Så bra att du kommit underfund att han troligtvis har en personlighetsstörning. Du förstår du att det inte går att bota.
Du har bara ett val här; Fly!
Om du har svårt att lämna, eller tror att han kan hota eller skada er så kontakta polisen eller kvinnojouren och planera din flykt.
Om du stannar så kommer det sluta i katastrof. Och du drar din son med dig ner i avgrunden..
Jag har levt i en relation med en narcissist i nästan 20år. Från början är de så underbara och de bryr sig så mycket om en. Man känner sig så fantastiskt. Sen kommer små små konstiga varningssignaler. Diffusa. Jag minns att mitt ex fick ett utbrott i mataffären när jag ville ha majs till en maträtt som han tyckte skulle förstöra hela rätten. Jag trodde först han skämtade och fortsatte prata om majs, tills han till sist skrek och gormade och jag skämdes så jag bara bad om ursäkt för att få tyst på honom.
Så var det varmt och gott igen efter det. En berg och dalbanan.
Sen kommer mörkret. Tiden då man ständigt är i den mörka dalen. Man tippar på tå. Gör sig så osynlig och enkel som möjligt för honom att vara med. Går med på hans bisarra paranoia. Man börjar tänka på att avsluta relationen.
Men så är det som att de anar något. Luktar sig till att man börjar tröttna. Då blir allt så fantastiskt igen. De vänder på saker och får en att tro att allt som hänt i mörkret är ens eget fel eller pga saker man gjort eller inte gjort.
Mitt ex kunde få mig att tro att en gul tröja var orange.
Du måste vara stark ts, och lämna för din sons skull
