Har nyss börjat träffa en kille på 44 år.
Jag har haft sex med ca 25 pers och haft några långa förhållanden. Han har bara haft ett förhållande på 4 år men bara haft sex med ca 11 st. Han verkar verkligen vara en person som gillar sex är inte typen som tackar nej som singel om man säger? så varför är de så få? Eller är det ett normalt antal för en kille som inte verkar vara direkt pryd men ändå ser bra ut
Jo absolut, det är ju bra att han är öppen med sitt dåliga mående. Sant att vi killar inte alltid är jätteöppna med sånt, så det tyder ju på att han känner sig bekväm med dig. Men såklart, det är ju tråkigt om det rinner ut i sanden. Lite bör man ändå anstränga sig, åtminstone höra av sig över text, det hade jag också tyckt.
Och iom att du har en tidskrävande hobby så passar det ju desto bättre. Då ger ni båda varandra space. De flesta verkar vilja gå "all-in" och typ hänga fast vid varandra, så det borde han ju uppskatta hos dig. Men ja.. Lite kontakt borde han ju fixa tycker man. Kan förstå att den biten känns lite jobbig och att du känner dig lite bortvald, tråkigt :(
Men ang eventuell raggning/internetraggning så håller jag med om att du borde kunna känna dig lugn där.
Inte lätt det där med relationer.
Nu ikväll skickade han en spelinbjudan men ingen text alls eller något. Och jag vill inte verka för på heller så jag bara spelade och skrev inget. Inte han heller tyvärr. Jag vill inte vara tjatig eller pressa just nu.
Nej jag tycker det är bra att han också behöver lite egentid men inte 24/7 som nu. Positivt också att han väljer att prata om det, ändå tror jag han mår sämre än han kanske säger. Men jag känner mig som sagt väldigt bortvald.
Tror också att det inte direkt är så att han träffat någon annan, men hade ändå varit skönt att höra det från honom. Frågade förra veckan ?har du tröttnat på mig? och han svarade ?verkligen inte, men jag är så trött och mår dåligt?.
Kanske bara får ge honom lite tid, även om det är minst sagt superjobbigt.
Se där.. Alltid något, även om man kanske önskat att han skrivit något, åtminstone något enkelt, man behöver ju inte bli superdjup liksom.
Nej egentid 24/7 lär ju på sikt omöjliggöra någon form av relation. Det kan absolut vara så att han mår sämre än vad han säger, hans beteende hintar absolut åt det. Jag tycker att det låter som att du visar honom väldigt mycket tålamod.
Det här med dåligt mående kan ju verkligen få folk att uppfattas som väldigt kalla och egoistiska även om de egentligen inte är det som person. Inte så konstigt kanske att man automatiskt blir självcentrerad när man har mycket bry med sig själv. Men det kommer ju ändå till en punkt när han måste inse att det finns en annan människa med i bilden också.
Så ja, att ge honom tid kanske är det som behövs. Och hoppas att han kan "snap out of it" så att säga.
Först vill jag säga, stort tack för att du orkar svara både trevligt och konstruktivt. Det betyder mycket.
Mycket möjligt att han mår sämre, han jobbar ca 10 timmar per vecka även helger och har så gjort ett tag. Plus att han även om han säger att ?nu är jag ledig, ska bara ligga hemma på soffan och beställa hem mat? så har han ändå inte hållt det utan jobbat ändå. Nu i helgen passade han barn o h gjorde aktiviteter, troligtvis bestämt sen länge men ändå. Jag ser inte riktigt hur han får ihop någon återhämtning alls.
Jag har varit riktigt utbränd för många år sedan, på nivå att jag inte ens kunde gå ut med soporna för jag hittade inte hem igen. Så jag känner ju igen en del saker i den processen såsom han håller på nu? sista rycket innan det ?smäller?, dvs att bete sig som en maniker gällande jobb ?bara göra det sista, bara få gjort detta med? och detta, och detta?. I det finns ju knappast tid för så mycket annat. Vet dock att han träffat vänner och så, ätit middag hos dem mm. Gissningsvis vänner som fattar att det inte står så bra till. I den snurren finns ju inte så mycket annat.
Jag försöker tänka tillbaka om det varit nåt som varit sämre det sista men snarare var allt på topp. Oh enligt honom har han inte tröttnat.
Jag tänkte kanske ge honom tills nästa vecka, då har det gått 2 veckor. Och samtalet kommer att bli i text då han bor en bit bort. Men vette fasen vad jag ska skriva. Vill ju inte skälla eller anklaga. Samtidigt behöver jag sätta ner foten. Tänker att han kan erkänna att han mår skit, att han sökt psykologhjälp osv borde det inte vara jättesvårt att skriva en rad att ?jag har rasat här, hör av mig när jag mår bättre?.
Nu läste jag inte svaren du fått för det var för många.
Vad har det för betydelse hur många man haft sex med? Varför ens nervärdera någon som haft mindre sexpartners än dig?
En arbetskamrat träffade en kvinna. Hon var helt sextokig och pratade bara om sex och vad hon gjort tidigare och med vem. Han blev helt knäckt. Det enda han pratade om på jobb var alla hennes krav och funderingar kring hans tidigare sexliv och han kände sån press att han ville skaffa Viagra. Det visade sig sen att han hade prostatacancer och nu kan han inte ens få upp den. Hon var snabb med att dumpa.
Själv har jag haft sex med närmre 100 män och det skäms jag så extremt över. Skulle aldrig i hela livet säga det till någon. Det är inte kvantiteten som räknas utan kvaliteten.
Ärligt talat så tror jag inte att det kommer att fungera om du fortsätter jämföra antalet sexpartners med killar du dejtar, men önskar er ändå lycka till
Såklart, ingen fara alls. Hoppas att det är till någon liten hjälp åtminstone, eller åtminstone som någon slags bollplankseffekt.
Hmm det låter som att han har många bollar i luften trots att han verkligen bara vill ta det lugnt. Gissar att han har ett krävande jobb där de ringer in honom på hans lediga tid? Eller lägger tunga deadlines? Sen det där med barnpassning mitt i alltihop.. Ja det kan ju förstås vara något han lovat sedan en tid tillbaka. Eller så har han kanske överlag svårt att säga nej till vänner och folk i sin omgivning? Nu är det en ren gissning, men får lite vibbar att han kanske sätter andras behov före sina egna behov (inkl att träffa dig). Vissa gör ju så för att de tror att det förväntas av en. Och ja, resultatet noll återhämtning.
Ja utbrändhet som den du beskriver låter verkligen inte som någon picknick. Har själv bara haft vad jag tror var förstadiet till utbrändhet. Men nej det känns ju inte bra att du står utanför och liksom ser tecknen på liknande som du gick igenom.
Så nästa vecka har det gått två veckor sen ni sågs sist? Eller hördes av? Det är rätt länge oavsett vilket. Tycker som sagt att det känns som att du varit väldigt tålmodig. Skulle det komma till det så kan du ju gå mjukt fram, lägga fram mer eller mindre precis hur du känner. Typ genuint men inte anklagande.
Men hoppas såklart att han kommer till sans innan dess. Som du säger, åtminstone berätta om han nu rasat.
Avsluta kommer jag inte att göra, däremot går det inte riktigt ihop
Du borde skriva i på din dejtprofil att att du enbart intresserad med män som legat med 30 personer och uppåt. Ju fler ju bättre
Imorgon har det gått en vecka ganska exakt. Då frågade jag hur det var och han berättade att han hade haft så mycket att göra och att det bara fortsatte osv. Sen skrev han ?försvinner nu men nog åter ikväll??. Men han dök aldrig upp och sen dess puts väck. Då skullebhan handla inför barnvaktsehelgen, de skulle göra massa halloweenaktiviteter.
Jag vet inte om det är jobbet eller han själv som pushar så hårt, upplever att det är mycket han själv för även lediga dagar sitter han hemma och jobbar. Som om han inte kan släppa. Även de där lediga helgerna och dagarna som är ganska få sitter han så, och har middagar och annat planerat. Men verkar också som han bli inringd.
Jag blir otroligt frustrerad av att se det, har gjort det på många innan och samma svar precis innan kraschen ?jag känner min kropp?bla bla bla?. Grejen är ju att man inte gör det det sista inpå?allt snurrar på ännu fortare innan det rasar.
Jag vet inte riktigt hur jag skall lägga fram det, jag vill göra det snällt, pedagogiskt och förstående. Samtidigt vill jag att han ska veta hur pissjobbigt detta varit för mig och att han betett sig som en stor skit, medvetet eller omedvetet. Tyvärr kommer jag nog knappast att få nån respons mer än ?vi har inte lovat varandra något, dra åt skogen om det ska vara såhär? med den attityden. Supersvårt helt enkelt
Jag hade många sexpartners upp tills jag var 22 ungefär. Därefter bara med de jag verkligen trott på för ett långvarigt förhållande. Det handlar om självrespekt för mig. Sex är viktigt för mig, det är intimt och det är en kärlekshandling. Jag kände att värdet på sex gick ner för mig när det inte var så noga med vem. Därför hade jag inte mer än 6 partners på 16 år. Sedan träffade jag kvinnan jag lever med nu.
Nu dras i och för sig mitt totala antal upp ordentligt av att jag passade på varje gång jag hade chansen som valpig finnig tonåring, men det är inget att imponeras av.