Amningshysteri - varför kämpar vissa trots att de mår dåligt?
Tack för svar! Eftersom du svarade på frågan så antar jag också att du även hade fortsatt om du mådde psykiskt dåligt. Då är min följdfråga hur det hade känts att inte ge ditt barn den bästa versionen av dig själv, vilket man inte kan göra om man mår riktigt dåligt, för att du ska känna dig mer kvinnlig och naturlig? Känns det rättvist mot ditt barn? Obs inget dömande utan bara nyfiken, du behöver inte svara om du inte vill.
Att min amning inte kom igång och att mjölken inte rann till berodde för min del förmodligen på att både mitt barn och jag var sjuka (livshotande åkommor av olika slag) och vårdades på varsitt håll efter förlossningen. Men det var aldrig någon som sa till oss att det kanske inte skulle gå utan alla vi mötte i vården sa att det är bara att försöka lägga barnet vid bröstet och fortsätt pumpa så löser det sig.
Hade någon från början sagt att det här kanske inte kommer att gå, men det är inget konstigt efter det du varit med om. Du överlede trots allt och det är det viktigaste, så hade jag kanske tänkt annorlunda, men det vet man ju inte.
Idag vet jag bättre, men den känslan och den instinkten är oerhört stark