Inlägg från: Anonym (Hanna) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hanna)

    Legat med få?

    Vandraren80 skrev 2021-11-20 22:43:14 följande:

    Jag kan verkligen förstå de känslorna. Det är såklart lätt att säga att man inte lovat varandra något, man har inte inlett någon relatation, etc. Men knyter man an till någon, även på distans, då påverkas man, speciellt när personen som nu gått från varm till kall. Så det är inte konstigt om du får en "sorgperiod", mixad med att du känner digcarg över hans arroganta beteende.

    Det var bra skrivet tycker jag. Lite för snällt kan man tycka, men det är ofta bäst i sådana situationer. Hade du gått loss med brutal ärlighet om hur han fått dig att känna och vad du just nu anser om hans beteende, så hade det bara spett på hans offermentalitet. Nu går du därifrån som den vuxna.

    Jo det där med masken är precis vad jag också föreställt mig är varje kvinnas drömscenario, eller rent av det perfekta första mötet... Eller kanske inte. Låter lite som att det inte räcker med "vanligt sex" för honom.

    Det känns absolut som att han är helt oförmögen att ens kompromissa med en annan människa. Det är helt klart mycket konstigt med honom. Han borde verkligen jobba på sig själv om han inte vill leva helt ensam. Uppenbarligen så kan han inte ens bibehålla ett kk-förhållande.

    Din TS hade lite substans, och din magkänsla visade sig stämma, tråkigt nog..


    Vet inte om du hann se vad han svarade?

    Så svarar han: ok, vi säger så?

    Frågade: Du har ingen egen tanke, gällande dig är jag som ett frågetecken

    Han: ?Jag är vad jag är, ibland är jag här, ibland inte?

    Jag: Jag vet inte vad du är, känner dig inte så? typ manodepressiv eller vad? Inget fel i det

    Han: Trött och pigg om vartannat, social och osocial.

    Jag: Så vad hade du gjort och tänkt ifall du varit jag?

    Han: Jag har ingen aning faktiskt

    Jag: Inte ens en gissning, vad vill du att jag ska göra?

    Inget svar

    Han är verkligen oförmögen att kompromissa som du säger. Allt utgår från honom? frågan är efter vår konversation igår om han är förmögen att ens kunna sätta sig in i nån annans känslor. Eller om han bara inte bryr sig. Helt otroligt att han kan ha så många vänner som han påstår, han är ju skit.

    Blev mer ledsen efter hans och min konversation. Frågan är ju om han inte kan eller inte vill fatta.
  • Anonym (Hanna)
    Vandraren80 skrev 2021-11-21 09:51:35 följande:

    Nej jag hann inte se vad han svarade igår. Jösses, han verkar ju helt socialt handikappad och likgiltig.

    Ja han verkar fullständigt okapabel att sätta sig in i en annan människas perspektiv. Svårt att veta exakt vad som rör sig i hans huvud såklart, men att han beter sig som en riktig skit kan vi ju verkligen konstatera.

    Jag håller med om att man undrar hur han kan ha så många vänner. Det är nästan så att man funderar på om han ljugit om det, men i sådana fall så måste han ju ha en ordentlig störning.

    Jag gissar att han fortfarande inte svarat på det sista du skrev? Förstår att du är ledsen såklart. Man vill veta varför, ha någon liten anledning, nånting, men han vill inte ens ge dig det. Det är verkligen höjden av egoism.


    Jodå han har svarat, ganska mycket. Jag blir inte klokare?snarare känns han som ett ?psykfall? rakt av. Eftersom du inte tycks banga på långa texter så ska du få den. Jag vet inte om han ljuger, han är ofta hos grannar och vänner. Äter middag och umgås mm, men vad han gör egentligen vet jag inte.

    Han: Det är ganska enkelt för mig, om du tycker att det är jobbigt att jag är upp och ner, med ibland, borta ibland, så är det nog bäst att vi bara lägger ner allt. För sån är jag, och det kommer aldrig ändras. Jag ger aldrig bort något jag inte har.

    Jag: Det som är jobbigt för mig är att inte veta vad det handlar om. Ifall det är mitt fel, om du ens hör av dig igen när du är tyst flera veckor . Eller om du bytte ut mig helt enkelt. Jag menar även om vi inte gör det vi gjorde på snap? kan man väl ändå höras ibland? Det är det som är jobbigt, inte att inte prata med dig 24/7 som förr. Hur ofta har du såna perioder? Dag för dag eller period för period?

    Han: Du får inte tro att det har med dig att göra. Det är sån här jag är. Det kan gå veckor utan att jag hör av mig till någon alls, jag svarar om det ringer men det är allt. Och spelar ett ord på wordfeud ibland som avkoppling.

    Jag: Fast sån är jag, jag lägger saker på mig själv. Jag har också en historik?som gör att det blir väldigt tufft när folk försvinner (min mamma lämnade mig så när jag var liten och kom aldrig. Inte alls samma sak, men känslan är inget bra. Jag behöver inte ha kontakt med dig jämt som förr, men vore ändå Bra att ha en kommunikation ibland. Jag är inte lika bra på att stänga av/ute som du är. Jag är mer tvärtom, alla andra först, sen jag

    Han: Jag beklagar det som hänt dig med din mamma, fy. Men med det sagt, jag kommer inte lova någonting alls. Jag gör inte så, man bryter inte löften så då är det bättre att inga ge.

    Jag: Vad är det då du tror jag tycker du ska lova? Och hur ofta har du såna perioder och skiftar dem?

    Han: Jamen du vill ju att jag ska lova att ha kommunikation ibland, men det tänker jag inte göra. Svårare är det inte. Jag har perioder ibland, ibland är de långa, ibland är det korta. Jag orkar inte hålla på och förklara mig. Antingen köper du den jag är och att jag försvinner, eller så slutar vi höras. Jag orkar inte sånt här.

    Jag: Alltså du har ju spelat hela tiden, räcker väl att lägga in ett hej eller nåt. Värre är det ju inte.

    Vadå orkar? Det är väl jättebra att du berättar hur du är? Det var ju lite skillnad från i början

    Här tappade han nog tålamodet. Men oavsett, känns som han mest vill bli av med mig?eller köpa hans konstigheter. Jag tycker han är superskum. Är du med på varför jag för några veckor sedan funderade på om han var bipolär? Nåt lurt är det
  • Anonym (Hanna)
    Vandraren80 skrev 2021-11-21 11:09:48 följande:

    Du har helt rätt, jag bangar inte för långa texter, bring it.

    Ja det var ju på ett sätt en utveckling, och på ett annat sätt verkar han som du säger än mer skum. Spontant så känns det som en människa som säkerligen har djup problematik, men som (medvetet eller omedvetet) inte ens VILL ta sig ur det. Slutet på konversationen fick mig att fundera. När du liksom svarade med "lösningar", t.ex att ett hej ibland är fullt ok, och gav honom positiv feedback för att han berättade lite om sig själv, då slutade han..

    Rent logiskt borde det vara en lättnad OM han nu har ett intresse, men nej.. Lösningar ville han uppenbarligen inte ha. Två vilda gissningar.... Antingen så är han inte intresserad (kanske för att du inte hakade på hans kinks som han velat, eller kanske han bara tröttnar fort på folk), eller så är han så invand och bekväm med sin problematik och sin offerroll att när någon erbjuder lösningar runt det så backar han. Han blir sin egen värsta fiende helt enkelt.

    Återigen bara hypoteser, och jag förstår varför du tänkte bipolär, det låter absolut som något som skulle kunna stämma in på honom. En annan grej som vi nämnt innan är ju det här med att det "kan gå veckor utan att han hör av sig till någon"... men återigen, han umgås med folk hela tiden, så där säger han emot sig själv.


    Jag tror att han är så invand och bekväm i sin offerroll. Du skall se den vidare diskussionen. Och ja jag är på och frågar men vaffan. Han är ju inte klok. Jag tror han är van att alla dansar efter hans pipa. La in vår kommunikation för jag vet ärligt talat inte vad jag skall svara eller ens OM jag ska det. Känns som en diskussion jag kan ha med min 6 åring eller något om ?kompisrelationer? och att man inte bara går hem när man surnat till utan att berätta varför till kompisarna. Sen är jag ganska pushig, men han är ju seriöst inte av denna värld.

    Han: Det jag inte orkar är att behöva förklara mig själv och varför jag är som jag är och gör vad jag gör. Fattar inte varför jag ska behöva göra det?

    Jag: Ibland behöver man nog det, för att andra skall förstå hur man funkar och tänker. Det är väl inte konstigt egentligen? Vore väl värre om ingen brydde sig

    Han: Det är som att du inte hör ett ord av det jag skriver. Jag vill inte behöva förklara mig. Punkt.

    Jag: Jodå jag läser, men jag tycker ditt resonemang är lite märkligt?

    Han: Det får du tycka så länge du respekterar det jag säger och inte trycker på och vill ställa frågor om det, i samma sekund du gör det respekterar du det inte.

    Jag: Hur lär man då känna varandra? Och varför har det varit eller är en så öm tå? Så du blir så defensiv?verkar som att det är så himla känsligt ????

    Han: Men den ömma tån är att du inte vara lyssnar och slutar ställa frågor! Fan slappna av lite.

    Jag säger att jag inte vill behöva förklara mig och du fortsätter med frågor. Snälla sluta.

    Jag: Jag är lugn som en kossa? det är du som brusar upp.

    Han: Och du förstår inte varför?

    Jag: Att du tycker det är jobbigt att berätta varför du är som du är. Vi är nog väldigt olika där. Jag har inga problem att prata om sånt själv. Och ibland har jag behövt förklara för att folk ska fatta?Jag förstår helt ärligt inte det svåra i det.

    Han: Det behöver du inte förstå. Du behöver bara respektera det och sluta fråga om det. Det kan inte vara svårt.

    Jag: Lugna ner dig, du överreagerar till den milda grad. Det är rätt normalt att försöka förstå sin omgivning och de i den. De flesta gör det för att de genuint bryr sig om dig eller vem det nu kan vara. Att inte bry sig är mer att bara döma det man inte förstår som enbart ?knäpp?.

    Han: Vi säger så. Du vill uppenbarligen inte respektera min önskan.

    Jag: Du fattar uppenbarligen inte hur jag menar?eller hur?

    Han: Jag fattar att du frågar och vill veta av omtanke, men jag vill inte behöva förklara mig på något sätt för någon människa. Antingen tar man mig för den jag är eller så tar man mig inte alls. Det är inte svårare än så. Jag kommer aldrig förklara för dig varför jag är som jag är, du kan släppa det.

    Jag: Lugna dig och sluta vara så hispig.

    Jag behöver fixa för katterna som åker om ett par timmar. Det är lite tungt? vi hörs sen om du vill.
  • Anonym (Hanna)
    En manlig man skrev 2021-11-21 12:14:46 följande:

    Men hur orkar du sitta och skriva om en man du knappt känner och som uppenbarligen är knepig och bara kommer innebära problem. Han verkar ju uppta dina tankar 24/7. Är det inte ett väldigt destruktivt beteende?


    Anonym (Släpp) skrev 2021-11-21 12:32:14 följande:

    ´För en gångs skull håller jag med Manlig Man. Ja, han är knepig som satan, men vad håller du på med TS?? Det där är inte sunt på en endaste punkt. Låt honom vara nu. För gott.


    Vet ni, det är inte jag som är problemet här. Om jag vill diskutera det med ?Vandraren80? kan jag väl få göra det? Uppenbarligen har ju ingen av er något större intresse av diskussionen än att kasta skit på mig.
  • Anonym (Hanna)
    En manlig man skrev 2021-11-21 13:28:02 följande:

    Vem är problemet då menar du?

    Jag kastar inte skit. Som utomstående ser man att ditt beteende är märkligt eller rent av....sjukligt.


    Eller ganska normalt i en onormal situation. Du har kastat skit tråden igenom. Så inte intresserad av dina åsikter
  • Anonym (Hanna)
    En manlig man skrev 2021-11-21 13:46:44 följande:

    Finns inget normalt mad att skriva uppsatser om en man som du knappt känner och som du inte kan få igång en normal dialog med. Det känns mest patetiskt och ditt beteende påminner om en besatt tonårings. Troligen är han inte ens intresserad av dig.


    Varför läser du då? Finns 1000 tals trådar att läsa om du inte gillar denna. Och du har ju inget att bidra med ändå
  • Anonym (Hanna)
    Vandraren80 skrev 2021-11-21 14:37:35 följande:

    Nämen se där.. Jo knäpp är han definitivt. Tror definitivt att han trivs i sin offerroll. Det är märkligt hur självdestruktiva folk kan vara om de får stå och stampa i sina issues tillräckligt länge.

    Visst du pushar lite, men jag tycker att det är bra att du gör det. Precis som du säger så verkar han ju vara van vid att alla dansar efter hans pipa. Han lär ju inte ändra sig vad du än säger, men han gav ju ändå lite svar, störda svar, men dock svar. Men ja jag tänker mig att t.o.m en 6-åring skulle kunna ge vuxnare svar än vad han gör.

    En som resonerar som han gör har jag svårt att se med ett stort umgänge, men visst kan det vara så att han har en samling vänner som mot alla odds accepterar hans sätt.

    Man kan spekulera i vad han har för problematik. Det finns något som heter Schizoid personlighetsstörning (även kallad "the loner syndrome", och har inget med schizofreni att göra trots namnet), han stämmer in på ganska många kriterier där, alternativt Avoidant disorder. Bipolär och/eller covert narcissistiska drag är en annan möjlighet.. Svårt att veta, han hade nog mått bra av en ordentlig utredning, men det lär knappast hända..

    Det är lite tragiskt att se en människa på 44 år som är så fullständigt clueless. Hade han varit lycklig och tillfreds i sin ensamhet så fine, men det verkar han ju inte vara. Han känns överlag självdestruktiv.


    Tror jag med, känns som han vill bevara sig själv som otroligt mystisk på nåt vis. Eller så är han labil som attan i det senaste jag skrev ser jag någon som håller på att tappa det totalt.., och jag vet att jag låter elak, men jag skiter faktiskt i det.

    Jag tror han är lite kameleont, han kanske är supergullig mot sina kompisar och flinar upp sig såpass att ingen skall misstänka något. Någon problematik har han ganska uppenbarligen och säkerligen något bakomliggande . Han som alltid sagt att han aldrig brusar upp, aldrig tappat det osv. Jag känns ju som ett under av lugn trots att jag har lätt att tappa tålamodet och bita ifrån? men jag presenterar mig inte som en lugn person som sällan tappar det. Han fortsatte diskutera trots att jag tyckte vi kunde höras ikväll eller nåt då jag var lite upptagen. Så helt plötsligt känner jag mig lite pressad och utskälld. Och diskussionen liknar något som sker mellan 2 barn. Samtidigt tappar man ju lite respekten för människan?.

    Här är det sista efter jag sagt att jag var upptagen under dagen

    Han: Klart som fan jag blir hispig när du aldrig ger dig.

    Jag: Att nån genuint brydde sig om dig är inget att bli hispig över.

    Jag tror helt opsykologiskt att det där är något som finns hos sig själv som blir jobbigt när jag undrar, som du skyddar och som blev kämpigt nu. Och vad det är vet bara du. Så, nu cyklade jag nog av vägen ordentligt ????

    Vi hörs ikväll eller nåt, men du kan ju fundera lite?för jag tror inte jag är haken här.

    Han: Du kunde inte låta bli alltså? Sluta analysera mig snälla.

    Jag: Det gör jag inte, jag sa vad jag tänkte och kom fram till. Precis som du får.

    Han: Tyck och tro vad du vill, man kan du snälla låta bli att skriva det till mig? Jag är inte intresserad av det, trodde det framgått nu.

    Jag: Visst, det var som sagt min tanke när jag analyserade vad jag skrivit till dig. Men jag kanske inte får reflektera över mig själv heller

    Han: Det får du, men varför måste det här bli en terapichat? Jag vill inte!

    Jag: Jag berättade vad jag kom fram till, gentemot mig själv. För jag ser inga konstigheter i det jag skrev. Mest omtanke? om nån som inte verkar ha det så enkelt just nu. Så det var ingen terapi för dig. Det får du ta med din psykolog. Nu kom kattköparna

    Han: Tack. Jag upprepar - jag vill inte prata om problem, vare sig dina eller mina. Jag vill inte prata om hur jag mår, varför jag är som jag är, vad det beror på, hur länge det är så. Är det ok? Jag har ingen som helt jävla ork till det och jag önskar att du bara kan respektera det och sluta direkt.

    Jag: Nu får du nog läsa vad jag skrev. För jag skrev inte om dina problem eller mina. Lugna ner dig, vad är det med dig?

    Han: Du berättade om vad du kom fram till gentemot dig själv, jag vill inte höra det. Detta ska inte vara terapi på något sätt. Jag vill inte prata om problem eller varför saker är på ett eller annat sätt. Kan du respektera det eller inte? Ja eller nej? Läs igenom allt i de två senare chattarna och gör tvärtom, sluta fråga mig en massa saker.

    Jag: Jag frågade dig faktiskt inget alls

    Han: Du frågade inget om hur ofta jag har sån perioder? Hur långa de är? Om jag är manodepressiv?

    Jag: Jo det frågade jag i början?av ren omtanke. Men du väljer att se allt som det mest negativa av allt. Lugna ner dig lite?jag tror kanske att ingen mer än du tar ditt mående på samma extremt privata nivå som du gör. Men när du berättar att du stänger in dig i perioder och kommer att försvinna är det Väl inte så märkligt att man undrar?vad jag ska förvänta mig. Om du försvinner ett halvår eller en vecka?

    Å sen svimmade han nog. Jag själv känner mig helt slutkörd iaf. Och jag skrev säkert många fel, men vaffan.
  • Anonym (Hanna)
    Vandraren80 skrev 2021-11-21 16:42:34 följande:

    Intresserant... När du var snäll, försiktig, och ödmjuk mot honom så ignorerade han dig utan svårigheter. Men nu när du är lite hårdare mot honom så känner han sig uppenbart kränkt och verkar nästintill panikslagen emellanåt. Men trots det så bara fortsätter han. Han verkar rent av mer verbal än på länge?

    Äh jag tycker att du överlag diskuterar vuxet med honom, visst märks det ibland att du är upprörd, men det är inte konstigt. Det är han som verkligen börjar tappa det. Hans mask börjar glida av så att säga..

    Jag förstår att det är jobbigt, speciellt i kombination med övrigt du har att göra idag. Så blir det för mycket så släpp det (känns oavsett som om det börjar komma till den punkten?) Men ska jag vara ärlig så är du inte taskigare än vad han varit mot dig.

    Jag försöker att inte slänga ut hobbydiagnoser till höger och vänster, men han känns faktiskt mer och mer åt narcissisthållet. Hans defensiva sätt att reagera. Han bryr sig uppenbarligen inte om ifall ni bryter kontakten och aldrig pratar med varandra igen, men han bryr dig tydligen om hur du ser honom, och att du nu fått en glimt av honom bakom fasaden. Det passar lite in med hans kameleont-beteende som du nämner. Nu är jag eventuellt ohälsosamt analytisk förstås.

    Ja han kan nog ha svimmat, eller fått ett litet ursinne.


    Känner också så, nu bröt han med mig helt. För att sedan dyka upp igen. Jag bad att vi tar detta en annan dag för jag är helst slut och det vill inte han?när jag sa IGEN att ?jag sa att jag inte hade tid?, så svarade han rakt ut att ?jag skiter väl i om du inte har tid, är väl bara att skita i att svara?

    Ja, antingen Narcissist är han. Bara han han och han.

    Sen när jag ändå pratade och sa ?ok hur fortsätter man från nu då? då var jag ältande och saknade taktkänsla.

    Känns som han inte får ihop något alls? det finns ingen logik. Bara som ett monster i mitt huvud
  • Anonym (Hanna)
    Anonym (Stolt eller?) skrev 2021-11-21 16:53:29 följande:

    Oh herre gud!

    Låt honom vara för allt i världen. Ska han behöva bli arg för att du ska förstå att han bara vill spela i lugn och ro med dig utan att bli hobby diagnostiserad eller behöva öppna upp sig totalt?

    Från början har han troligen varit trevlig och artig och därför släppt in dig en bit i hans liv. Tex att han är trött, har mycket på jobb. Snackat lite sex osv.

    Detta har du tolkat och analyserat i veckor nu och ger dig banne mig inte förren du får?? Vad? Vad är det du vill med honom? Tror du att ni kan ha en relation? En kk? Kompis?

    Han är för mig tydlig med att han inte är intresserad av fig mer än för att spela Word feud, men du fortsätter forcera som en ångvält. Jag tycker uppriktigt synd om honom. Dessutom blir han kallad narcissistisk av andra signaturer här, tolkat enbart genom din text och dina analyser.


    Du kan ju få hans nick så kan du beklaga hur otroligt synd det är om honom. Det behöver han säkert?Eller så kan du ju läsa mina inlägg i tråden och se hela sammanhanget
  • Anonym (Hanna)
    Anonym (Stolt eller?) skrev 2021-11-21 16:53:29 följande:

    Oh herre gud!

    Låt honom vara för allt i världen. Ska han behöva bli arg för att du ska förstå att han bara vill spela i lugn och ro med dig utan att bli hobby diagnostiserad eller behöva öppna upp sig totalt?

    Från början har han troligen varit trevlig och artig och därför släppt in dig en bit i hans liv. Tex att han är trött, har mycket på jobb. Snackat lite sex osv.

    Detta har du tolkat och analyserat i veckor nu och ger dig banne mig inte förren du får?? Vad? Vad är det du vill med honom? Tror du att ni kan ha en relation? En kk? Kompis?

    Han är för mig tydlig med att han inte är intresserad av fig mer än för att spela Word feud, men du fortsätter forcera som en ångvält. Jag tycker uppriktigt synd om honom. Dessutom blir han kallad narcissistisk av andra signaturer här, tolkat enbart genom din text och dina analyser.


    I övrigt om du nu missat det är det han som tjafsat och huggit hela dagen. Trots att jag sa att jag inte ville?
Svar på tråden Legat med få?