Vabba som högpresterande, hur hantera stressen?

Du måste ändra ditt mind set! 

Har två barn och chef. jag vabbar aldrig utan jobbar med barnen hemma bara?men har väldigt bortskämda barn med paddor, tv spel Och alla tänkbara filmkanaler  så vet inte om det är så värst mycket bättre. jobbar ofta sena kvällar i och tyvärr även en helger framför datorn 
min man tar dock mycket Mer tid hemma med sjuka barn än mig? 

Kan inte relatera. Har man sjuka barn så har man. Då hinner man inte lika mycket på jobbet.

vad gör det om 100 år. Eller om ett år.

Småbarnsåren tar slut fort. Jävla slöseri att stressa bort dom.

Vad tror du att du kommer att gräma dig över om 20 år? Att kunden fick vänta ett par extra dagar eller att du inte läste en saga för ditt sjuka barn istället för att vobba?

prioriteringar

get it right

du får bara en chans att göra rätt.

Räkna med vabb när du planerar jobbet. Lova inte att leverera tidigare än att det finns vabb-mån. 

Men sen är det nog också som någon skrev, man får försöka ändra inställning. Du är inte ditt jobb. 

Har inga goda råd. Vabbade jättemycket när min son var liten. Skulle blivit ännu mer stressad av att inte jobba då och ha en ännu större hög med jobb efteråt, så kämpade på med jobb på kvällar och helger, och hade möten hemifrån med hjälp av barnTV och naturprogram. Tack Dora!

Kollegorna fick vänja sig vid att plötsligt höra en barnröst i bakgrunden eller att jag måste ta en paus för att fixa något. Jag var den verkliga pionjären på jobbet när det gäller att jobba hemifrån. Kollegorna var glada att de ändå fick ha sina möten och att deras projekt inte förlorade veckor på att de blev uppskjutna, de flesta hade barn själva och tyckte det var ok med lite störningar, då kunde de ta en kaffe.  

Det klart att jag hellre ägnat hela dagarna åt mitt sjuka barn, men det var ju som det var, och ingen hjälp från sonens pappa eller någon annan. Fick dåligt samvete när sonen frågade mig varför jag jobbade så mycket när jag sagt att jag var ledig. Men när jag inte hade möten ägnade jag mig helt åt sonen, och sen blev det sena jobbnätter när han sov. Och under mötet blev det ju ibland en dinosaurier i ena handen och laptopen i den andra. Som tur var hade vi inte så många videomöten då! 

Har som sagt var inga goda råd egentligen. Sen är det ju så att en annan gång är det en kollega, klient, kund osv som måste skjuta upp något pga familjen. Så de flesta har ju förståelse. Och som någon skrivit, om 10 år är det viktigare att dina barn inte kände sig försummade än att det där jobbet blev klart på fredag i stället för på tisdag. Ingen minns det sistnämnda särskilt länge. 

Du måste tänka på att detta är en övergående period, det kommer inte alltid att vara så här.

Och ingen är hjälpt av att du går i väggen- det blir mycket dyrare och jobbigare för både din arbetsgivare och din familj, förutom dig själv.

Lova inte en massa du inte kan hålla, lägg på strulmarginal på allt. Om du bara hade tre vettiga arbetsdagar på en vecka så kan du inte jobba för fem, det går inte.

Du får fundera över dina prioriteringar. Varför är dina kunder/kollegor/chefer viktigare än dina barn? Varför vill du vara högpresterande och ge 250% för de första, men inte för barnen?

 

var det riktig VAB då med löneavdrag men att du jobbade ändå? Eller kallar du det VAB  men att du egentligen jobbade hemifrån och fick vanlig lön? Lite konstigt annars att jobba medan barnet är vaket och sjukt trots att man blivit av med lön. 

Det är svårt att svara på detta, då jag hade småbarn senast för 10 år sedan. Kraven i arbetslivet har ökat och pressen på andra delar av livet också, iom sociala medier. Men jag gör ett försök

Har alltid varit en "duktig flicka" och det har varit viktigt för mig att visa vad jag kan. Efter nu 15 år av jonglerande med barn hushåll jobb och problem med sjuka släktingar är jag en av de som har gått in i väggen. DET ÄR INTE VÄRT DET!

De som lider av att jag varit så "duktig" är jag själv och min familj. Min arbetsgivare är bara intresserad av när jag kan komma tillbaka och producera på heltid. På väg tillbaka på 75% nu men är inte mig själv och behöver ta många pauser, efter jobbet måste jag lägga mig och vila en timme. Nu tillbaka kom viljan att bevisa vad jag kan igen. Måste aktivt jobba med att säga till mig själv att "gyllene medelvägen" är det som gäller framöver. 

Det jag känner att jag ångrar är att jag inte jobbade mindre när min son var liten. Hade god ekonomi med en man som tjänade bra. Var dessutom nedsatt efter en svår förlossningsdepression, men skulle ändå jobba 80% - 100% för att bevisa något.

Det är så typiskt att råda en kvinna att gå ner i arbetstid, stereotypt. Men jag hade tagit mer vara på tiden om jag fick göra om det. Jobbat mindre. Jag tog åtminstone vara på de vabb-dagarna som var under de åren. Det var ofta väldigt mysigt, täcke och glass i soffan, gosa och prata. 

Kan tilläggas att jag inte hade ett såpass krävande arbete som du verkar ha, och jag förstår att det är press från alla håll och kanter. Kan du tala med din chef och under perioder av vabbmånader få sköta mindre krävande konton. Eller kanske be om att få ta lite mindre krävande uppdrag under två tre år? Vet ej om det är möjligt för dig. Men har du en arbetsgivare som vill satsa på dig så borde de vara rädd om dig och se att på lång sikt så kommer du ge dem mer än nog?

Lycka till!

Jag kallar det vab men jobbar utomlands och jag fick full lön dessa vab dagar, de flesta. Man får ett antal dagar per år. Blir det mer får man ta semesterdagar. Men jobbade ibland utan lön för att hinna med.

Har det också så, ingen annan som gör mitt jobb när jag är borta och jag måste själv boka om de som skulle ha kommit. 

Vi delar 50/50 på vaben, och jag planerar alltid veckorna så med 2 dagar som är stenhårt bokade, 2 dagar lite lätta som jag tänker att jag kan vabba, och vabbar jag inte så gör jag massor av admin som jag inte hinner de andra dagarna pga de är så hårt bokade. På så vis behöver jag inte boka av så mycket om det blir vab.
Ibland när jag vabbar har jag suttit 1-2 timmar på kvällen och jobbat ikapp sånt som går, men får inte betalt för detta, eftersom min chef tycker att jobb gör man på arbetsplatsen. Så försöker verkligen hålla nere på det.

I gengäld tjänar jag bra och har mycket semester som jag helt fritt kan ta när jag vill, så det är ändå värt det för mig.

Nu vabbar jag inte så vansinnigt mycket längre då barnet är lite större, men kanske varannan månad och ibland varje månad. Nu törs man ju lämna på förskolan även om de är lite snoriga, så länge de är pigga och mår bra.

Tack för alla svar! Hur mycket vabbar ni? Skulle säga här nu att det blir varannan vecka då barnen avlöser varandra med att vara sjuka. Smart att ha vissa dagar som vabb-bara

Högprestare är du väl bara om du pallar med trycket, jag har alltid funderat över människor som identifierar sig som det som en anledning att dom gick i väggen. Då är man väl snarare motsatsen och säkert fullt normal även om du intalat dig själv att du är det.

Men iaf jag skulle kunna jobba ihjäl mig om jag vill, leder stora projekt och det finns en massa extra saker man kan leda på sidan på mitt jobb. Har fått frågan flera ggr att leda det och det uppdraget (t.ex. utvecklingsgrupper) jag brukar då ställa motfrågan hur många projekt jag får avstå för att hinna med, det är ju givetvis inga så då tackar jag helt enkelt nej. Min chef är ändå nöjd med min prestation och jag slipper vara stressad. 

Att ha realistiska tidplaner och förväntningar på arbetsbelastning är svårt men en nyckelfaktor. Sen får man lära sig att saker händer, jorden går oftast inte under för att en leverans dröjer någon dag. Jag har väldigt sällan några problem med förseningar om det finns rimliga förklaringar, vab är en sådan och normalt i min bransch även fast jag arbetar mest med män. Alla med småbarn vabbar.

Sen finns det ju undantag och man kan ju inte ställa ett sitejobb där man har 20 man som står och väntar, och en person behöver vabba och då stannar allt. Men då har man ju planerat dåligt och får skylla sig själv.

Alltså: gör realistiska tidplaner, ta inte på dig mer arbete än du kan utföra med gott resultat, var öppen med om du inte hinner, bättre att meddela i tid, det ställer till det mer att hålla på det in i det sista och du blir bara mer stressad.

Var några bra tips här ändå www.zebrain.se/sv/7-egenskaper-alla-valmaende-hogpresterare-har-gemensamt/

Jag tycker 6:an är vettig att ta fasta på.

Du har fått många bra svar redan. Men ska du hålla så måste du nog ändra mindset. Och tänka att ja - du vill leverera helt och fullt. Men tänk att du ska leverera i det som faktiskt blir gjort, det som du tar på dig.
Märker man att man hamnar i mycket vab och inte kan slutföra allt som ligger på ens bord så måste man ha en dialog med sin chef om prioriteringar.
Det är det enda jag personligen kräver av en chef för jag är väldigt ambitiös, högpresterande och kundfokuserad så jag är till största delen självgående i allt som rör mitt jobb. Men när jag upplever stor stress och inser att om inte jag får hjälp nu så kommer allt att bli halvdant (= jag mår dåligt) eller så kommer jag krascha, i det läget måste jag har chefens stöd i att prioritera. Vad vill du att jag gör, vad kan vi lägga över på någon annan i gruppen, vad kan vi slutföra senare och vad kan vi kanske helt plocka bort?

Okej, då förstår jag. I Sverige får man ju som VAB 80% av en dagsinkomst baserad på ca 28000 i månadslön, så om man tjänar mer än 28000 är det rätt mycket löneavdrag för VAB och ersättningen täcker ju då bara lite grann. Min man tar därför hand om alla dagar som barnen behöver vara hemma från förskolan (pga barnens sjukdom eller att den är stängd för planering) just eftersom han bara kan säga att han jobbar hemma den dagen (med full lön)  och så på kvällen eller kommande dagar jobbar han igen det han missat, medan jag inte kan jobba hemifrån utan måste ta ut riktigt VAB med löneavdrag och vikarieplanering så det är skönt att kunna slippa. 

Kan inte mannen ta all vab då?