Överreagerar jag på hans respons?

Ja han brukar bjuda på mig på restaurang och hotell på weekends osv. Jag sträcker alltid fram plånboken först men han vill oftast ta hela notan. Och i somras så hyrde han en bil åt mig så jag kunde ta mig fram och tillbaka hur ofta jag ville till han där han befann sig på östkusten vid sitt sommarhus. Så han själv är mer åt det generösa hållet i allmänhet, absolut inte snål. Däremot presenter på födelsedagar och julklappar är det dåligt med, har nästan aldrig hänt.

Generellt sett så är han en trevlig prick, vi har roligt ihop, kramas, myser, han ger ofta komplimanger och är en bra lyssnare.

Men ibland så försvinner han och blir lite frånvarande gentemot mig, oftast när vi haft det VÄLDIGT bra en period. Då kan han vara på sin såkallade kant i 3 veckor för att sedan bli lite lättare igen.

Jag tror att hans reaktion är typiskt på hur många män reagerar. De liksom bryr sig inte eller så tar de det för givet och tänker knappt på att tacka. Det kan vara så också att han för första gången på länge är sjuk och är alldeles uppfylld av det. Han klarar inte att tänka på något annat nu. Det handlar bara om symptom och hur eländig han känner sig.

Jag har träffat en man ett bra tag, vi känner varandra rätt väl vid detta laget. Det började med att vi var kollegor, som ledde till vänskap som i sin tur ledde till mer romans, ömsesidiga känslor och kontakt och träffar på en helt annan nivå. I dagsläget ser vi oss två som ?ett par? mer eller mindre bara att vi inte sagt det högt än.

Den här mannen brukar VÄLDIGT sällan vara sjuk. Alltså typ aldrig ens en liten snuva på flera år. Men är nu hemma sen igår med halsont, förkylning och hosta. Ej Corona då han har testat sig. Så idag när jag ringde så hörde jag verkligen på hans röst att han var risig, lät typ inte ens som han pga otroligt hes. Jag tyckte lite synd om honom och ville göra en gest så efter jobbet tog jag bussen hem till honom och lämnade en påse utanför dörren fylld med frukt, godis, nässpray, halstabletter, vitaminrika juicer, nötter och snussorten som han alltid snusar.

Jag skrev ett sms att han skulle krya på sig och att det stod lite grejer som väntade på honom utanför dörren.

Nu till min besvikelse....

Jag fick bara en tumme upp som svar.

Väntade i 2 timmar på att han skulle kanske skriva något mer om han inte hade haft möjlighet att kolla utanför dörren just då.

Men det kom inget mer. Inget tack, ingenting. Så jag ringde efter ytterligare en stund och sa lite lättsamt att dom sakerna går åt när han kanske inte själv är så pigg och kan ta sig ut och handla själv på samma sätt. Inte ens då sa han tack, utan bara ? ja, jag såg, gulligt...fick du inte mitt sms med tummen ?????????

Hmmm...för MIG var detta en ganska stor grej för bara bussen dit från mitt jobb och lämna sakerna tog 40 min. För att sen sätta mig på bussen hem igen genom hela stan.

Utan ens ett riktigt Tack, alltså ingen vidare respons alls. Hur hade ni reagerat på det ifall ni hade vart i min sits och ni gjort en sådan gest utan någon vidare respons för någon som betyder mycket? Är det rent av elakt eller är det jag som överanalyserar?

Ångrar nästan att jag åkte dit.

Tänker att hans reaktion var något tam. Det var en fin och romantisk gest som kunde fått lite mer respons än en tumme upp även om han var sjuk...

Dock, vänta tills han mår bättre innan du drar stora växlar på det.

Jag funderar dock lite över dina motiv också, det låter lite på dig som att du gjorde det för att få uppskattning snarare än av omtanke. Jag säger inte att det är så, men det kändes lite som det i vissa saker du skrev. Kan vara bra att fundera över sina egna motiv.

Hoppas det löser ut sig :)

Samtidigt så känner jag spontant att om du blir sur för att han inte sa tack känns det som en rätt egoistisk gest från din sida. Du gjorde egentligen något för att du skulle må bra och förväntade dig uppskattning, och när du inte fick tillräckligt med uppskattning så blir du sur och undrar om det är värt det?

Jag hade dock varit tacksam om någon gjort en så fin grej för mig, men hade jag gjort en grej för någon annan så hade jag inte blivit sur om hen inte sa tack när hen inte ens har bett om saken i fråga.

Att säga tack är vanlig enkel hyfs. Säger ni själva aldrig tack? Med den här logiken så blir allt man gör av egoistiska skäl, man säger liksom nej/ja TACK när kassörskan frågar om man vill ha kvitto på ICA. 

Om ni har barn lär ni inte dem säga tack heller? Om de får julklappar/födelsedagspresenter så roffar de alltså bara åt sig? Gör ni samma om någon ger er en present? 

För mig är allt det där helt främmande, jag är uppfostrad med man tackar för maten,  säger tack om man får något mm 

Ja ts, du överreagerar. Man ska göra saker av godhet och inte för att man förväntar sig en viss reaktion. Han är jättedålig och orkar så klart inte skicka nåt mer än en tumme just då.

Det är klart man vill få lite mer än en tumme upp som respons men att sakna empatin att fatta att han inte orkar mer när han är så otroligt sjuk, sedan glo på telefonen av och till i två timmar för att se om det kommer något mer, och sedan dessutom ringa upp honom för att jaga fram en reaktion! Det är verkligen överdrivet.

Han är jättesjuk, lämna honom ifred ett tag.