Hur fan släpper man taget?
I onsdags bröt jag med min pojkvän sen snart 5 år tillbaka. Inte för att kärleken och känslorna fattas, utan för att vi helt enkelt inte funkar ihop.
Vi blev sambos efter ett halvår som par. Där fanns problem redan då, det typiska ?han gör inte något hemma? problemet. Vilket jag tog upp flera gånger, en liten förbättring blev det men fortfarande långt ifrån tillräckligt. Så jag valde att vi skulle bli särbos, så för snart 2mån sen flyttade jag ut till ett nytt boende, han bor kvar. Det problemet är såklart bara toppen av isberget, där finns en del andra med, men det var det som drev oss till att flytta isär.
Men det funkar inte heller, att gå från att bo ihop och dela vardagen till att knappt ens ses eller sova ihop 2 gånger i veckan.. Det går bara inte. Jag har det jobbigare än honom, men jag har alltid varit väldigt emotionellt krävande. Han visar ingen sorg alls.
Så nu hamnade vi här där vi tog ett gemensamt beslut att gå isär. Trots att vi älskar varandra. Trots att kärleken och passionen är lika stark som när vi var nyförälskade.
Men hur fan släpper man taget om en person som i princip är en halva av sig själv? Han har funnits där för mig alltid, varit så mån om att jag ska känna mig fin, älskad, sexig, vacker, fantastisk? Och det har jag, i tidigare relationer har jag varit med om otrohet vilket har satt sina spår i att jag har svårt att lita på en partner. Men med honom så har jag alltid kunnat känna att innerst inne så vet jag att det är mig han älskar, mig han vill vara med och att han aldrig skulle göra så mot mig.
Det gör så förbannat jävla ont, hoppet om att det ska bli vi igen är så starkt, att det kommer lösa sig och att vi kommer funka ihop. Men verkligheten är inte så, vi kommer aldrig att fungera. Där är för många stora viktiga saker som gör att det inte kommer gå.
Jag vet att vi precis gjort slut. Att allting är färskt. Att det kommer bli bra med tiden. Att jag måste stå ut för snart vänder det.
Men hur fan hanterar man känslorna? Sorgen, paniken, hopplösheten?
Jag kämpar redan med depression och panikångest, nu måste jag hantera min extrema separationsångest och det andra utan personen som alltid varit den som stöttat mig och hjälpt mig.
Snälla någon, hjälp mig. ????
