Hur har ni gjort med karantän/isolering inför förlossning?

Svårt för oss andra att säga hur ni bör göra eller hur alla andra tänker, då alla agerar olika.

Frågan är snarare : vad är viktigast för er? Att ni klarar er från sjukdomar så att din man kan vara med eller att du riskerar att föda erat barn själv utan din man och att första tiden blir utan honom på bb tills ni kommer hem.

Ni kan klara er även om ni träffar andra men ni kan också bli sjuka.

Gör vad som passar er och gå inte efter hur andra tänker eller agerar för dom riskerar samma sak som ni gör om folk väljer att träffas. Det vill säga, mamman får föda själv.

Så vill du ha en garanti på att ha med din man eller inte vid ditt barns födsel ?

Jag är ovaccinerad och har bf i början på januari och isolerar mig så gott jag kan nu. Jag undviker att vistas bland folk förutom besöken hos barnmorskan som jag går på, men det känns olustigt att min barnmorska inte har munskydd och att hon inte verkar tycka att jag ska isolera mig. Hon vill boka in besök efter besök och verkar strunta i att jag är ovaccinerad och ska ha barn snart. Det känns otryggt på nåt vis, de arbetar ändå med en riskgrupp.

Om er relation inte fixar lite isolering innan födseln, så borde ni inte skaffar barn. Vissa av sakerna på din lista är helt onödiga. 

Men som andra skriver, bara ni kan bestämma hur viktigt det är att han är med. 

7. tillåta mannen?  himmel!

Gor saker i den har ordningen:

1. Jobba.

2. Andra "måsten" som handla, hjalpa andra i behova av hjalp och vara utomhus ibland.

3. Andra 'lyxsaker' i en pandemi, som det mesta på din lista.

Himlar med ogonen åt någon som anser sig ha befogenheter att tillåta en annan vuxen människa att gora eller inte gora vad de vill. Pratar man om tillåtelse ska det handla om minderåriga, inte sin partner. Extra pinsamt blir det när man talar om tillåtelse i samma andetag man själv pratar om att gå på gravidmassage (vad nu det är, men antar det involverar närkontakt med minst en annan människa inomhus).