Hej allihop, hur går det för er? Jag är på äl+8 och har inte haft mycket att komma med, men nu börjar hoppet stiga 🤞🏻 (igen). Kände lite molvärk idag, men man känner ju efter när man potentiellt kan vara gravid. vi fick till det så bra den här gången, vi gjorde det fredag, lördag, söndag och måndag och äl va troligen på söndagen. imorgon ska mannen lämna sperma prov, någon som vet hur snabbt innan man går svar på ett sånt?
Hej, det går inte så bra. Mensen var lite senare än vanligt och förhoppningen började byggas upp under gårdagen. Jag borde veta bättre. I morse vaknade jag med mens och jag känner att det kommer bli en tung dag idag. De sa att de kunde ta upp till två veckor att få svar på spemaprovet, idag har det gått en vecka.
Nästa ÄL för mig är runt juldagen, händer inget då så kontaktar vi en IVF klinik i början på nästa år oavsett om min sambos prov är bra eller inte. Jag tycker dalarna i livet är lite för djupa varje månad av misslyckanden och det känns som att jag ständigt går och väntar på något mer.
hur går det för er? Visst skulle ni försöka på egen hand tills efter nyår?
Hoppas allt har varot bra i jul och god fortsättning.
Hur går det för er?
Hej alla i tråden,
lite tufft just nu. Bästa kompisen berättade precis att de väntar barn nummer 3 nu till sommaren och jag är såklart jätteglad för dem, men orolig för vår egen situation och såklart lite avis. Blir 41 i år och vi har inte lyckats på över 1,5 år av försök. Jag var i kontakt med min läkare i somras då vi försökt i ett år och fick remiss till en gynekolog 3 månader senare, sen tog det sex veckor att få svar på blodproverna, sen ytterligare någon månad innan sambon fick tid för att kolla sin sperma och nu har det gått ytterligare 1 månad och vi har ännu inte hört något. Så nu har det gått över 6 månader sen jag tog kontakt. När ska man ge upp? Jag har ju ett jättefint barn, jag borde ju vara nöjd med det, men det vore så fint att få gå igenom detta en gång till och ge honom ett syskon.
Jag kommer ta avstånd från denna grupp nu ett tag. Det är nämligen så att min sambo har en massa inombords som han brottas med. Och han vill att vi ska avvakta några dagar till och känns det då inte bättre så ska vi avvakta 1 månad till innan vi får se om det blir ngt då.
Vi har bråkat från och till och han känner nu att känslorna har svalnat. Detta kom som för mig en chock eftersom det bara är 2 veckor kvar till start. Men nu kanske det inte blir av alls. Jag är så förtvivlad och ledsen har samtidigt inte många att prata med om detta men det är ju helt fel tråd att skriva om i detta. Lycka till alla ni tänker på er. Kram
Jag vill bara önska er alla lycka till med alltingen. Det har varit så skönt att ha er att prata med. Men min resa tar slut här. Efter lite mer än 1.5 år kämpande och bara 2 veckor kvar till ivf start så rasade min värld samman då sambon sa att hans känslor svalnat. Vi har kämpat i 3 veckor och dom 3 veckorna har varit jättebra. Men tydligen inte tillräckligt bra för han lämnade mig igår. Så jag får här och nu ta ett steg ur denna grupp och försöka acceptera att det inte är han och jag längre och detta med att få en bebis är helt kört för mig. Men som sagt lycka till mer erat. Och stor kram på er. 
Hur går det för er i tråden? Här kom min mens idag efter andra omgången Letrozol, så känns väldigt deppigt. Inbillade mig att det tagit sig denna månaden, det är konstigt egentligen hur hoppet kommer smygandes varenda månad trots ca 35 misslyckade försök och aldrig ens en tillstymmelse till ett plus ;( kan det bara inte få funka?! De flesta runt omkring mig blir gravida på sitt första försök, någon som gick på minipiller osv. Känns så orättvist.
Usch idag är ingen rolig dag. Antar att jag bara ville skriva av mig lite.. förlåt för deppigt inlägg.
Det går inte här heller, är på äl +6 idag men har inga förhoppningar. Men jag håller helt med dig, när det närmar sig, dvs nästa vecka för mig, så kommer hoppet smygande varenda gång trots att vi försökt men inte lyckats i över 1,5 år nu.
jag tror folk är generellt dåliga på att prata om fertilitet, det är både känsligt och privat. Jag har läst någonstans att den genomsnittliga tiden för att bli gravid är 7 månader. Så om de i din närhet blir gravid på första försöket så måste det finnas en hel del som oss oxå som måste försöka massa gånger innan det funkar. När jag blev gravid förra gången så tog det faktiskt exakt 7 månader och efter det glömde jag helt bort all denna väntan och den jobbiga ovisshet som varit innan. hoppas vi går komma dit snart 😀
Jag fick mens idag ???? så å nu minskar chansen för ett 2023 barn om det inte händer något nästa gång. Om cyklerna ändå kunde vara lite kortare, en månad mellan gångerna känns så himla långt och det är inte mycket man kan göra förutom vid äl. Jag har också några utvalda vänner jag pratar med, men de har nog börjat tröttna efter så här länge. jag gillar anonymiteten på familjeliv och att prata med folk med liknande erfarenheter.
När har du bim nästa gång? här blir det på långfredagen den 7 april.
Vi har försökt sen sommaren 2021 så det närmar sig snart 2 år. Vi har ett barn som blir 3 år i höst, jag var 37 år när han blev till och det tog 6 månader att bli gravid då. Nu är jag 40 år, har mycket regelbunden mens och utslag på äl stickorna varje månad, men ändå vill det inte ta sig. Vi har nyligen gått igenom en fertilitetsutredning och allt såg bra ut. Nu försöker jag sunda till mig lite. Har gått ner 8 kg sen nyår och tränar 4 gånger i veckan och håller mig borta från alkohol (det senare mer för viktnedgång än för att försöka bli gravid). Jag hoppas det ska hjälpa.
Hur ser er situation ut? Hur länge har ni försök, barn sen innan etc?
lycka till att inte övertolka varje liten känning den sista veckan nu 😉 men det är lättare sagt än gjort.
🤞🏻 För denna månad!
Så kom mensen igår ;( Usch trodde som vanligt att det hade tagit sig denna månaden men såklart inte. Ger snart upp 😭
Vag tråkigt 😔
här är det ägglossning på gång men jag ska på jobbresa imorgon så jag hoppas det inte förstör timingen. Jag hade en ökning på äl tester under gårdagen och idag var det som starkast.
vi har tänkt på ivf, men känner att det inte är för oss. Hade vi inte haft ett barn sen innan så hade vi resonerat annorlunda. jag har en släkting som nyligen gått igenom ivf och det var visst ingen Hit även då det funkade på första försöket för dem. Det är oxå mycket pengar och Eftersom jag redan fyllt 40 så kan vi inte köpa 3 försök utan måste köpa ett försök åt gången.
hur länge tänker du att ni ska försöka innan ni tar kontakt med en ivf klinik?
Hej Maggie1
Det var länge sedan denna tråden var aktiv nu, hur går det för dig?
För mig är situationen helt oförändrad och vi har nu prickat in varenda ägglossning i två år utan framgång, men jag fortsätter hoppas?varje gång 😬. Jag vet bara inte hur och när vi ska sluta att försöka och hur det kommer påverka vårt förhållande. Men jag har sagt att jag kan tänka mig att fortsätta till jag är 41 år och 3 månader så att jag är max 42 år när barnet föds. Dit är nästan ett helt år kvar.