Här samlas alla nattugglor!

Ok, två videos till, för jag är inne på spåret Tommy Körberg, sen ska jag inte plåga er mer, men jag måste ändå få veta: Vilken av dessa två versionerna av samma sån är bäst enligt er och varför:

Jag tycker nog Björns version är bättre. 
Främst för att den blir mer genuin då man förknippar hans roll som Alfred med det han sjunger om. Det blir en ganska skarp kontrast till Tommys innerstadsplayboy-look. Mitt andra skäl är väl nostalgi från Barndomen antar jag.

Jag tänker på samma sätt som Fredrik! Att man förknippar Björns version med Alfred och väger in hela den karaktären i låten. På så vis blir jag partisk. Sedan tycker jag att Körberg har bättre sångröst, men den låten berör mig ändå mindre 😊

Åh?! Det måste jag kolla upp. Domo arigato gozaimashita!

Jag känner själv lite så här: Tommy är en jätteduktig sångare och rent tekniskt överlägsen. Jag gillar också att de petade in Horgalåten i arrangemanget.

Björn låter som en fattig bonddräng. Genuin ända in i stjälen.

Och HUR kom den stavningen till, om jag får fråga? Själen!

Mm!

Jag vet inte om inte fler nattugglor än jag är tänkare, men jag gissar att så att fallet.
Då passar Winnerbäcks nya låt tycker jag:

Vilken vacker, vemodig och tänkvärd låt! Den väckte många tankar hos mig och som vanligt med en bra text så fick man (eller i alla fall jag) känslan av att ha upptäckt något nytt. När jag tolkar texter tycker jag om att dela upp det som man gör inom litteraturvetenskapen. Då pratar man om den objektiva texten (texten i sig), författarens tolkning och varje läsares/lyssnares subjektiva tolkning. Verket uppstår mellan texten och läsaren. En text får liv när man lyckas ta den till sig och gör den till sin egen. När den aktiverar tankar, minnen och känslor, precis som den här låten gör. Jag har några begrepp med mig från saker jag sett, hört och läst, som på sätt och vis har förändrat min syn på världen.

Pasta carbonara mitt i natten.