Gravid vid 52?

Nja, det används lite hur som helst. Alla jag känner som gjort dubbeldonation kallar det ED. Donation av överblivna embryon förekommer ytterst sällan numer.

Jag har gamla föräldrar. Mamma var 47 när jag föddes och pappa var 61. Det har varit bara och dåligt med det när jag var barn men det byter ju också att mina egna barn inte direkt kommer hinna lära känna dem. Jag ska ha första nu i vår och min mamma är 73 och pappa är 87. Båda är förstås fortfarande relativt friska och pigga men jag tror nog ingen av de kommer finnas kvar om 10-15 år. Mamma, kanske.

Jag kan tycka att det är lite egoistiskt om man som Petra Mede är ensamstående och dessutom varit sjukskriven och suttit i rullstol och gud vet allt. Hon har med andra ord inte världens bästa hälsa. Om hon hade skaffat de två barnen lite tätare hade jag förstått det hela bättre. Den äldsta har dessutom en pappa och därmed ett dubbelt så stort nätverk. 

Tommy Nilsson ska vi inte ens prata om, han är i princip pensionär och ska ha barn nu. Det verkar på honom som att han inte ens har tagit hand om sina barn, annars skulle han inte komma på tanken att ha en baby vid denna ålder. Hans fru är som tur är yngre, men bara att ha en tioåring när man är 72 låter som rena rama vansinnet. Ego. 

Det finns inte i Sverige. Hon måste ha gjort det utomlands. Och jag begriper inte hur människan tänker. Det är extremt farligt både för henne och fostret. När man är 52 är alla organsystem redan inne på sin reservkapacitet, d.v.s. det finns inga marginaler längre för att klara en graviditet och en förlossning också, som är enorma påfrestningar även på en ung kvinnokropp.

Och sedan..?

Hon ska alltså helt ensam, i den åldern, klara av att sköta en bebis själv med nattvak o.s.v.. Vet inte hur gammalt hennes större barn är - måste det också passas, eller kan det rentav hjälpa till? Detta gör ju i så fall stor skillnad. 

...och när barnet är tonåring kommer hon redan att vara pensionär! :o Och ingen pappa som backup, om hon skulle dö av cancer, hjärtinfarkt, stroke etc. som många människor gör från 55-60 års ålder... NÄ säger jag!

Ja så MÅSTE det vara. Ingen 52-årig kvinna har kvar några ägg att befrukta. Eller, det har kanske hänt några få gånger i världshistorien, men då är det ju medicinska mirakler... alltså inte sannolikt att det gäller Mede. 

Jo, men då finns det ju en mamma också, som har många år kvar i livet.

Fast mamman där är 42. En ålder du i andra trådar dömt ut som oansvarigt pch reservkapacitet mm.

Hennes äldre barn är 10 år nu. Jag hoppas hon inte kommer få ta ett orimligt stort ansvar för sitt lilla syskon när mamma Petra inte orkar. 

Fast ni får det att låta som att man är döende efter 50. Jag är snart 46 och känner mig likadan som när jag var 30. Lite jämntrött sådär. Skulle absolut klara av att ta hand om ett spädbarn.

Nej, man är inte döende när man är 50. Men om man har varit sjuklig och gått på sjukbidrag i tio års tid, fått ett barn när man är 40+ och nu är ensamstående - ja, då kanske man ska tänka några varv till innan man skaffar en ny liten bebis med allt vad det innebär av trötthet och fysisk och psykisk påfrestning. 

Ändå ganska tråkigt att vara pensionär innan barnet fyllt 15. Förhoppningsvis är det inget krävande barn, utan ett barn helt utan problematik och tonårstrots.