• bbarajag

    Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd

    Jag är förmodligen barnslig och omogen men snälla hjälp mig!

    Bor ihop med min sambo och hans 5åriga dotter som bor här varannan vecka. Det går helt okej oftast men vi har helt olika syn på uppfostran.. jag vill vara hård men rättvis medans min sambo inte alls är sån. Detta daltandet med denna 5åring gör mig galen!! Allting ska vara så puttinuttigt och bebis aktigt jämt. Hon blir ledsen för minsta lilla grej vilket gör att alla i hennes närhet (farmor, mamma, mormor, pappa osv) ska trösta och gulla bara för att hon (tex) inte får byta strumpor och gråter för det tills hon får som hon vill. Säger någon av mig och pappan ifrån så börjar hon grina ?ni är arga på mig..?. Då blir det ännu mer daltande och hon blir behandlad som en bebis samt att hon pratar ?bebisspråk?. Hon får nästan alltid som hon vill. Ibland styr hon mer över oss än vi styr över henne. Dock styr hon mindre när jag är i närheten.

    Igår tex, då ville hon inte tvätta bort ansiktsmålningen , då gråter hon för att hon är tvungen och skriker och vrider ansiktet. Jag ryter ifrån och säger att hon måste för att hon inte kan ha kvar det. Då grinar hon ännu mer för att jag tydligen är ?arg?. Förklarar att ibland måste man göra saker man inte vill. Denna ungen har verkligen inte alls fått någon slags uppfostran som innebär hård men rättvis.

    Inte nog med det. Pappan (min sambo) behandlar henne som om hon vore en bebis. Delar maten i små små bitar som om hon skulle sätta i halsen, får inte klättra eller springa för då kan hon slå sig (ett barn måste enligt mig få leka ordentligt och kanske slå sig för att lära sig av sina misstag) och ibland tillomed matar han henne?! Hon är fruktansvärt bortskämd och otacksam. Säger nästan aldrig ?tack? och förväntar sig att få saker jämt.

    På allt detta så är hon jävlig mot folk ibland och säger saker som är elakt men inte när någon annan hör.. Ibland hör dock pappan men han säger ingenting och jag får ibland säga till honom ?hallå??? Hon är även duktig på att räcka ut tungan åt folk.

    Denna veckan har hon varit extra jobbig och jag håller på att explodera snart.. hon får bete sig hur hon vill i hennes pappas, mammas, farmor och mormors närhet men i min närhet blir det mer regler. Vägrar låta ett barn styra över mig. Men måste ändå hålla in bromsarna gällande uppfostran då jag inte är hennes förälder.

    Har pratat med min sambo som anser att hon inte är bortskämd och att han inte alls daltar med henne. ?Alla 5åringar är såhär?. Kan väl inte stämma?? Ser ju mina syskonbarn som fått en hård och rättvis uppfostran och är super bra mot alla individer.

    Hur FAN gör jag detta på bästa sätt utan att explodera? Vad är okej för mig att bestämma och inte bestämma gällande henne? Är det okej för mig som styvmamma att skälla och försöka uppfostra?

    Inga pekpinnar tack ????

  • Svar på tråden Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd
  • Anonym (Lola)
    Anonym (?) skrev 2021-11-01 19:02:11 följande:

    Har du fortfarande kontakt med barnet?

    Hur gick det med "mammarollen" när ni gjorde slut?

    Finns det en ny styvmor nu?


    Vi har kontakt när vi ses i dörren då mitt barn ska vara med pappan. Vi småpratar och ibland kramas vi. På barnets initiativ. Jag och pappan har dålig kontakt så det blir tyvärr något som påverkar relationen till barnet. Mammarollen med bonusbarnet finns inte längre. Ingen styvmor finns, vad jag vet.

    Varför så intresserad av detta?
  • Anonym (Lola)
    Drottningen1970 skrev 2021-11-01 20:32:06 följande:

    Hur ser din relation till barnet ut idag?


    Ingen relation mer att att vi småpratar och ibland kramas då mitt barn är med sin pappa och överlämningar sker i hemmet ibland.

    Detta är jobbigt att vara bonusmamma som behandlar bonusbarn som egna barn, Man tar fullt ansvar och ger kärlek men helt plötsligt en dag sörjer man att man inte är tillsammans med mannen och så har man även barn som inte finns med i bilden längre.
  • Anonym (?)
    Anonym (Lola) skrev 2021-11-01 23:30:01 följande:
    Vi har kontakt när vi ses i dörren då mitt barn ska vara med pappan. Vi småpratar och ibland kramas vi. På barnets initiativ. Jag och pappan har dålig kontakt så det blir tyvärr något som påverkar relationen till barnet. Mammarollen med bonusbarnet finns inte längre. Ingen styvmor finns, vad jag vet.

    Varför så intresserad av detta?
    Ångrar du att du tog på dig en mammaroll som sedan togs ifrån dig?

    För att jag är intresserad.
  • Anonym (Alice)

    Alltså, ungen är fem år. Fem! Hur tusan förväntar du dig att en femåring ska bete sig? Det här är alltså ett barn som inte ens börjat skolan än och kommer inte vara särskilt mogen och förstående.

    Klart man inte ska dalta barn, men är man bara en "bonusmamma" och ryter ifrån för minsta lilla bör man kanske inte vara en del av det barnets liv. Femåringar kommer trilskas och vara dryga för att de är femåringar. 

    Trodde att det skulle handla om en dotter på kanske 20-23 år som fortfarande bodde hemma och vägrade växa upp. Men att kalla en femåring jävlig känns bara så oerhört lågt. Skärp dig.

  • Anonym (Teddy)
    Anonym (Lola) skrev 2021-11-01 23:30:01 följande:

    Vi har kontakt när vi ses i dörren då mitt barn ska vara med pappan. Vi småpratar och ibland kramas vi. På barnets initiativ. Jag och pappan har dålig kontakt så det blir tyvärr något som påverkar relationen till barnet. Mammarollen med bonusbarnet finns inte längre. Ingen styvmor finns, vad jag vet.

    Varför så intresserad av detta?


    Stackars barn.
  • Anonym (Hmmm...)

    Det enda du bör göra är att acceptera att Du inte är förälder och inte ska uppfostra alls, flytta och lev som särbo då ni träffas barnfria veckor eller flytta och gör slut!

    Det dysfunktionella liv ni lever nu skadar alla, men mest barnet!

  • Anonym (Lola)
    Anonym (?) skrev 2021-11-02 05:05:56 följande:

    Ångrar du att du tog på dig en mammaroll som sedan togs ifrån dig?

    För att jag är intresserad.


    Nej. Jag har lärt mig väldigt mycket av det. Men jag kommer aldrig kasta mig i en bonusfamilj snabbt som det blev sist. Då blir det att vara särbo ett bra tag och att familjerna växer ihop. Om det nånsin kommer att hända.
  • Anonym (Lola)
    Anonym (Teddy) skrev 2021-11-02 12:59:08 följande:

    Stackars barn.


    Ja, stackars barn. Därför man ska tänka länge innan man beblandar sig med en partner som har barn när man själv inte har det. Det gjorde inte jag och detta barn fick gå igenom ännu en separation. Hade jag gjort om det med erfarenheterna jag har idag hade jag aldrig blivit tillsammans med någon som har barn sen innan. Nu har jag barn själv och skulle absolut kunna tänka mig att bli tillsammans med någon med barn, men särbolivet är nog att föredra.
  • Tom Araya
    bbarajag skrev 2021-10-31 22:12:52 följande:

    Jag är förmodligen barnslig och omogen men snälla hjälp mig!

    Bor ihop med min sambo och hans 5åriga dotter som bor här varannan vecka. Det går helt okej oftast men vi har helt olika syn på uppfostran.. jag vill vara hård men rättvis medans min sambo inte alls är sån. Detta daltandet med denna 5åring gör mig galen!! Allting ska vara så puttinuttigt och bebis aktigt jämt. Hon blir ledsen för minsta lilla grej vilket gör att alla i hennes närhet (farmor, mamma, mormor, pappa osv) ska trösta och gulla bara för att hon (tex) inte får byta strumpor och gråter för det tills hon får som hon vill. Säger någon av mig och pappan ifrån så börjar hon grina ?ni är arga på mig..?. Då blir det ännu mer daltande och hon blir behandlad som en bebis samt att hon pratar ?bebisspråk?. Hon får nästan alltid som hon vill. Ibland styr hon mer över oss än vi styr över henne. Dock styr hon mindre när jag är i närheten.

    Igår tex, då ville hon inte tvätta bort ansiktsmålningen , då gråter hon för att hon är tvungen och skriker och vrider ansiktet. Jag ryter ifrån och säger att hon måste för att hon inte kan ha kvar det. Då grinar hon ännu mer för att jag tydligen är ?arg?. Förklarar att ibland måste man göra saker man inte vill. Denna ungen har verkligen inte alls fått någon slags uppfostran som innebär hård men rättvis.

    Inte nog med det. Pappan (min sambo) behandlar henne som om hon vore en bebis. Delar maten i små små bitar som om hon skulle sätta i halsen, får inte klättra eller springa för då kan hon slå sig (ett barn måste enligt mig få leka ordentligt och kanske slå sig för att lära sig av sina misstag) och ibland tillomed matar han henne?! Hon är fruktansvärt bortskämd och otacksam. Säger nästan aldrig ?tack? och förväntar sig att få saker jämt.

    På allt detta så är hon jävlig mot folk ibland och säger saker som är elakt men inte när någon annan hör.. Ibland hör dock pappan men han säger ingenting och jag får ibland säga till honom ?hallå??? Hon är även duktig på att räcka ut tungan åt folk.

    Denna veckan har hon varit extra jobbig och jag håller på att explodera snart.. hon får bete sig hur hon vill i hennes pappas, mammas, farmor och mormors närhet men i min närhet blir det mer regler. Vägrar låta ett barn styra över mig. Men måste ändå hålla in bromsarna gällande uppfostran då jag inte är hennes förälder.

    Har pratat med min sambo som anser att hon inte är bortskämd och att han inte alls daltar med henne. ?Alla 5åringar är såhär?. Kan väl inte stämma?? Ser ju mina syskonbarn som fått en hård och rättvis uppfostran och är super bra mot alla individer.

    Hur FAN gör jag detta på bästa sätt utan att explodera? Vad är okej för mig att bestämma och inte bestämma gällande henne? Är det okej för mig som styvmamma att skälla och försöka uppfostra?

    Inga pekpinnar tack ????


    Det du beskriver (om jag förutsätter att det stämmer) låter som en mardröm.
    Det låter som att flickan är bortskämd, curlad och bortklemad.

    Hur barnets fostran ska se ut är dock något som föräldrarna ska bestämma. Samtliga vuxna i barnets närhet bör delta i fostran och omsorg över de barnen som finns där, även om huvudansvaret ligger på föräldrarna.

    Däremot har du lika stor rätt att sätta regler som din sambo i ert gemensamma hem.

    Jag förstår att situationen är frustrerande och tär på ditt humör och tålamod. Men har du provat att använda ditt eget moraliska synsätt på fostran och gränser utan att skälla, höja rösten e.t.c? Att försöka upprätthålla en nivå (vissa regler, gränser för beteenden o.s.v) fast på ett trevligt eller neutral sätt.
    Även om jag är av den gamla skolan vad det gäller fostran, så tror jag inte på (och ogillar) när fostran tillämpas i ilska, med hårda röstlägen och ord. Syftet med gränssättning måste vara att hålla uppe humöret hos samtliga som berörs av gränssättningar.

    Detta är dock svårt att försöka komma tillrätta med om din sambo inte är på samma linje och tycker beteendet är okej.
    Kan ni inte komma överens om att ni behöver förändring och en gemensam hållning, så skulle jag nog råda dig att lämna förhållandet.
  • Tom Araya
    Anonym (Hmmm...) skrev 2021-11-02 13:13:16 följande:

    Det enda du bör göra är att acceptera att Du inte är förälder och inte ska uppfostra alls, flytta och lev som särbo då ni träffas barnfria veckor eller flytta och gör slut!

    Det dysfunktionella liv ni lever nu skadar alla, men mest barnet!


    Alla vuxna i barnets omgivning ska väl ta del i fostran, eller hur tänker du?

    Fostran hemma och totalt gränslöst på gården, hemma hos kompisar, på förskolan o.s.v, är det vad du förespråkar?
Svar på tråden Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd