• bbarajag

    Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd

    Jag är förmodligen barnslig och omogen men snälla hjälp mig!

    Bor ihop med min sambo och hans 5åriga dotter som bor här varannan vecka. Det går helt okej oftast men vi har helt olika syn på uppfostran.. jag vill vara hård men rättvis medans min sambo inte alls är sån. Detta daltandet med denna 5åring gör mig galen!! Allting ska vara så puttinuttigt och bebis aktigt jämt. Hon blir ledsen för minsta lilla grej vilket gör att alla i hennes närhet (farmor, mamma, mormor, pappa osv) ska trösta och gulla bara för att hon (tex) inte får byta strumpor och gråter för det tills hon får som hon vill. Säger någon av mig och pappan ifrån så börjar hon grina ?ni är arga på mig..?. Då blir det ännu mer daltande och hon blir behandlad som en bebis samt att hon pratar ?bebisspråk?. Hon får nästan alltid som hon vill. Ibland styr hon mer över oss än vi styr över henne. Dock styr hon mindre när jag är i närheten.

    Igår tex, då ville hon inte tvätta bort ansiktsmålningen , då gråter hon för att hon är tvungen och skriker och vrider ansiktet. Jag ryter ifrån och säger att hon måste för att hon inte kan ha kvar det. Då grinar hon ännu mer för att jag tydligen är ?arg?. Förklarar att ibland måste man göra saker man inte vill. Denna ungen har verkligen inte alls fått någon slags uppfostran som innebär hård men rättvis.

    Inte nog med det. Pappan (min sambo) behandlar henne som om hon vore en bebis. Delar maten i små små bitar som om hon skulle sätta i halsen, får inte klättra eller springa för då kan hon slå sig (ett barn måste enligt mig få leka ordentligt och kanske slå sig för att lära sig av sina misstag) och ibland tillomed matar han henne?! Hon är fruktansvärt bortskämd och otacksam. Säger nästan aldrig ?tack? och förväntar sig att få saker jämt.

    På allt detta så är hon jävlig mot folk ibland och säger saker som är elakt men inte när någon annan hör.. Ibland hör dock pappan men han säger ingenting och jag får ibland säga till honom ?hallå??? Hon är även duktig på att räcka ut tungan åt folk.

    Denna veckan har hon varit extra jobbig och jag håller på att explodera snart.. hon får bete sig hur hon vill i hennes pappas, mammas, farmor och mormors närhet men i min närhet blir det mer regler. Vägrar låta ett barn styra över mig. Men måste ändå hålla in bromsarna gällande uppfostran då jag inte är hennes förälder.

    Har pratat med min sambo som anser att hon inte är bortskämd och att han inte alls daltar med henne. ?Alla 5åringar är såhär?. Kan väl inte stämma?? Ser ju mina syskonbarn som fått en hård och rättvis uppfostran och är super bra mot alla individer.

    Hur FAN gör jag detta på bästa sätt utan att explodera? Vad är okej för mig att bestämma och inte bestämma gällande henne? Är det okej för mig som styvmamma att skälla och försöka uppfostra?

    Inga pekpinnar tack ????

  • Svar på tråden Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd
  • Tom Araya
    Anonym (Alice) skrev 2021-11-02 10:46:20 följande:

    Alltså, ungen är fem år. Fem! Hur tusan förväntar du dig att en femåring ska bete sig? Det här är alltså ett barn som inte ens börjat skolan än och kommer inte vara särskilt mogen och förstående.

    Klart man inte ska dalta barn, men är man bara en "bonusmamma" och ryter ifrån för minsta lilla bör man kanske inte vara en del av det barnets liv. Femåringar kommer trilskas och vara dryga för att de är femåringar. 

    Trodde att det skulle handla om en dotter på kanske 20-23 år som fortfarande bodde hemma och vägrade växa upp. Men att kalla en femåring jävlig känns bara så oerhört lågt. Skärp dig.


    Du menar att man inte kan ha regler eller sätta gränser för en femåring?
  • Tom Araya
    Anonym skrev 2021-10-31 22:27:49 följande:

    DEt är din sambo du ska vara förbannad på. Han skiter i att över huvudtaget fostra henne.
    Han är för lat och bekväm
    Var snäll mot dig själv. Flytta därifrån


    Anonym skrev 2021-10-31 22:27:49 följande:

    DEt är din sambo du ska vara förbannad på. Han skiter i att över huvudtaget fostra henne.
    Han är för lat och bekväm
    Var snäll mot dig själv. Flytta därifrån


    Håller med ovanstående.
    Anonym (Lola) skrev 2021-10-31 23:05:58 följande:

    Du skriver att du inte ska låta dig styras av ett barn. Jag hade samma tanke tills jag fick ett eget barn. Ny styrs hela mitt liv av mitt barn. Hon är ett år. Jag hade innan tänkt så mycket om hur barnuppfostran skulle vara. Men oj så jag har fått ändra på mig. Man väljer sina strider. om ungen vill byta strumpor, byt strumpor. Om ungen vill ha maten i småbitar, skär i småbitar. Dessa saker är oväsentliga. Hon kanske inte tackar för maten, gör ingen grej av det, men påminn henne varje gång att man tackar för maten så kommer hon börja göra det en dag. Hon är ett separationsbarn som slits mellan två hem vilket säkert påverkar henne. Hon söker uppmärksamhet som att tex prata bebisspråk.

    Ge ungen kärlek och mera kärlek så kommer det bli bättre. Hon märker av att du blir frustrerad och situationen blir värre.

    Som bonusmamma ska du sätta regler och tillrättavisa henne. Men det är nog klokt om du och din sambo sätter er ner och pratar om hur ni ska ha det. Annars kommer ni inte kunna vara en familj. Du kommer att få påminna henne varje dag om saker man inte för göra och du kommer få tjata hål i huvudet. Men tillslut kommer hon att förstå.


    Du har dina poäng Lola, men jag anser samtidigt att gränssättande blir svårare ju längre man väntar.

    Håller helt med om biten med kärlek, det kommer att påverka vilket förtroende barnet har och därmed hurvida barnet lyssnar på personen, så att ge massor av kärlek tror jag är superviktigt.
    Anonym (Teddy) skrev 2021-11-01 03:19:46 följande:

    Varför uppfostrar du sambons barn? Varför ryter du åt någon annans barn?

    Om du (vuxna människa) inte klarar av att argumentera på ett lugnt och sakligt sätt mot en femåring, hur kan du då kräva att femåringen ska kunna vara lugn och saklig? Hur gammal är du själv? Fyra? Du beter dig som en fyraåring. Buhu, dom andra i hushållet gjorde inte exakt vad jag ville att dom skulle göra. Dom var dumma mot mig. Då blir jag tjurig.

    Jag hade slängt ut dig. Överlåt ansvaret till den som ansvaret har.


    Brukar femåringar resonera sakligt eller förstå sakliga skäl till varför de inte får göra som de vill?

    Att TS som vuxen i hemmet och barnets närhet ska vara en del av barnets fostran är självklart.



  • Anonym (Lola)
    Tom Araya skrev 2021-11-03 00:02:40 följande:

    Håller med ovanstående.Du har dina poäng Lola, men jag anser samtidigt att gränssättande blir svårare ju längre man väntar.

    Håller helt med om biten med kärlek, det kommer att påverka vilket förtroende barnet har och därmed hurvida barnet lyssnar på personen, så att ge massor av kärlek tror jag är superviktigt.Brukar femåringar resonera sakligt eller förstå sakliga skäl till varför de inte får göra som de vill?

    Att TS som vuxen i hemmet och barnets närhet ska vara en del av barnets fostran är självklart.


    Man får såklart sätta dom gränserna man tycker är rimliga som: barnet slår dig, du säger till barnet att det inte är ok. Du går ensam med barnet ute och barnet springer rätt ut i vägen, man säger att man inte gör så och förklara varför. Men om pappan tycker det är okej att barnet står på stolen medans man äter tillsammans, den diskussionen lägger man sig inte i förrns man bor tillsammans. Eller om barnet är på besök hos mig, då kan jag sätta gränsen att vi sitter ner då vi äter i mitt hem.
  • Tom Araya
    Anonym (Lola) skrev 2021-11-03 00:22:44 följande:
    Man får såklart sätta dom gränserna man tycker är rimliga som: barnet slår dig, du säger till barnet att det inte är ok. Du går ensam med barnet ute och barnet springer rätt ut i vägen, man säger att man inte gör så och förklara varför. Men om pappan tycker det är okej att barnet står på stolen medans man äter tillsammans, den diskussionen lägger man sig inte i förrns man bor tillsammans. Eller om barnet är på besök hos mig, då kan jag sätta gränsen att vi sitter ner då vi äter i mitt hem.
    Jag håller med dig.
  • Tom Araya

    För mig handlar gränssättande om tydlighet och att barnen på förhand ska veta vilka gränser som finns (...och ja, barn kommer ändå att testa och försöka tänja på gränser). Det finns ju alltid gränser, som i lagar, personers moraliska gränser och gränser för där folk blir ledsna eller arga. Regler, fostran och gränssättning måste ju syfta till att förhindra att sådana dolda eller för barnet okända gränser överträds, så långt det är möjligt. Det är inte genom känslomässiga reaktioner som gränser ska uppenbara sig för barn.

  • Anonym (Teddy)
    Tom Araya skrev 2021-11-03 00:02:40 följande:

    Håller med ovanstående.Du har dina poäng Lola, men jag anser samtidigt att gränssättande blir svårare ju längre man väntar.

    Håller helt med om biten med kärlek, det kommer att påverka vilket förtroende barnet har och därmed hurvida barnet lyssnar på personen, så att ge massor av kärlek tror jag är superviktigt.Brukar femåringar resonera sakligt eller förstå sakliga skäl till varför de inte får göra som de vill?

    Att TS som vuxen i hemmet och barnets närhet ska vara en del av barnets fostran är självklart.


    Ja det brukar dom verkligen. Både resonera sakligt och förstå sakliga skäl. Varför skulle dom inte det? Om du förklarar för din femåring varför man inte kan vara uppe till elva på kvällen när man ska till förskolan dagen efter pga att man då kommer vara jättetrött eftersom kroppen och hjärnan behöver si och så många timmars sömn, så kommer femåringen att förstå detta klart och tydligt. Att han sen inte VILL sova och försöker hitta på tusen anledningar till att just HAN inte behöver sova JUST NU är en helt annan sak. Dessutom så var min poäng med det jag skrev att en förälder (eller annan vuxen) ofta får tillbaka vad man ger i relationen med ett barn. Om du som vuxen inte klarar av att hålla dig lugn i utmanande situationer så kommer heller inte barnet kunna det (ingen är perfekt, föräldrar tappar det också ibland). Och hur ska du kunna kräva av en femåring att hen minsann inte får brusa upp ifall du som vuxen inte klarar av att låta bli att brusa upp?
  • Anonym (Teddy)
    Tom Araya skrev 2021-11-03 00:02:40 följande:

    Håller med ovanstående.Du har dina poäng Lola, men jag anser samtidigt att gränssättande blir svårare ju längre man väntar.

    Håller helt med om biten med kärlek, det kommer att påverka vilket förtroende barnet har och därmed hurvida barnet lyssnar på personen, så att ge massor av kärlek tror jag är superviktigt.Brukar femåringar resonera sakligt eller förstå sakliga skäl till varför de inte får göra som de vill?

    Att TS som vuxen i hemmet och barnets närhet ska vara en del av barnets fostran är självklart.


    Ts kanske kan vara en alldeles utmärkt del av barnets uppfostran men ts ska inte gå emot hur pappan vill och önskar uppfostra sitt barn.
  • Tom Araya
    Anonym (Teddy) skrev 2021-11-03 00:47:46 följande:
    Ja det brukar dom verkligen. Både resonera sakligt och förstå sakliga skäl. Varför skulle dom inte det? 

    Småbarn saknar generellt sett oftast den intellektuella mognaden för logik samt att de saknar den erfarenhet och kunskap som vi vuxna baserar våra gränser på.
    Även den empatiska förmågan brister i småbarnsåldern.

    Barn kan ofta förstå andras känslor när de uppträder tydligt, men har svårare att på förhand förstå vad som kan orsaka känslomässiga yttringar hos andra.


    Självklart är detta något som långsamt förändras med ålder/mognad och olika barn mognar och förstår logiska sammanhang olika fort/tidigt.


    Anonym (Teddy) skrev 2021-11-03 00:47:46 följande:
    Ja det brukar dom verkligen. Både resonera sakligt och förstå sakliga skäl. Varför skulle dom inte det? Om du förklarar för din femåring varför man inte kan vara uppe till elva på kvällen när man ska till förskolan dagen efter pga att man då kommer vara jättetrött eftersom kroppen och hjärnan behöver si och så många timmars sömn, så kommer femåringen att förstå detta klart och tydligt. 

    Nja... många barn i betydligt högre ålder förstår inte det sammanhanget.
    Att ett barn accepterat din förklaring innebär inte att barnet förstått det logiska sammanhanget bakom.


    Anonym (Teddy) skrev 2021-11-03 00:47:46 följande:
     Att han sen inte VILL sova och försöker hitta på tusen anledningar till att just HAN inte behöver sova JUST NU är en helt annan sak. 

    Det handlar om förståelsen av orsak och verkan. Att förstå konsekvenser. Detta är inte förmågor barn har utvecklade från början, utan kommer med tiden och ofta inte redan vid fem års ålder.


    Anonym (Teddy) skrev 2021-11-03 00:47:46 följande:
     Dessutom så var min poäng med det jag skrev att en förälder (eller annan vuxen) ofta får tillbaka vad man ger i relationen med ett barn. Om du som vuxen inte klarar av att hålla dig lugn i utmanande situationer så kommer heller inte barnet kunna det (ingen är perfekt, föräldrar tappar det också ibland). Och hur ska du kunna kräva av en femåring att hen minsann inte får brusa upp ifall du som vuxen inte klarar av att låta bli att brusa upp?

    I detta håller jag med dig helt och hållet. Mycket viktigt.

  • Anonym (Teddy)
    Tom Araya skrev 2021-11-03 01:16:47 följande:

    Småbarn saknar generellt sett oftast den intellektuella mognaden för logik samt att de saknar den erfarenhet och kunskap som vi vuxna baserar våra gränser på.

    Även den empatiska förmågan brister i småbarnsåldern.

    Barn kan ofta förstå andras känslor när de uppträder tydligt, men har svårare att på förhand förstå vad som kan orsaka känslomässiga yttringar hos andra.

    Självklart är detta något som långsamt förändras med ålder/mognad och olika barn mognar och förstår logiska sammanhang olika fort/tidigt.

    Nja... många barn i betydligt högre ålder förstår inte det sammanhanget.

    Att ett barn accepterat din förklaring innebär inte att barnet förstått det logiska sammanhanget bakom.

    Det handlar om förståelsen av orsak och verkan. Att förstå konsekvenser. Detta är inte förmågor barn har utvecklade från början, utan kommer med tiden och ofta inte redan vid fem års ålder.

    I detta håller jag med dig helt och hållet. Mycket viktigt.


    Du beskriver väldigt insiktsfullt ett barns mognad och det står klart att du har mycket större kunskap i detta än vad jag har. Jag har lärt mig nya saker av att läsa vad du skriver.

    Vad gäller händelsen som mitt inlägg handlar om, där ts ska tvätta av bonusbarnets ansiktsmålning, något barnet inte vill varvid barnet protesterar och detta leder till att ts ryter ifrån till barnet. Detta är ett exempel där jag menar att ts borde fundera över varför hon vill kräva av en femåring att femåringen ska bete sig på ett sätt som ts själv som vuxen inte klarar av att bete sig på.
  • Tom Araya
    Anonym (Teddy) skrev 2021-11-03 02:35:43 följande:
    Du beskriver väldigt insiktsfullt ett barns mognad och det står klart att du har mycket större kunskap i detta än vad jag har. Jag har lärt mig nya saker av att läsa vad du skriver.
    Tack för ditt omdöme, men kanske lite väl smickrande. Glad
    Jag har en del egna erfarenheter och har läst en del, men är inte till närmelsvis någon expert i detta.
    Anonym (Teddy) skrev 2021-11-03 02:35:43 följande:
    Vad gäller händelsen som mitt inlägg handlar om, där ts ska tvätta av bonusbarnets ansiktsmålning, något barnet inte vill varvid barnet protesterar och detta leder till att ts ryter ifrån till barnet. Detta är ett exempel där jag menar att ts borde fundera över varför hon vill kräva av en femåring att femåringen ska bete sig på ett sätt som ts själv som vuxen inte klarar av att bete sig på.
    Jag håller med dig helt och hållet i detta. Som förälder eller annan vuxen i barnets sfär måste man alltid vara ett föredöme.
  • Anonym (Alice)
    Tom Araya skrev 2021-11-02 23:54:22 följande:

    Du menar att man inte kan ha regler eller sätta gränser för en femåring?


    Såklart man kan, men man måste ju också förstå vad som är rimligt och inte. Att bli irriterad för att barnet inte förstår att hen måste tvätta bort ansiktsmålningen vid läggdags känns ju lite sådär... Man får ju liksom ha förståelse att barnet inte kommer vara saklig och mogen 24/7.
  • Tom Araya
    Anonym (Teddy) skrev 2021-11-03 00:50:30 följande:
    Ts kanske kan vara en alldeles utmärkt del av barnets uppfostran men ts ska inte gå emot hur pappan vill och önskar uppfostra sitt barn.
    Nej, det blir knasigt. De bör vara någorlunda överens om det.
  • Tom Araya
    Anonym (Alice) skrev 2021-11-03 19:07:45 följande:
    Såklart man kan, men man måste ju också förstå vad som är rimligt och inte. Att bli irriterad för att barnet inte förstår att hen måste tvätta bort ansiktsmålningen vid läggdags känns ju lite sådär... Man får ju liksom ha förståelse att barnet inte kommer vara saklig och mogen 24/7.
    Då är jag med dig.
  • Ess

    Skit i ungen!
    Antingen så flytta ut, för det är lääänge att stå ut innan hon flyttar hemifrån. Annars så strunta i henne bara och låt pappan ta allt ansvar för henne, ställ inte upp som barnvakt heller så länge han inte uppfostrar henne, ska han göra något så får han fixa en annan som passar henne. Finns ingen anledning till att leka familj med särkullar, de har två föräldrar redan som får fixa allt gällande särkullen, både ekonomiskt och helt praktiskt.

Svar på tråden Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd