvann när han hörde av sig. Speciellt när det blev så konstigt sista tiden. Då var det liksom inte ens roligt längre utan blev mer en inte stress? som ju blir väldigt osund. Och som lätt kan leda till lite kontrollbehov och konstiga tankar. Nej jag jagade honom inte? även om det tog en jävligt märklig vändning allting.

    Oj, nej ditt ex låter väldigt konstig. Och tydligt att hon inte var riktigt redo för något nytt utan som du beskriver henne låter hon väldigt velig. Sen när det gått ett tag så gissar jag att hon kanske bestämt mig. Men det var ju så dags. Sen kan det vara trevligt med ex och så, som du skriver. Lite god jul och så?att man liksom finns.

    Ja lite konstig strategi är det, men den funkar. Och jag tar kontrollen sakta men säkert. Han får inte finnas i huvudet föränn klockan 17?sen klockan 17 är jag inte ens sugen. På det sättet är han eller de borta från grunden sen. stänger jag av dyker det förr eller senare upp. Jag vill inte gärna framstå som en gråterska om nån månad eller så :)
  • Anonym (Hanna)
    Vandraren80 skrev 2021-11-23 20:25:07 följande:

    Åhh fick du inte se de håriga tårna?? Typiskt! Han kunde ju varit lite schysst och slängt iväg en bild på dem som avslutning åtminstone, där missade du säkerligen en upplevelse. ;)

    Ja nog kände han något. Om inte annat så påverkade det honom hur du såg och uppfattade honom.

    Ja jag kan förstå att det där med din mamma har satt sina spår, och att kroppen som du säger reagerar likadant som den gjorde då, även om du logiskt vet att det inte är samma situation alls. Något som ändå är bra är att du är medveten om det, många som varit med om saker som barn verkar mer försöka förtränga det, vilket såklart inte är konstigt.

    Jo det blir väl så att spänningen avtar successivt och ersätts med stress ju mer den dåliga sidan visar sig.

    Nej mitt ex var inte redo för något nytt. Ingen dålig människa men hade behövt komma till lite insikter. Jo det kan ju vara så att hon ångrade sig, svårt att veta säkert. Men vid det laget hade jag inte lust längre.

    Haha lite kul det där med att sätta en tid när du får tänka på det, men smart faktiskt. Dels tar man ju någonstans kontroll över sorgen så att man åtminstone fungerar i vardagen, och som du säger, när man väl får tänka på det så inser man så småningom mer och mer att man faktiskt inte har samma behov, makes sense. Jag ska prova den metoden nästa gång jag går igenom något jobbigt. :)


    Jag vet, vilket svin. Men han kanske håller lite hårdare på såna privata delar :)

    Är hämndlysten nog att säga att jag hoppas han känner av detta. Känns så himla sjukt hela grejen med hans utbrott. Samtidigt tror jag att han är bättre på att stänga av än jag. De flesta är ju det.

    Har ju varit tvungen att försöka komma på var känslan kommer ifrån och förstå vad den. Förr tog den gärna över hela livet och blev ohanterbar. Idag kan jag ändå resonera klokt och försöka intala mig själv att det är bara ångest och inget farligt. Jag kommer inte att gå under av detta även om det känns så vissa stunder.

    Det är nog som du säger, den positivt laddade spänningen ersätts med en stress. Av ovisshet och vad som hände. Frågade ju ibland om han tröttnat då att inte höra av sig brukar vara ett tecken på det. Men det hade han absolut inte gjort enligt egen utsago.

    Jag förstår dig att du gått vidare, gissar att du började bli ganska trött både på betendet innan och att göra slut på sms. På 4 månader hinner man ju komma över ganska mycket och kanske t.o.m. gå vidare.

    Ja den metoden låter helt knäpp men för mig funkar det. Skjuta fram det jobbiga?och försöka göra något annat men tex klockan 17 får man inte älta hur mycket man vill. Efter ett ganska kort tag så vill jag inte mer. Skjuter upp det eller lägger av. Man frigör också tid att göra något annat än att gå med en ständig ångestklump i magen. Att bara säga bryt och skit i det funkar sällan. Det ger mig dåligt samvete och en frustration att jag inte kan det som andra kanske lättvindigt kan.
Svar på tråden Legat med få?