Amningshysteri - varför kämpar vissa trots att de mår dåligt?
Tänkte att jag kanske kan få svar på det här. Jag har valt att inte amma mitt barn för att jag helt enkelt inte vill.
Jag förstår däremot att det är det bästa om man vill, kan och mår bra.
Men överallt ser jag hur kvinnor kämpar med amningen trots att de mår fruktansvärt dåligt, varför? Hur kommer det sig att de har sån ångest över att inte amma?
Som de flesta redan känner till så har vi en lag i Sverige som reglerar bland annat marknadsföringen av ersättning, den får inte framställas som lika bra eller bättre än bröstmjölk. Sjukvården får heller inte prata om fördelar med flaska utan endast nämna fördelarna med amning.
Det finns många studier om amning men man kan inte se någon skillnad på barn som fått ersättning vs bröstmjölk. I Sverige. (I många länder runt om i världen så kan en fungerande amning vara helt avgörande).
Ja de får ett bättre immunförsvar under tiden som de ammas men har ett mindre aktivt immunförsvar när de slutar t ex.
Ett annat exempel på studie som man hänvisar till är att barn som flaskmatas har högre BMI. Det som inte nämns är att mammorna som flaskmatade sina barn hade högre BMI också. Vilket påverkar barnets BMI. En mamma med högre BMI löper större risk att få ett barn med högre BMI pga livsstil osv.
Så varför hetsas mammor till att amma sina barn till varje pris och är det så bra egentligen?