Kris i äktenskapet men jag lider mest av att vi inte ligger...

Tycker det här spretar åt många håll. Jag undrar om du verkligen lyssnar på honom. Han tyckte ju att du drog dig undan och "var svår". Uppenbarligen sårade du honom dessutom när du träffade en kille och "gjorde något som inte var oskyldigt", vilket du sedan mest viftar bort. Du var otrogen på något sätt i hans ögon. Det var antagligen ett svek. Du beskriver att det var efter det han började vara borta. Reflekterade du någon gång över hur han mådde?

Nu har DU bestämt att ni ska bo i från varandra. Jag tycker det låter lite oroväckande när du beskriver att du ville ha sex med honom och då påpeka att "det är saker han kommer att förlora om han lämnar" . Lite som maktmedel.

Ja, det är ju uppenbarligen så att han behöver ta större ansvar för barnen, men med tanke på allt som du uttrycker här. Du har gett honom en diagnos (Är du läkare) verka du "veta bäst". Du kanske behöver ge honom utrymme att vara delaktig. Kanske behöver han vara ensam med barnet på BUP. Kanske behöver ni båda se varandra mer. Lyssna. Känns inte som detta handlar om sex, ändå är det just det du använder som rubrik, vilket också känns lite märkligt..