• Anonym (Anonym fru)

    Herre gud, min relation är usel!

    I flera år har jag flaggat för min man att jag inte känner mig nöjd med vår relation. Vi har väldigt sällan sex, är sällan intima på annat sätt heller, han kommer sällan med varken komplimanger eller positiva kommentarer, men drar sig inte för att tala negativt till mig. Det är gubbiga skämt om att han minsann har tre barn, eftersom han räknar mig som barn, om allt han anser att jag inte kan och om hur jobbigt det är med gnälliga kärringar. Vi har en sjuåring som ibland får små känsloutbrott och han kommenterar ständigt att jag borde förstå, eftersom jag är på samma nivå. Sen skrattar han gott om sin fantastiska humor.

    Väldigt ofta menar han att jag inte sagt en viss sak. När jag påtalar att jag sagt det och till och med specificerar när, hur och var, är det ständiga svaret "tror du jag lyssnar på allt du säger eller?" följt av ett gott skratt.

    Säger jag något om beteendet är jag känslig. Om jag ber om att någon gång få en komplimang, fiskar jag. Själv verkar han nöjd. Han ser inga problem i vår relation. Förutom att jag är en gnällig kärring som aldrig är nöjd, men annars är det fint.

    För några veckor sen började jag en kurs via jobbet. Där går också en man. Han är snygg och trevlig och han är intresserad av vad jag säger. Han lyssnar uppmärksamt och återkopplar kring det jag säger och har sagt. Det är trevligt, jag får positiv återkoppling för min insats och dessutom tittar han på mig någon sekund för länge.

    Det kommer så klart aldrig att bli något med den mannen. Vi kommer att ses imorgon igen, på vår kursavslutning och sen skils vi åt. Men, det här väckte något inom mig. Herre gud, en relation ska inte se ut som min, eller hur? Det är inte onormalt att få höra att ens partner älskar en. Eller att man är snygg och bra. Eller att maten är god, och inte bara en suck för att det ligger en sked i diskhon efteråt (återigen är jag på samma nivå som sjuåringen då).

    Men vad gör man nu? Två små barn. En lång relation. Biter man ihop? Reser man sig och går?

    Tar man steget eller biter man ihop?

  • Svar på tråden Herre gud, min relation är usel!
  • Anonym (aaa)

    Parterapi!
    Inte säkert att ni ska fortsätta tillsammans men terapi är bra oavsett vilken väg saker tar, för att man då får möjlighet att tala ut på riktigt. Din man kan knappast sitta och gnägga sina elakheter till dig inför en terapeut, utan att till slut inse hur dumt han beter sig. Att förminska dig, att vara elak rätt och slätt - han behöver ju förstå att han gör så. Han behöver också förstå varför han gör så. Är det mot alla, eller bara dig, tex? Hur påverkas barn av att höra på detta? 

    Ja, såna saker kan ni prata om i terapi. Om det skulle göra att du vill satsa på honom eller inse att du verkligen ska lämna, det får man se, men jag tror ni behöver en utomstående för att nysta upp er dåliga kommunikation. 

  • Anonym (Anonym fru)
    Anonym (aaa) skrev 2022-04-05 17:14:38 följande:

    Parterapi!
    Inte säkert att ni ska fortsätta tillsammans men terapi är bra oavsett vilken väg saker tar, för att man då får möjlighet att tala ut på riktigt. Din man kan knappast sitta och gnägga sina elakheter till dig inför en terapeut, utan att till slut inse hur dumt han beter sig. Att förminska dig, att vara elak rätt och slätt - han behöver ju förstå att han gör så. Han behöver också förstå varför han gör så. Är det mot alla, eller bara dig, tex? Hur påverkas barn av att höra på detta? 

    Ja, såna saker kan ni prata om i terapi. Om det skulle göra att du vill satsa på honom eller inse att du verkligen ska lämna, det får man se, men jag tror ni behöver en utomstående för att nysta upp er dåliga kommunikation. 


    Parterapi är ett jäkla trams, hälsar han då. Vi försökte för 15 år sen. Terapeuten var usel (det var han verkligen, på gränsen till oprofessionell), och därför är alla sådana usla. Han är inte intresserad av det.
  • sextiotalist
    Anonym (Anonym fru) skrev 2022-04-05 17:19:56 följande:
    Parterapi är ett jäkla trams, hälsar han då. Vi försökte för 15 år sen. Terapeuten var usel (det var han verkligen, på gränsen till oprofessionell), och därför är alla sådana usla. Han är inte intresserad av det.
    Då kör du detta själv, för att lyfta dig själv så du klarar av en separation
  • Anonym (Hm)

    Älskar du honom? Om du gör det så jobba på det. Om inte så lämna. Livet är för kort för pissiga relationer 

  • Anonym (Anonym fru)
    Anonym (Hm) skrev 2022-04-05 17:26:28 följande:

    Älskar du honom? Om du gör det så jobba på det. Om inte så lämna. Livet är för kort för pissiga relationer 


    Jag vet faktiskt inte längre. Jag har gjort, absolut. Jag kan inte heller säga att jag inte gör det.
  • Anonym (Q)
    Anonym (Anonym fru) skrev 2022-04-05 17:50:44 följande:
    Jag vet faktiskt inte längre. Jag har gjort, absolut. Jag kan inte heller säga att jag inte gör det.
    Det är något av en befrielse när man kommer till insikten att något måste förändras. Saken är den att du måste kommunicera det till din man. Du tänker inte fortsätta som det är nu. Punkt. Du är öppen till att testa olika lösningar, som att prova parterapi igen, men inte att fortsätta som det är nu. Själva insikten kommer att ge dig fast mark att stå på så att du kan ta dig igenom den närmaste tiden. Och du kommer att få det bättre sedan - vare sig ni två lyckas ta er ur det här tillsammans eller var för sig.
  • Anonym (Aladdin)

    Känns som en person med en väldigt klar bild av hur saker och ting är. Köttbullarna ska smaka som de alltid gjort och om en parterapeut råkar vara dålig så är alla det. 
    Du ska så klart inte bita ihop. Du har bara ett liv. 

  • Anonym (Stina)

    Har du sagt till honom att du håller på att tröttna på hans beteende och att du börjat fundera över separation? Gör det annars. Han kan få sig en mental örfil för det låter som att han är väldigt säker på dig. Förstår du inte trivs, han låter jobbig! 

  • Anonym (Anonym fru)
    Anonym (Stina) skrev 2022-04-05 19:10:25 följande:

    Har du sagt till honom att du håller på att tröttna på hans beteende och att du börjat fundera över separation? Gör det annars. Han kan få sig en mental örfil för det låter som att han är väldigt säker på dig. Förstår du inte trivs, han låter jobbig! 


    Ja visst har jag tagit upp det. Då är jag bara lite känslig, eller så saknar jag humor. Eller så ä jag klängig, eftersom jag saknar närhet och positiva kommentarer.
  • Anonym (Narcoffer)
    Anonym (Anonym fru) skrev 2022-04-05 17:08:23 följande:
    Men vad gör man nu? Två små barn. En lång relation. Biter man ihop? Reser man sig och går?

    Tar man steget eller biter man ihop?
    Det finns ingen bra lösning, utan du måste välja den minst dåliga.

    Jag var i din situation en gång i tiden. Min man behandlade mig ungefär som din, men jag kände att barnen också utsattes för hans "humor" och hån mer och mer ju äldre de blev. Vad göra? Stanna kvar i en usel relation där jag ändå kunde se till att barnen klarade sig undan det värsta, eller riskera att ha barnen v/v och inte kunna skydda dem längre?

    Jag tror jag valde fel, men jag kommer nog aldrig att veta säkert. På något vis tänkte jag att barnen inte skulle ta så stor skada, så länge jag fanns i hemmet och gick emellan när det behövdes. Därför stannade jag tills de var tillräckligt stora för att kunna bestämma själva var de ville bo. Det blev för lång tid. Innan jag till slut tog ut skilsmässa, så var jag och barnen skadade för livet. Att dagligen hånas och förlöjligas, bli kritiserad och ifrågasatt om precis allt, det gör att man liksom krymper i själen lite i taget. Till slut är man bara en tyst nervös skugga.
    Men om jag lämnat honom tidigare, då kanske barnen drabbats ännu hårdare. Helt omöjligt att veta.
Svar på tråden Herre gud, min relation är usel!