Legat med få?

Är det så?

Så himla skönt, och välförtjänt efter allt detta tycker jag.

Nej sant det, det är kanske inget man vill annonsera ut till kollegorna, åtminstone inte alla.

Hmm, ja det är absolut något tonårsaktigt över mycket av hans beteende. Man skulle kunna kalla det emotionellt omogen? För tonåringar är ju generellt det, det är väl därför deras känslor är överallt hela tiden?

Hehe ja, det är intressant det där med hur folk gillar att döma. Det är tur att man har svart bälte i "The art of giving zero fucks" ;)

Sen är det ju ingen nyhet att internets anonymitet ofta tar fram det värsta hos folk, eftersom att det inte finns några konsekvenser. I det avseendet tycker jag inte att FL's anonym-funktion är särskilt bra då den kan inbjuda till ytterligare smutskastning. Fast den har såklart sina fördelar också, så det är ett tveeggat svärd.

Vad bra att du gillar hur han tänker, för han och jag tänker väldigt lika :)

Ja det kommer säkerligen att gå upp och ner, och du kommer att få dina dips, det är naturligt. Men sålänge man märker att det går åt rätt håll så kan man ju ofta ta det. Och att det dessutom går fortare än du trodde är ju bara ett rejält plus.

Ja jag tror inte att någon av oss är helt fel på det gällande honom. Som du säger så hade det nog blivit skitjobbigt för dig i längden, och det hade kanske slutat som någon slags destruktiv medberoende-grej. Nej han får ta ansvar för sitt eget mående precis som alla vi andra.

Ah,nu är jag rätt ny på FL. Det var faktiskt lite av nyfikenhet som jag reggade mig, hade halkat in här ett par gånger nör man googlade på saker. Jag såg det faktiskt lite som ett experiment för när man är uttråkad i vintermörkret haha. Men insåg sen att det trots namnet diskuteras ett rätt brett spektrum av ämnen här. Jag kan tänka mig att det var riktigt bra när det var bättre modererat.

Den här tråden gled jag ju också in i av nyfikenhet, sen blev jag kvar i den hehe.

Det var tråkigt att höra, angående syskonbiten. Jag tänker inte fråga vidare om det, känner att det kanske är för privat för ett publikt forum? Men ja, tråkigt som sagt.

Ja det är lustigt hur vårt sätt att se på saker, och människor, förändras när vi får lite distans. Men det är ju en bra förbättring på bara några dagar.

Ah, ja det kan ju nog vara jobbigt om man har lätt för det. Men som vi sagt innan sår ju självinsikt ett oehört plus där, för du vet varför du har lätt för att bli det, och det är ju värt mycket.

Nej han känns inte som en fysiskt farlig person, men farlig på andra sätt säkerligen. Speciellt om man då har lite fallenhet för att hamna i medberoende.

Angående familjelivsexperimentet.. Jag kan väl inte säga att jag kom fram till något banbrytande direkt. Det bekräftade väl en del saker jag redan trodde. Bl.a hur starkt folk klamrar sig fast vid och utgår från sitt perspektiv/grupp/ideologi/norm/erfarenheter/trauman och ofta omöjligen kan se saker från annat håll än sitt eget. Jag förhåller mig dock ödmjukt där eftersom att jag säkert själv är skyldig till att vara "vinklad" ibland, men jag försöker att inte vara det.

Vi har ju lite av en mobbingkultur i Sverige, och att döma av vad folk från andra kulturer säger så är vi lite unika där. Folk anser sig ha rätt att tvinga på andra människor sina sätt att leva och se på saker, och kan ibland gå rätt långt för att tvinga in folk i "rådande normfack". Något som även det ofta återspeglas på forum som FL.

Men ska väl också tillägga att mina erfarenheter här inte bara är negativa. Det finns en hel del schyssta, intressanta, och smarta människor som skriver här.

Förståeligt, så du är just nu här mer än vanligt för att underhålla dina fans? :)

Jo man är ju lite känsligare och mindre rationell när man är såpass trött. Det kan jag relatera till. Även om man inte har något sådant att brottas med så är ju inte den kognitiva förmågan på topp hehe. Och en natts (eller dags) sömn kan göra väldigt mycket. Det där med att man får stunder av tvivel och är frestad att be om ursäkt kan jag känna igen. Har inte varit i exakt din sits, men t.ex med exet jag nämnde innan kunde jag få liknande impulser, fast jag visste att det inte varit någon bra ide. Tack och lov så gick de över fort. Skönt att det verkar vara samma för dig.

Labil verkar han definitivt vara. Sen verkar han ju mer hålla folk på avstånd. Men skulle han känna sig trängd irl så hade han säkert kunna bli rejält otrevlig.

Du, det är faktiskt sant. Flashback har en hel del "speciella" människor, och som du säger udda åsikter och ämnen. Men t.o.m där är diskussionerna betydligt mer vuxna, och påhoppen inte alls som här.

Ja precis så är det. Man behöver inte avvika särskilt mycket från de oskrivna normerna för att bli rejält utmobbad. En kompis sa en grej en gång som fick mig att haja till lite. Han sa att i Sverige så kan folk t.o.m bryta mot juridiska lagar (ofredande, trakasserier, förtal etc) för att upprätthålla oskrivna normer. Det är rätt galet när man tänker på det.

Haha jepp jag har också fått lite fans här nu. Ja vi får kanske sätta av en stund under helgen för autografskrivning ;)

Jag känner igen det där med jobbmaraton, jag brukar också behöva några dagar efter en intensiv jobbperiod.

Det har nog mycket med separationsångesten att göra, låter logiskt, speciellt om du har lite fallenhet för separationsångest. Att känslor liksom stundvis går över logiken. Det är ju en fin egenskap att det känns jobbigt för dig att han mår som han mår. Sen landar det ju ändå i att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt går ju inte. Man kan leda en häst till vatten men man kan inte tvinga den att dricka.

Och ja, som du säger så kanske han är fullt tillfreds och mår bra i sin isolation. Dock så förklarar det inte varför han då uttrycker depression på det sättet han gör. Men men.. Han är ansvarig för sitt liv, ingen annan.

Ja att låsa sig så är väl ganska vanligt. Det är väl lite som om man t.ex känner sig fysiskt hotad på något sätt, då får man ju en ett väldigt tunnelseende, man tappar lätt mycket av överblicken så att säga. Inte samma sak såklart, men vet inte om det är lite liknande princip i en verbal situation som er.

Jo det var ju min bild också av folk på FL. Jo man tycker att nivån borde vara något högre. Men jag antar att de kategorierna av människor inte är mindre dömande än någon annan. Mobbingkulturen och filosofin att det är okej att attackera andra för att de ser saker annorlunda verkar genomsyra det mesta. Jag minns själv för ett antal år sedan när jag blev ganska aggressivt ifrågasatt av en dåvarande kollega för att jag inte hade skaffat eller planerade att skaffa barn. Den här personen ifrågasatte det som om mitt val var en direkt attack mot honom. Jättekonstigt verkligen.

Oj, ja det låter inte som något kul att bli indragen i på jobb. Smart val att hålla dig utanför det där. Jag är ganska förskonad från sånt på mitt jobb tack och lov, men på tidigare jobb har det absolut förekommit. Jag är likadan som dig där att jag inte blottar mitt privatliv lättvindigt, speciellt inte om de uppför sig som kollegorna du pratar om. Ofta när jag möter sådana människor så lyssnar jag mycket, och eftersom att den typen av folk ofta har svårt att vara tysta så är det inte ovanligt att det slutar med att jag vet allt om dem men de vet knappt något om mig, ofta ganska poänglöst men lite intresserant. Jag kan personligen inte förstå hur man kan vara så fokuserade på vad andra i ens omgivning lever för liv eller vilka personliga val de gör. Hur hittar man energin till det liksom? Jag tror personligen inte att sådana människor är nöjda med sitt liv, och då är det lättare att klanka ner på andras än att titta på sig själv i spegeln och börja nysta i de problemen. Det är den enda anledningen jag kan komma på.

Visst, just nu pratar iofs du och jag mycket om någon annan person, men det är ju tillfälligt och lite i terapi/bollsplankssyfte, och dessutom högst tillfälligt, så det är inte riktigt samma sak. :)

Just det, handstilen ja. Jag får nog slipa lite på min också, tror inte att mina kråkfötter riktigt är värdiga för autografer åt denna sofistikerade samling fans. :D

Skönt att du är ledig en del i december, låter som att det är välbehövt.

Jo nog beror det även på att du genuint bryr dig om honom. Det där kan man ju (tyvärr) inte stänga av på beställning.

Nej han är säkerligen inte tillfreds med sitt mående. Men vem vet, kanske kommer han en dag till en punkt när han är redo att ta tag i sig själv. Jag tror någonstans att folk själva måste komma till de insikterna själva. Ingen kan övertala dem till det och ingen kan hjälpa dem förrän de själva kommer dit. Det är åtminstone vad jag tror. Jag var själv i en ganska "mörk" period för ett antal år sedan. Det fanns flera anledningar, och även om jag nånstans visste om att jag inte var på någon bra "kurs", så hade jag inte styrkan att vända det, och ingen kunde hjälpa mig. Jag vet egentligen inte hur eller varför, men en dag bara bestämde jag mig att "detta funkar inte". Det involverade flera steg, som att steg för steg gå tillbaka till den relativt hälsosamma livsstil jag alltid levt. Det blev bra till slut, och jag kom faktiskt ut mentalt starkare och robustare, och även mer medveten om mina fel och brister.

Jag blev lite långrandig där, men poängen var att jag tror inte att det spelade någon roll vad någon annan gjort, jag behövde komma till den punkten själv. Kanske är det samma sak för honom? Vem vet..

Nej han kände sig nog hotad på riktigt där, även om han säkert logiskt förstod att du inte var något riktigt hot så reagerade hans kropp och huvud som om du var det.

Urgh.. Jag förstår precis vad du menar angående dina kollegor, och tyvärr så känner jag till typen. Det där med att de känner att de måste "överträffa" dig (och säkert varandra med) i vem som har det stressigast etc är ett ganska välkänt fenomen. Som du säger så det inte som att de frågar något av välmening.

Och det där med att berätta hur duktiga de är osv, jepp känner igen det också. Jag vet inte.. men jag VILL tro att om man kör på din linje, och lägger fokus på att göra ett så bra jobb som möjligt, och inte påpeka varenda lite grej man gjort, så kommer man att lyckas bättre, rent långsiktigt. Typ att man visar sin kaliber med handlingar istället för ord (läs:skryt). Det blir väl inte alltid så, men jag vill ändå tro att det oftast gynnar en mest.

Haha nej han hade nog inte blivit jättesmickrad om han läst den här tråden. :D

Jepp, handstilsträning blir definitivt ett fokus denna helgen. Jag får träna lite och sen infoga ett foto här på min autograf, så får du bedöma om den håller måttet ;)

Ja efter vad du beskriver om jobbklimatet så förstår jag att det gör gott att få koppla bort det lite.

Jo det är klart att det är en jobbig känsla att du aldrig får veta hur det går med honom och hans issues. Utsikten känns ju sådär, och kan tänka mig att komma till någon slags insikt för sent kan göra en mer deprimerad. Kanske känner han nånstans att "tåget har gått" liksom, och visst det är ju en massa år "slösade", men bättre att börja fixa ihop sig sent än aldrig. Så hoppas för hans egen skull att han åtminstone får lite balans på tillvaron så småningom.

Ja det är absolut lätt att komma in i självömkan när man gåt igenom sådana perioder. Det låter inget vidare alls. Att göra en genomförandeplan som ni gör på jobb låter ju ändå som en bra grej. Det är ju något som du kan och är bekväm med. Och bevisligen funkar de, annars hade ni ju inte använt dem på ditt jobb. Det är ju bra att ha något att sikta på sådana lägen, och att sätta delmål osv. Att prata med någon man inte känner över nätet kan nog vara lättare än någon som känner en, åtminstone i vissa lägen. Man känner sig väl kanske mindre exponerad och så?

Ja iochmed att du jobbar med det du gör så hade du säkert kunnat pusha och gräva om du velat. Nej jag vidhåller att du inte var pushig alls. Håller med där att även ytliga vänner eller kollegor hade tröttnat om han höll på så.

Precis, det var väl just bristen på svar som i längden blev ohållbar. Han tyckte säkert att han var hur uppriktig som helst, men "det är såhär bara" är inget svar.

Det går trögt med handstilen. Ojoj det var inte igår man körde sån gammaldags renskrivning i lågstadiet. Minns att jag traglade med det en hel del, så det blir till att jobba hårt på det nu.

Tillägg angående folket på ditt jobb:

Jo det är ett glimrande exempel på vår fina mobbingkultur. Jag kan verkligen inte annat än att se ner på människor som håller på så. Själv känner jag att mitt eget liv är tillräckligt att hålla reda på, så folk som har all den energin att lägga på vad andra människor gör och inte gör, försöka "läxa upp" folk, trycka ner, etc. De måste ha så himla tomma liv. Som du säger, sköt er avdelning, gör det ni får betalt för. Av alla saker så är det nog den biten som förbryllar mig mest när det gäller människor.. det här fokuset att försöka mobba och kontrollera andra.

En fundering skulle kunna vara att vi helt enkelt har levt för tryggt under för lång tid i Sverige. Vi har inte haft några riktiga problem på över hundra år, så vi skapar egna. Jag vet inte, kan inte riktigt förklara detta irrationella beteende, varför folk aktivt strävar efter att göra saker och ting värre än de behöver vara, t.ex på arbetsplatser.

Ah ja, såna tankar är nog ganska naturligt att få ibland. Konstigt nog har jag inte fått någon 40/41 årskris (ännu!), men däremot hade jag lite ålderskris både vid 30 och 35. Men visst får man lite panik ibland av hur fort tiden rusar..

Jo, en del av det där kan ju vara lite försök att rättfärdiga saker till sig själv. Som du säger så har han ju ändå insett något eftersom att han sökte till psykolog. Kanske var det jobbigare än han trodde, och slutade gå dit? Jag kan tänka mig att det ibland kan behövas några "försök" innan man faktiskt gör sig mottaglig för terapin, det är ju ingen quickfix direkt.

Jo just middagarna och allt det där var ju märkligt, det var så mycket som inte gick ihop där liksom.

Ja men visst kan offerkoftan kännas varm och go, det går inte att förneka. Sålänge det inte blir ett vardagsplagg år efter år så är det inget konstigt att man behöver ta på sig den ibland och värma sig lite med den. Struktur är en annan grej som nog många behöver när de inte mår så bra. Jag kan absolut räkna in mig till den skaran.

Ja jag försöker också se det positiva hos folk, och försöker alltid utgå från att de är ärliga (åtminstone någotsånär) tills de bevisar motsatsen. Tyvärr då är det förvånsvärt många som bevisar motsatsen. Tror absolut att det kan ligga något i det där att de känner att de inte kommer åt dig. De andra babblar väl på så mycket att det finns hur mycket "ammunition" som helst att använda mot dem. Men säger du inget och inte gör några missar i jobbet så hittar de inget. Lite knäppt hur folk funkar där.Och det låter absolut som att de kanske har jobbat där lite för länge.

Jag tycker också att det är intressanta tankar, det där med att vi inte är evolutionärt skapta för dagens samhälle. Jag tror det ligger mycket i det. Och som du säger så är det väldigt mycket djur i oss, hur ovilliga vi än är att inse det. Status och hierarkier finns ju överallt, och de påverkar vårt mående väldigt mycket. Det där kan man helt klart nörda ner sig i. :) Om du inte sett den så är "Din Hjärna" med han kändispsykologen Anders Hansen väldigt bra, han pratar en del om de sakerna, och om stress i det moderna samhället etc, den finns nog fortfarande på Svtplay tror jag.

Jag har tappat myyycket av den där skrivstilen, så det går trögt måste jag säga. Hur går det själv? Redo för lite autografskrivning snart? :D

Hanna: Ja det är ju skönt att veta att man har någon att gå till som gått igenom det där. Så räkna med att jag tar det erbjudandet den dagen verkligheten om hur gammal man blivit slår mig i huvudet och livet rasar ihop som ett korthus, du kanske ska ha en handlingsplan redo för mig redan innan. ;)

Ja man vet ju aldrig, han var ju vag även med det där att höra/inte höras. Svårt att veta om han är en sån som väldigt lätt släpper folk och går vidare, eller om han är en sån som kan poppa upp efter X antal månader. Skulle jag våga en vild gissning så känns det väl ganska osannolikt, men vem vet?

Nej jag förstår att den stressen inte är kul alls. Och byta jobb gör man ju inte i en handvändning, men förhoppningsvis så hittar du ett nytt ganska snart. Du är ju i en ganska bra bransch när det gäller jobböppningar vad jag förstår.

Ahh! Då hänger jag med haha. Nu när du nämner filmen så ringer det faktiskt en liten klocka uppe i hjärnkontoret. Jamen klart att du måste leva upp till stalkerarketypen fullt ut. Förstår att det måste ha varit kallt dock. Hoppas åtminstone att du har en bra kikare. Sen kan du ju sätta lite lappar på hans bil eller nåt av hans fönster, och skriva lite välmenande saker som "Glöm inte köpa mjölk, jag ser att du börjar få ont om det i kylen /Puss från H"

Lite sånt, omtänksam stalking ;)

Nämen se där! Ja nu kunde jag också citera.

Man tackar, det känns bra att veta att man har eventuell framtida behandling säkrad när väl krisen kickar in. Men oj, helt plötsligt blev man patient, se där. Då så, då får vi väl börja fila på min genomförande plan snarast. 

Jo det är lite märkligt att han inte blockade dig. Svårt att veta vad som försiggår i hans huvud. Kanske har han rättfärdigat och/eller dissocierat från hela grejen och helt och fullt anser att allt han sa och gjorde var helt normalt och befogat. Det är lustigt vad människor är kapabla att rättfärdiga ibland, se bara på folket på ditt jobb.

Ja ilskan är betydligt lättare än sorg, precis som du säger så kan det rentav kännas lite skönt att vara arg och ranta om det osv. Sorgen däremot är jobbig. Jag gissar att du är bekant med de 5 nivåerna av sörjande (förnekelse, ilska, sorg, acceptans, och nåt mer däremellan tror jag). Ska man gå efter den mallen så är du förbi ilska-fasen, men ja, det där är säkert inte hugget i sten, vi är alldeles för olika som individer för det.

Ja även om den här andra killen verkade helt sund och normal, och rar och bra på alla vis, så kan vi ju inte styra vem vi liksom blir nyfikna och/eller intresserade av. Det är väl ingen som riktigt lyckats förklara det där riktigt. Antingen triggas ens nyfikenhet/intresse eller så gör det inte det.

Det kan ju också vara så att du inte är riktigt mottaglig för någon ny än, vem vet, kanske släpper det om ett tag.

Nej det är såklart säkerligen inte lätt att byta jobb nånstans idag, speciellt inte med alltför många sökande per plats. Hoppas att du lyckas hitta något snart, så att du slipper dramat där.

Haha ja stå där i kylan och försöka skriva med kalla fingrar, samtidigt som du såklart inte ville missa något av ditt stalking-objekt. Men de kokade kaninerna måste ha värmt lite åtminstone. :)

Du, det är en bra fråga. Omtänksam stalking som behandlingsform.. Och om den finns, fungerar den även som behandling av ålderskriser?