22 åring bor hemma

Du peppar honom aktivt att söka jobb direkt runt 15-års åldern och uppfostrar dem till att de måste jobba för försörjning. Om du inte gjorde det när han var liten får du väl sätta hårt mot hårt. Du byter kod till wifi så han inte kan spela. Han kan få wifi en stund per dag om han gjort det han ska; exempelvis varit på arbetsförmedlingen, gjort ansökan till utbildning, ansökt om sommarjobb osv. Prata med honom om hur han ska undvika kronofogden och låt honom inte komma undan med att snylta på morsan hela livet.

Mitt bästa tips (om du inte tror att han på riktigt är spelberoende alternativt deprimerad, för då behöver han hjälp för det) är att få iväg honom till en folkhögskola. Det finns massor av roliga utbildningar, det finns säkert ägor han kan gilla. Man bor på skolan och har ett socialt sammanhang. Detta har hjälpt fler ungdomar i min närhet. 

Sätt hårt mot hårt som någon redan skrivit. Uppenbarligen har din son missat det där med eget ansvar så nu får du sätta ner foten. Annars lär ungdjäveln bo hemma på din bekostnad till 30.

Funkar inget annat så flytta till en mindre bostad som passar dig och 10-åringen och meddela sonen att han får ordna med egen bostad i samband med detta. Då kanske det blir fart på latmasken.

Tror inte du är en dålig förälder. Dock låter det som du curlat din son genom livet och inte lärt honom vara självständig eller vilja vara det. Genom att vara "medberoende" i detta tillstånd så gör du varken honom eller dig själv en tjänst, samt din dotter. Du måste ju börja sätta hårt mot hårt även om det känns jobbigt och "taskigt". Stryp spelandet till att börja med, det är väl du som finansierat allt som har med det att göra? Ta ifrån honom all lyx har med att bo hemma att göra. Då jag antar att du tvättar, lagar mat, städar, handlar osv. Ska han bo hemma så MÅSTE han ju hjälpa till. Kräv saker, det är inget fel och helt normalt även om det känns illa att göra det. 

Till att börja med MÅSTE han ju börja söka jobb. Tills han hittar ett är det nolltolerans som ska gälla. Han är vuxen och en egen person och måste börja ta ansvar för sitt eget liv. Det är inte ditt jobb längre. Sätt ett datum när han ska ha ett jobb och börja betala hemma, efter det ett datum när han ska ha hittat boende. Han får söka boende i andrahand, hos en kompis, ja vad som helst. 

Du måste stå på dig och visa att du har fått nog. 

Visst har du startat en tråd om detta tidigare? Det verkar inte ha skett någon förändring sedan dess.

Tror du att sonen lider av psykisk ohälsa? Kan han ha någon outredd diagnos? I så fall behöver han nog hjälp att kontakta vården. Du kanske också får följa med honom dit. Hur var han när han var yngre? Lika passiv som nu? Hur var han i skolan?

Om han inte lider av psykisk ohälsa, och om du tror att problemet bara beror på att han är lat, så är det nog dags att ställa ett ultimatum. Antingen börjar han leta jobb och bostad, eller så åker han ut.

Jag tror att du fick exakt samma råd i din förra tråd, men uppenbarligen har ju inget hänt. Jag förstår att det är jobbigt att vara hård mot sitt barn, men det är nog enda lösningen om du inte vill försörja din son tills du dör. Och vem ska ta hand om honom när du är död, tänker du? Han måste lära sig att stå på egna ben.

Flytta till ett mindre boende är säkert svårt i och med kronofogen, så TS är nog fast i båten för nu i alla fall.

TS, jag skulle ta ett allvarligt snack och förklara för den vuxne mannen att han hade en månad på sig att komma på en plan för hur han skulle flytta hemifrån och försörja sig. Skulle förklara att jag inte kastar ut honom på gatan om en månad - men att jag skulle kräva en plan från hans sida. Skulle skita fullständigt i om det gällde folkhögskola, skola/universitet eller jobb, eller huruvida han skulle hyra i andra hand, bo inackorderat, hyra i första hand, bo i kollektiv eller vad ungen nu skulle hitta på - men det skall vara EGEN försörjning och eget boende per snarast.

Skulle utöver det stänga av nätet när jag själv inte är hemma, hänvisa honom till t.ex. biblioteket om han behöver dator och internet för att söka jobb, utbildning, bostad m.m. Skulle heller inte betala t.ex. telefonräkning åt honom, köpa kläder åt honom eller så - han är vuxen och vuxna sköter sådant själva.

Som referens hoppade jag på ett tåg till andra sidan Sverige dagen efter studenten. Hyrde i andra hand under sommaren, använde lite av pengarna som jag sparat ihop under extraarbete under gymnasiet för första hyran, sedan använde jag lönen jag fick in på arbetet jag hade under sommaren. Sedan började jag studera höstterminen därpå och flyttade in i en studentbostad. Jag valde en stad med just bostadsgaranti för inflyttade studenter - inte nödvändigtvis staden jag helst ville bo och studera i, men att bo kvar hemma hos päronen och snylta såg jag INTE som ett alternativ. Jag är heller inte lastgammal - 25 år - så jag gick ut gymnasiet bara något år innan din son. Det är m.a.o. inte dagens bostadsmarknad, arbetsmarknad m.m. som gör att din son är i den situationen han är i - det är hans avsaknad av driv och troligen avsaknad av krav från dig.

Har han ens SÖKT försörjningsstöD? annars kan han ju börja med det. 

om han verkligen bara är lat så håller jag med om att det är dags att sätta hårt mot hårt.

Bra skrivet. Jag tror dock att man måste hota med en konsekvens om han inte försöker hitta egen bostad och försörjning. Annars kommer han bara att fortsätta som han gör nu. TS måste visa att det verkligen händer något om han inte rättar sig efter hennes krav. Annars kommer han inte att ta henne på allvar.

Mycket svårt att få om man bor hemma tyvärr. Även om det inte är TS ansvar så blir det så, eftersom han bor där. Steg ett borde vara att hjälpa honom flytta till en 1:a någonstans och söka försörjningsstöd. 

Men tipset om folkhögskola är otroligt bra! Har eget barn som gått den vägen. Trivts mycket bra och man blir mer självständig. Det går att söka precis nu, men ansökningstiden går ut i april/maj för de flesta skolorna så ni behöver ta tag i det på en gång. Säg att han bara måste. 
titta på folkhögskola.nu 

Finns det något annat i botten som gör att han inte tar för sig saker (typ NPF, depression osv) så behöver han tex vårdkontakter. AF också förstås - har han ens skrivit in sig? De kan hjälpa honom om det behövs andra kontakter, tex via Aktiva eller liknande organisationer, 

Varför tillåter du det? Han har rätt till ekonomiskt bistånd från socialtjänsten, och de kommer även att ställa krav på honom. Vill han inte ta den kontakten eller ställa upp på dessa krav så behöver du slänga ut honom ur boet för att han ska lära sig flyga.

Du hjälper honom inte just nu utan bidrar till att han förstör sitt liv. Det ingår i föräldrarollen att ställa krav ibland.