22 åring bor hemma

Han måste förstå att hans heltidsjobb just nu är att komma i egen försörjning. Och sätt upp en tidsplan för när han ska ha flyttat. 

Låter som en bekant till mig. Hon har två vuxna barn hemma, ibland 3. Som hon försörjer dessutom och hon får skylla sig själv som inte ställer krav. Hennes barn är 37, 35 och 32 år gamla. Ingen av dom jobbar och inget försörjningsstöd finns heller ... 

Skämtar du? Har de någon funktionsnedsättning? Det är tillräckligt illa att en 20-åring sitter hemma år efter år och inte ens försöker stå på egna ben. Men då var man åtminstone barn nyss. I dagens samhälle kan det ta lite tid att få jobb och bostad. Förvuxna snorungar som inte ens anstränger sig är något annat.

Det enda jag vet är att de lider av psykisk ohälsa och har social fobi. Dom går inte utanför dörren och har massvis att bearbeta från sin barndom men som mamman inte sett till att dom fått göra. Hon var mycket frånvarande när barnen var små och jag gissar på att det är det dåliga samvetet som gör att hon inte ställer krav. Hon försöker kompensera på sitt egna konstiga sätt 

Mina barn är ungefär i TSs sons ålder, 22 och 20. Den äldre har flyttat hemifrån, jobbar och pluggar parallellt. Den yngre ligger i lumpen, har fixat sommarjobb och studier efter det. De har tagit ansvar i många år, jobbat extra, ansvarat för extrajobb och sin ekonomi, osv.
En ungdom med NPF-svårigheter har inte lika lätt att klara dessa saker, men som förälder måste man försöka! Man måste ställa krav och stötta massor under hela uppväxten. man kan inte bara vänta på att ungdomen helt plötsligt ska klara allt av sig själv, för det kommer inte att ske! om TS vill ha en förändring måste hon själv förändra hur hon behandlar sonen, och börja ställa krav.

Mycket insiktsfullt. Kombinera detta faktum med en frånvarande eller icke-existerande pappa så skapar detta massiva problem. Vart är 22-åringens pappa? 

Du möjliggör för sonen att bo hemma och göra inegnting. Du kanske tycker att det är elakt att säga ifrån, men det är tvärtom elakt att handikappa en annan människa på detta vis.

Att prata med honom hjälper inte - för han har för länge sedan listat ut att det fungerar fint att ignorera dig - för det har aldrig fått konsekvenser.

Du MÅSTE ställa krav och GÖRA saker.

Säg att du inte har försörjningskrav för honom längre och du vill att han skaffar eget boende senast om tre månader. Säg OCH AGERA att du redan meddelat myndigheterna att du tänker avhysa honom och antagligen behöver hjälp att avhysa honom, så det inte blir fördröjt OCH så han fattar allvaret - att du involverat andra för att få hjälp. 

Under tiden han letar jobb och boende, så får han inte snylta på den lilla lön du har. Du betalar INGENTING åt honom. Ta nu till dig av detta ts - ditt beteende möjligör hans! Vad betalar du för i dagsläget? Internet, telefon, kläder, hygienprodukter? Sluta med det, NU. Och om han vill använda toapapper ska han städa toaletterna varje vecka. 

Mat är lite knepigt, men du får göra små inköpsrundor och servera bara dig själv och tioåringen - eller kom överens med en nära vän eller släkting om att du och tian äter där mot betalning? Så skapas inga rester åt sonen. Gå ofta på typ McD med dottern, då bildas inga rester.

Om du ska ha snacks hemma, så lås in det eller göm det - dela bara med tioåringen.

Jag förstår att det låter brutalt, men anledningen är för att du låtit det gå för långt. De enkla vägarna är stängda - du måste göra en MARKERING SOM SYNS OCH KÄNNS! Ta bort den förbannade lyxen med att bo hemma hos mamma!

En vacker dag kommer han tacka dig

Ta hjälp av kronofogden för att få ut honom. 

Det sociala arvet kallas det. 

Men vad spelar det för roll? Vad vill du ha som svar? Att alla ska hålla med och helt plötslig ändra på världens fördomar och normer? 

Släpp det. Ödsla ingen mer energi på saker som inte går att ändra på. Lägg den energin på dig själv istället och ändra det du kan ändra på. Tex att du inte "får" ett förhållande. Denna bitterhet och irritation mot världen du hyser kan kvinnor genomskåda på nolltid och det är nog därför du har svårt att hitta någon. Ingen kvinna vill ha någon som ältar. Börja jobba med dig själv och finn glädje i saker och ting. Släpp det förflutna. Alla har vi blivit sårade och ärrade på olika sätt. Man måste lära sig gå vidare. När du är trygg i dig själv och glad för den du är, det är då du kommer finna någon att dela livet med.