Hjälp….

Kan han inte ens ta ansvar nu så kommer det gå åt skogen när barnet kommer för då är det 100gånger jobbigare. 
Hur länge har ni varit tillsammans? Var han jämställd och omtänksam innan du blev gravid?

Man kan vara tillsammans utan att skaffa barn ihop. Ska man skapa en trygg familj tillsammans krävs det en väldigt bra relation.

Har han alltid varit såhär eller kom det när du blev gravid?
Jag kan väl ganska säkert säga att detta är han, detta är vad du får. Du kommer att få ta huvudansvaret för hem och barn. Han blir något av det tredje barnet.
Jag rekommenderar att du vid ett lugnt tillfälle sätter dig ned med honom och förklarar att du förutsätter att ni tar lika stort ansvar för ert gemensamma hem samt för det kommande barnet. Fråga honom hur han tycker att ni ska lägga upp det hela.

Funkar inte detta bör du boka in familjerådgivning så snart som möjligt. Så att ni reder ut detta innan bebisen kommer och ni (eller snarare du då) har fullt upp med en nyfödd.

Låt det ta hus i helvete NU. På allvar hus i helvete. Gör slut. Meddela att du inte kan leva med en mansbebis som inte frivilligt bär sin del av vardagen. Släng ut honom eller ta ditt pick och pack och dra. Han behöver chockas. Det ska inte råda några frågetecken  om att du menar allvar. Att fortsätta halvtjata och att han halvdant ska anstränga sig lite en halvdag för att sedan fortsätta slacka kommer inte att leda till nån förändring. Det måste ske nåt explosivt och starkt för att han ska vakna. 

Strategin är att göra detta nu, tidigt i graviditeten, för då hinner du både visa att du menar allvar och han hinner få några månader på sig att visa att han faktiskt fattar allvaret och ändra sig så att ni kan komma tillbaks till varandra i tid innan barnet föds. Men som sagt, det måste ske nåt starkt och stort.

Varit tillsammans i 4 år.. Jag försöker prata med honom men han anser att jag är för petig och vill ha det städat, ingen annan har det så städat hemma. Men jag vill ha de rent hemma. Vill ej ja damm överallt, hela diskbänken full med disk eller damm på alla ytor.. funderar på att skita i att tvätta och se vad som händer. Om han sätter på en tvätt efter en vecka eller 2.. inte handlat i perioder för att se om han kan planera mat. Men då köper han hämtmat eller köper middag för 1 dag....
Jag vill gå i familjeterapi för att jag känner stort behov. Men han anser att det inte behövs.. men jag vet ej hur vi ska ta oss ur detta utan extern hjälp.. han anser att det är jag som  ska förändra mig. Hantera stress och inte tänka på allt hemma .. inte vara så ?pedant? vi har verkligen ett vanligt hem, ej pedant.. nu när jag ej har ork alls så är det så rörigt.. tvätt som ej är vikt sen 2 veckor tillbaka och dammsög sist var nog 2 veckor sedan.. en ren diskmaskin som stått orörd i 2 dagar.. vill se om han han tänka sig ta ur den.. men han fyller bara diskhon med disk..

Känns som jag klagar väldigt mycket, men min ork är verkligen helt borta denna graviditeten... 

Jag bör kanske sett tecken innan.. men tänker han var ungkarl och kommer väll in i familjelivet snart. Men nu när vi väntar vårt barn så förstår jag att det inte kommer hända.  Tar hand om ett vuxet barn.. försökte se hur han är uppväxt och hans mamma har varit lika tjatig. Hon som gjort allt hemma..så han är väll van och gör som sin pappa? men hans pappa lagar mat, handlar, är praktiskt lagd och gör fina små romantiska gester mot sin fru. Min sambo gör inget av detta.. 

Jag vill boka familjerådgivning men han anser de ej behövs..försökt förklara lugnt men då försvarar han sig och allt är alltid mitt fel. 

Du är alldeles för mesig och flat. Terapi är bortkastat. Karln behöver få ett skarpt och oväntat uppvaknand. Tjata, böna och be kommer du att få göra tills ni dör. inget kommer att förändras om du inte tar i så du spricker. Kan nästan garantera att mitt förslag ovan kommer att ge snabbast och effektivast resultat. Och om inte så får du i alla fall svar på om förändring är möjlig mycket snabbare än om du ska fortsätta vädja och tjata i  4 år till.

Jag har ingenstans att dra tyvärr.... sen har jag ett till barn att flytta med och det bör vara ett bra boende som är stabilt och en längre period. Sen kommer mitt barn och sambon väldigt bra överens. så säga hej då bara över en dag kan jag ej.

Sa häromdagen att jag skulle bo själv, vore bättre. Men fick ingen respons. 

förlåt men vad trodde du skulle hända? Du har valt att skaffa barn med en man som aldrig gör något och nu är du besviken för att han inte tar ansvar när du är gravid? 

Du har för det första inte orimliga krav.
Sätt er ner och diskutera er syn på städning. hur ofta anser han att vissa sysslor bör göras? hur ofta anser du? Kan ni nå en kompromiss och göra ett städschema utifrån detta?

helt ärligt så är egentligen mitt råd också att lämna honom, då han uppenbarligen tar noll ansvar 

Dum nog och tro att man förändras av att skaffa barn ihop, känner mer ansvar osv?