Orolig autism?

Hej! Känner mig träffad att svara på detta då det hade kunnat vara jag som skrev denna tråden för några månader sedan. Google gjorde mig helt övertygad att min son hade autism för så mycket stämde; han var inte kramig/gosig, väldigt självständig och tyst i sociala sammanhang som du beskriver ditt barn. Jag överanslyserade allt min son gjorde och tolkade allt utifrån det. Snurrade han tex på ett hjul så såg jag det direkt som ett tecken. Mitt tips är att sluta googla och analysera så små barn. 8 månader är så litet. Min son är nu 19 månader och det är inte förens nu min oro släppt helt. Han utvecklas för varje dag som går och nu förstår jag att alla barn är OLIKA, vissa mer sociala, vissa mer blyga osv. precis som vi vuxna. Google och forum gör oss inte gott, dessutom så svårt att läsa trådar och ?känna igen? symtom, men så svårt att läsa om beteenden för man kommer bara tolka det efter det man är rädd för. Så sluta googla även om det är svårt och njut av småbarntiden, det önskar jag att jag hade gjort bättre! För att vara extra tydlig som jag behövde när jag febrilt leta runt  trådar så har min son INTE autism utan jag oroade mig helt i onödan. Och skulle han ha haft det hade jag älskar honom lika mycket ändå, han är ju forfarande han. Borde insett det direkt med!