Borde vi utreda henne för Asperger?

Om dottern inte har några stora problem och dessutom inte själv vill, så ser jag ingen anledning att utreda. Det ni skulle vinna på en utredning vore information. Ni skulle få en bättre koll på styrkor och svagheter och råd om hur ni kan underlätta vardagen. Utan utredning får ni lov att ta reda på sådant själva.

Jag har en utredd dotter och en som inte är utredd. Båda har Aspergers. Hon som inte är utredd ser klart på vissa problem hon har, men andra problem är det bara omgivningen som ser. Jag ska ge ett exempel:
Hon kan inte dammsuga. Har aldrig kunnat. Vissa motoriska svårigheter kan ingå i Aspergers, och för henne innebär det att hon inte kan hålla reda på alla moment vid dammsugning samtidigt. Hon sopar och moppar och är nöjd med det. Dammsugning är helt enkelt inte en viktig grej för henne, medan jag blev vansinnig när hon bodde hemma.
Ett problem hon ser däremot är körkortet. Teorin funkar inte. Frågor med 3 svarsalternativ kan hon se 100 svar på, där de flesta är helt orimliga. Det gör i alla fall att hon inte klarar teorin medan körningen går hur bra som helst.

För några år sedan insåg den dottern att hon har Aspergers, och numera behandlar familjen henne på ett annat sätt. Vi accepterar hennes begränsningar och lyfter fram hennes speciella förmågor i stället. Nu när hon bor själv, så gör hon och jag ett arbetsbyte. Jag dammsuger och skottar snö hos henne medan hon organiserar pappersarbetet hemma hos mig. Perfekt!