www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/har-finns-10-000-lediga-hyresratter-i-huvudstaden/
"Fram till 1990-talet hade Finland reglerade hyror. Då hade man samma problem som den svenska hyresmarknaden fortfarande plågas av: långa köer, svartkontrakt och bostadsbrist.
Men under den djupa 1990-talskrisen avreglerades hyrorna. Då var det politiskt mycket kontroversiellt. I dag finns inte längre någon vilja att återreglera, ens på den politiska vänsterkanten.
Systemet fungerar ju bra.
Byggtakten är dubbelt så hög i Finland som i Sverige, hemlösheten har minskat med 90 procent och finländska hyresgäster bor större än svenska."
Finländare är ett artigt och försynt folk. Men när jag under några intensiva dagar i Helsingfors diskuterar bostadspolitik med politiker, journalister och forskare lyckas många av dem inte riktigt dölja att de tycker att vi svenskar är galna som håller fast vid reglerade hyror.
De ställer frågor om Sverige som jag inte har några bra svar på:
Hur kan svenskarna acceptera ett system som gör att folk får köa i 30 år för en lägenhet i centrala Stockholm?
Vad är rättvisan i att ungdomar och invandrare tvingas ställa sig längst bak i bostadskön?
Finländarna blir ännu mer förundrade när de får höra att flera svenska partier brukar gå till val på att skrämmas med marknadshyror, att statsministern blev avsatt när han skulle införa fria hyror i nyproduktion och inte ens dagens borgerliga regering har några planer på att röra systemet.
Finland visar att en annan värld faktiskt är möjlig. Hur kan svenskarna acceptera ett system som gör att folk får köa i 30 år för en lägenhet i centrala Stockholm?