Ess skrev 2022-01-20 10:54:05 följande:
Det är ju det han gjort, låtit de vuxna barnens vilja styra. Har dottern gnällt, har han hoppat. Det funkar inte att leva i en relation då.
Jag kan förstå att man inte vill flytta utomlands om ens barn bor i Sverige, men jag förstår inte att man inte vill göra saker med sin partner för att de vuxna barnen är avundsjuka och missunnsamma.
Jag förstår inte heller varför ts inte dumpat skithögen för länge sedan.
Jag kan ärligt talat inte svara på den frågan. Jag vet att jag i slutänden hade mått bättre av att slippa honom och hans barn, men tror att det är det dåliga samvetet som gnager att jag gjorde fel ifrån början och vill rätta till det.
Vi träffas tex varannan helg numera, pga dottern vägrar se mig i huset när hon är där. Så jag har fått acceptera detta och han låter sig styras av en 19 åring. Igår säger han att han bestämt med dottern även på vår barnfria och enda helg att de ska kolla en match och att han är iväg med dottern mellan 17.30-21.30. Jag frågade varför han inte kan gå med henne på barnveckan och gå med mig nu på lördagen när vi äntligen ses.
Då blir han galen och säger att jag vill förstöra med hans barn, att han redan förstört och nedprioriterat dem under alla år med mig och att nu borde jag vara lite snäll och låta barnen få lite prioritering. Detta är absurt. Dottern är 19 år gammal och kräver att pappan umgås med henne på den enda lördagen som vi har tillsammans. Annars blir hon sur och besviken på honom, säger hon eftersom hon känt att han prioriterat mig innan. Likaså med resor. Han vågar inte boka en resa eller ta in på spa eller hotell med mig för då känner hon att han är med mig och prioriterar mig före än att resa med henne.
Jag håller på att bli helt galen. känner att jag inte får någon som helst uppmärksamhet längre, utan det är barn barn och barn, trots att barnet är vuxet och borde ha ett eget liv.
Förstår ni detta? Är det jag som överdriver här?