Relation till päron

Jag är 34år, snart 35 och har allrid haft en trasslig relation till mina föräldrar som varir alkoluster i hela mitt liv. Än idag kan jag gråta o sakna känslan av att inte kunna få ha en bra nära normal relation till mina föräldrar där dem visar känslor o finns där osv.. hur är andra i denna ålder, vad har man för relation till sina päron? Är jag inte vuxen nog att kunna släppa denna känsla.. jag mår dåligt av att aldrig riktigt ha fått kärlek, varma ord, glädje osv av dem i mitt liv. Alkoholen har alltid gått före. Känner mig förvirrad o ensam o ibland tänker jag att jag inte orkar ha kontakt med dem för jag oroar mig bara o samtidigt är jag så himla ledsen att inget nånsin kommer förändras. Min mamma är väldigt narcissistisk o kan inte visa känslor t ex , tönker bara på sig sj o allt man gör/ säger är negativt. Inget man nånsin gjort i hela ens liv känns som de varit bra nog.