Blivit en mansgris

Men då duktig du är då! Tänker inte göra en jämförelse för man har sina egna ok. 

Du glömmer dock att det varit bra en gång. Låter jävligt småaktigt av dig och prata om att du inte får bara med vänner. Klart du får det men kanske inte 24/7. Lät han ansöka om skilsmässa då så slipper du. 

Han kan hämta sitt kaffe själv. 

Varför kan du inte ta in att han faktiskt just nu är svårt sjuk. Vilket i sig inte innebär att han behöver vara ett anus. Men en delförklaring. 

Ni måste sätta er ner och prata igenom allt. Lyssna på varandra och inte anklaga. Berätta ur sin egen synvinkel och hur du själv skulle vilja ha det. Det funkar inte att häva ur sig vad du anser att han inte gör och borde göra. 

Har ni redan gett upp gå vidare med separation mm. 

Men  vi haft skit även innan hans företag gick ner.  Med ständiga hot om jag går ut även om de bara är 2 gånger i månaden   han hotar med att lämna mig hittar på att han har hittat ny tjej och sen tar tillb de och sa att han bara sa så för att göra mig ledsen   och svartsjuk   sen när jag säger skilj dig då. Eller ok gå , då vill han inte blir arg skriker och hotar och säger att han inte ska gå 

Han kallar sin son för korkad och clow och nedvärderar honom så han gråter. 

Det är såhär, ja du kanske tog ansvar. Men har du pratat och kunnat ta din tid med situationen och verkligen titta, på hur ni har det.? Ni två är deprimerade/ destruktiva etc.

Man kan gå in i väggen. 

Hämta kaffe kan han göra själv. Jag serverar för att min man frågar, för att jag frågar eller nån utav oss lagar kaffe vi har en kaffebryggare med termos. 

Ni två behöver hjälp. Har du provat ge honom en spontan kram/kyss /puss. Närhet? Det behöver du med.

Ni går på varandras nerver. För ni ser inte helheten. 

Först och främst vill jag beklaga sorgen, när hände det? Var hon sjuk eller en tragisk olycka?

Du nämnde inte dottern i trådstarten så självklart är det ingen som kan veta hur jobbigt det har varit för dig.

Jag och min man drev ett företag som vi nyligen förlorade, han fick nytt jobb ganska omgående medan jag är den som går hemma, är även gravid så kommer att fortsätta vara hemma. Min man har tagit konkursen väldigt hårt medan jag försöker se fördelarna med det, mindre stress osv. Men det är ju fortfarande skittrist att vara i denna situation. När han kommer hem vill han inte göra mycket vilket resulterar i att jag får ta allt ansvar med hem och barn, hemmet är det rätt självklart eftersom jag är hemma men vore kul om han kunde engagera sig lite i barnen iaf, varje morgon är han på dåligt humör när han ska åka iväg och i stort sett alla motgångar tas ut på mig, detta är ju självklart inte en hållbar situation utan även jag mår ju sämre av detta, jag har lugnt och sansat förklat för honom att jag är medveten om att det inte är lätt nu men så här kan vi inte fortsätta, därför har vi nu ett psykologtid bokad om ca 1,5 vecka. 

Jag vet inte varför ni inte har sökt vård för längesen då detta verkar vara år och inte ett par månader som det är för vår del. Jag vet att skulle vi även behöva flytta/förlora huset så skulle det helt ta knäcken på honom.

I nästan alla familjer så är det en som får dra det tunga lasset vid en tragedi, brukar vara den som är psykiskt starkast, den "svagare" brukar förlita sig på sin partner, det kanske är orättvist men sant. Nu verkar du ha bestämt dig och inte vill satsa på äktenskapet men snälla var medmänniska och hjälp honom att få hjälp, om inte annat för att dina barn ska få en bra och lycklig pappa.

Ja . Kramar mys pussar. Försöker dra ut honom o hitta på saker. Han vill inte . Skulle på en väns 40 års fest . Han ville inte sen fick jag inte gå själv av honom utan att de blev bråk om det.  Men som sagt detta har inte startat isamband med att hon gick bort o företaget fick läggas ner de blev värre men haft de såhär redan innan det. Måste va uppe på näten med minsta barnet sen jobba sen hem och göra allt i hemmet som mat mm. Han går från bordet men tar inte bort sin talrik.  Så städa efter honom sen med  hur mycke ska jag orka ?.

Jag orkar inte ta hand om honom när jag själv mår kast och han bara hotar mig och skriker efter mig som jag är slav i huset gör de hämta de osv. Även om jag står och fixar maten får jag lämna för o byta blöja eller gå till honom och flytta en kopp från bordet tills hans hand som är 1 meter från bordet.  Jag orkar ju inte allt heller. Hon var sjuk epilepsi bla svårt funktionshindrad. O även där drog jag allt med läkare habilitering skolan assistenter mm. 

Jag tror att han känner sig misslyckad som partner att inte kunna försörja. 

Jag förstår dig att ta dig ansvar med allt lass.

Har du provat ta hand om barn laga mat till dig och erat barn och "strunta" i resten!? Vad händer då? 

Nej gör alltid mat åt honom. Men de har hänt att han är hemma själv med barnen och då gjort mat till sig själv. När jag kommer har jag då gjort till mig och barnen.

Den här mannen har aldrig varit bra för dig. Tyvärr har du insett det först nu. Om du vill vara medmänniska så kan du som sista insats erbjuda dig att hjälpa honom att söka hjälp eftersom han förmodligen mår dåligt också. Därefter lämnar du. Det som har hänt med företaget och er dotter (jag beklagar) har ingenting att göra med hur han är som person. Du har alltid tagit hand om honom, hushållet och barnen. Bara det att innan hade han en ursäkt att inte hjälpa till (sitt företag). 

Jag tänker säga precis tvärtom som många här.
Såklart ska du skilja dig. Vad du gör med din tid eller om du vill träffa vänner har han inte med att göra. Och det bästa som kunde hända var väl att han träffade en ny. Säger han det igen så bara gratulera såklart.
Skrika efter kaffe och inte sätta bort sin tallrik ja jag skulle hälla allt i hans säng. 
Sätt dig lugnt med honom och förklara att ni nått vägs ände. Att ni inte är bra för varandra och att det här är inget liv värdigt någon. Ni ska skilja er. Punkt slut. Varken mer eller mindre. Blir han upprörd säger du att du ser att han är upprörd och ni får fortsätta en annan dag men att det är bestämt.
Antingen ansöker ni om gemensam äktenskapsskillnad eller så ansöker du om egen.
Om han är sådär hemsk mot er som så skulle jag omedelbart sära på dem. Flytta till någon eller hyr i andra hand. Skaffa dig ett juridiskt ombud, det är värt varenda öre.
Bli inte arg ledsen eller frustrerad på honom en gång till utan bestäm dig för att den delen är avklarad. Nu är det dags för nästa steg.

Vet du no lever väldigt destruktivt. 

Har du tänkt på bo särbo? Vem som står på huset / lgh.

Kanske står det i tråden då har jag missat. Förlåt. 

Du beskriver mer och ner detaljer från början lät det bara gnäll från dig. 

Vet du för iss som är på Familjeliv skriver så "lätta" råd. Det bästa är att du måste dra dig ur. Du har ekonomi!? Flytta hem till nån skaffa dig space och leta dig nånstans och bo. Röker så gör du det hemma när du får tillfälle flytta. Eller han. 

 Så varför stryker du medhårs?
Gå dit du vill, när du vill, hotar han så lägg fram skilsmässopapper. Försöker han hålla fast dig så polisanmäl!

Sluta servera favoritmat och hämta kaffe , klagar han så förklara bara att det är tit for tat som gäller- vill han att du ska göra det lilla extra så får han göra sin del.

En depression och sorg  är förstås svår att leva med, men ursäktar inte vilket beteende som helst!

Och du har jobb så ekonomin löser sig säkert om en skilsmässa är ett faktum.
Kolla med ditt nätverk vilka som skulle kunna stötta dig till att börja med vid en separation

 
Var hemma och jobbade med assistans göra schema tidsraport och planeringar. Möten hit o dit med läkare mm.och maten på bordet när han kom.  Sen när hon gick bort kom jag plötsligt ut från huset och träffade människor. Då öppnade jag ögonen.   Då har jag vårdar ett döende barn hemma från jag var 22år tills 33.  De är ju 3 år sen nu och de var ett ständigt gnällande på att jag inte är hemma. 

Han är ingen bra för dig.

Kan inte du skaffa dig space? På riktigt. Hämta krafter även om du tar hand ditt barn? 

VARFÖR lever man tillsammans med en person som behandlar en som skit? Som skriker på en, hotar, är svartsjuk och vill begränsa ens liv? Som inte tar ansvar för barn och hem? Som är elak mot barnen? hemskt.

Helt otänkbart för mig. Jag hade sagt, jag vill skiljas. Och så hade jag lagt fram alla papper och flyttat med barnen till nytt boende eller så hade han fått flytta. Du sköter ju ändå allt själv så blir ju ingen skillnad att bo ensam med barnen. Då kan han se till att ta tag i sitt liv, ordna upp sitt liv. Skaffa jobb. Börja hjälpa till med att sköta sina barn osv. 

Sök hjälp eller stöd med att ta dig vidare. 

 

 För han är tydligen deppig och jag är hemsk

Du är inte hemsk. Du har skrivit mer vad ni har för bakgrund.

Du kommer gå in väggen totalt. Vem ska ta hand om barnet? 

Jag tycker att du tar hand om erat barn tills han kommer på fötter. 

Ha ditt nu och starta om batterierna 

Han ÄR deppig och du är inte hemsk. Men ni behöver hjälp båda två. 

Det framkommer ju att han sedan lång tillbaka varit ett åbäke. Annat har det varit om han däckat efter att ha konkat. Då har jag tyckt att du skulle ha stöttat honom mer. Men nu vete fan. Spikskor på och dra långt iväg från honom.