Var hitta ett väckarur värd namnet?

Alla tonåringar utom få undantag får försenad sömnfas. Det är biologiskt och går oftast över efter puberteten men för andra permanentas tillståndet. Det heter DSPS på engelska. Googlar du det får du mycket fler träffar med mer riktig fakta.

I Sverige är det ett otroligt underskattat tillstånd som inte togs på allvar innan nobelpriset. I princip beviljas inga forskningsanslag eftersom det ses som ett lyxproblem.

I vilket fall som helst så finns det tyvärr bara en enda metyod som fungerar: att alltid, alltid, alltid lägga sig och vakna samma tid, vardags om helg som storhelg. Pisstris verkligen men står man ut så kommer kroppen nästan alltid att till slut vänja sig. Men det kan ta åratal. För mig tog det ungefär tre år innan jag vågade unna mig en sovmorgon. Tre år innan jag kunde vara uppe på nyår. Sa jag att det var pisstrist?

Ett hjälpmedel är dessa wake-up-klockor. Det viktiga är inte ljudet utan ljuset. Det ska börja lysa en halvtimme innan klockan ringer. Det gör att det är möjligt att vakna av de vanliga väckarklockorna.

(Som mest hade jag nio väckarklockor. Jag hörde ingen av dem.)

Men lika viktigt i det här är att varken titta på TV, dator eller mobil en halvtimme innan sänggående. Alla dessa utsöndrar blått ljus och det signalerar att det är morgon. Vill hon ändå syssla med mobilen, se då till att skaffa nattfilter. Ett filter som gör ljuset utsöndrar rödaktigt ljus, det signalerar skymning.

I samband med det bör ni dämpa belysningen hemma så att det blir lite skummare. Ett sätt att signalera solnedgång.

Melatonintabletter är klurigt. Jag tycker det låter som att hon fått depotabletter, stämmer det? Grejen är att hon måste ta dem i så god tid att hon blir trött vid sin bestämda läggtid. Det låter som att hon tog dem alldeles för sent om hon somnade först vid fyra.

Jag fick börja sex timmar innan. Jag bestämde att jag skulle somna vid 23 och gå upp 7. Jag fick alltså ta tabletten (depå) vid 17 i början. Men kruxet var att ju mer rätsida jag fick på sömnen desto kortare tid innan tvingades jag ta tabletten. Annars blev det alldeles fucked-up.

Det går också att skicka efter snabbverkande melatonin via nätet. På mig fungerar det ungefär som att bli klubbad. (Melatonin är ungefär det enda som är säkert att köpa via nätet. Det är nämligen en biprodukt från tillverkningen av koffeinfritt kaffe. Det finns alltså i ohemula mängder och är extremt billigt råmaterial, därför lönar det sig inte för ligor att försöka förfalska det.)

Summan va allt det här är att det går att komma tillrätta med. Med rätt hjälpmedel, tålamod, förståelse och stöd från omgivningen. Och framförallt genom hårt arbete, envishet och tålamod.

Lycka till allihopa.

Fördröjd sömnfas är en naturlig del av tonåren. Det är biologiskt och det finns en förklaring som jag inte riktigt minns. Men googlar du så hittar du säkert svaret.

Försenad sömnfas kan också vara genetiskt och är ärftligt. Man har sett att det ofta följs åt i familjer. Jag är den enda i familjen som har diagnosen DSPS men både min farfar och pappa har exakt samma vanor och problem som jag har. Liksom ett av mina syskon. Hälften av våra barn har samma problem och vanor. Det är lite för många för att bara vara slumpen.

Det bryter ofta ut i tonåren, syndromet DSPS, pga att tonåren generellt sett ger en fördröjd sömnfas. Men det behöver inte alls vara så. Många med diagnos har varit så sedan de föddes. I min familj har de flesta varit så sedan de föddes.

Kruxet med DSPS är att det kan förvärras och utvecklas till N24. Det är när man inte har någon sömnrytm alls. Det var då jag sökte läkare och senare fick diagnosen. N24 innebär att man kan sova i 3 minuter eller 5 timmar och allt däremellan för att bli sömnig igen efter 7 minuter eller 37 timmar. Och det finns absolut ingen regelbundenhet utan det är helt slumpartat hur många minuter man är vaken eller sover.

Fast tänk efter nu. Hon vaknar ju inte av klockorna så köpa det som låter är tämligen utsiktslöst. (Vet av egen erfarenhet).

De där grejorna är påhittade av människor som inte fattar ett skit om problematiken. Vaknar man inte av ljud så gör man inte, så varför då försöka krångla till det med flygande delar, koder osv när problemet är att man inte vaknar av ljudet.
Gissningsvis skulle ljudet behöva vara så högt att det ger organskador för att "fungera".

Du behöver således tänka i helt nya banor. Stryk låtande saker från listan på hjälpmedel helt enkelt.

Det heter kronoterapi och funkar för en normalstörd människa men för en med DSPS eller andra allvarliga sömnproblem är det otroligt lätt att det förvärrar problemet ytterligare och det finns stor risk att det utvecklas till N24. (Se inlägg 18)

En människa utan sömnstörningar kan alltid "sova igen". Du sover lite längre och effektivare efter en sådan vakenperiod men en människa med DSPS saknar den förmågan. De sover istället lika uselt som vanligt eller sämre och resultatet blir ofta mer stress, mer utmattning, mer trötthet, mer fucked-up sömn.

Du menar säkert väl men TS beskriver rätt tydligt att det är ett problem långt över det vanliga. Då funkar inte vanliga husmorsknep som varm mjölk, läsa en trist bok eller att bara hålla sig uppe ett dygn till...

Jag tycker du ska googla DSPS eller försenad sömnfas och läsa på.
För det handlar om en ett syndrom hon inte kan rå för så att prata om att ta ansvar blir bara så fel. Det är ungefär som att kräva att enbenta ska ta ansvar och hoppa höjdhopp. Det är en funktionsnedsättning kort och gott.

Man är inte trött, man är TRÖTT. Rent biologiskt så sover fortfarande organen vilket gör det svårare att andas, svårare eller omöjligt att tänka, det går inte att äta eftersom mage och tarm sover och inte är beredda att ta emot mat. Försöker man ändå mår man jäkligt illa. Så försök förstå att hon inte är trött, hennes kropp och alla organ sover även om hon lyckats tvinga kroppen att fungera hyggligt.

Jag hoppas verkligen, verkligen att ni får hjälp.
Min erfarenhet är att kunskapen om sömn och framförallt sömnstörningar är skrämmande usel hos läkare.

Det finns tex bara en handfull sömnkliniker i Sverige. När jag skulle utredas var kötiden 3 år. Istället blev jag remitterad till en klinik specialiserad på sömnapné och fick prata med psykologen eftersom ingen annan läkare där kunde något om andra sömnstörningar. Det löste sig genom att jag själv läst på och mer eller mindre förklarade för läkaren vad som var fel och vad jag behövde. (melatonin som depåtabletter).

Så mitt råd är ändå att du försöker att läsa på för risken är att ni inte får annan hjälp än sömntabletter.
Sömntabletter kan vara bra i ett akut läge men på längre sikt förvärrar det problemet.

Lycka till i alla fall. Jag håller tummarna för att det går bra. Uppdatera gärna tråden med hur det har gått.